Hallå fina!
När jag fick den stora äran att skriva en debattartikel för SVT opinion så skrev jag så tangenterna glödde. Orden, tankarna och känslorna bara dansade över tangentbordet.
Artikeln blev så lång att de var tvungna att korta ner den. Därför tänker jag nu bjuda dig på hela artikeln som jag skrev. Så håll tillgodo, här kommer den i sin helhet.
När ska ni skaffa ett syskon till Elsa? Är det inte dags snart? Du ska väl snart vara hemma igen och vara föräldraledig?
Vi ska inte skaffa ett syskon till Elsa. Nej det är inte dags snart. Nej jag ska inte vara hemma och vara föräldraledig igen.
Enligt mig så ”skaffar” man inte barn. Barn är något som du får dig till låns om du har turen att kunna bli gravid. Jag hade turen att få bli gravid till den mest underbaraste lilla Elsa som kom till oss i november 2013.
Varför är det så inpräntat i många människor idag i vårt samhälle att när ett par fått ett barn så ska det genast ifrågasättas när det ska bli dags för ett syskon?
Vet den som frågar hur den som får frågan känner inför detta? Nej knappast. Vissa människor vill inte ha fler barn, andra försöker och kämpar men blir inte gravida, vissa väljer bort barn på grund av t e x sjukdom eller av någon annan anledning. Vad och varför vissa människor gör si eller så har ingen annan med att göra. Alla har rätt att fatta sina egna beslut utan att bli dömda och ifrågasatta av sina medmänniskor. Som medmänniska ska vi istället bry oss om de vi har i vår närhet utan att vara dömande.
När en familj väljer att vara nöjd med ett barn inte vill försöka få fler så kan det i många fall sticka i andras ögon. Det verkar på något sätt vara provocerande. Varför? Är det för att de får mer tid över till sitt barn eller är det att de kanske får bättre ekonomi eller att de får mer tid över för sig själva? Det jag tycker är viktigt är att de i slutändan är deras val och ingen annans val.
För min del handlar det om min ålder. Som kvinna så ökar riskerna för missfall och eller att något är fel på barnet ju högre upp i åldern du kommer.
Jag fyller 44 år i november och jag anser att jag är för gammal. Jag orkar inte gå genom en graviditet till och vara orolig hela tiden att något skulle vara fel på barnet eller att något skulle inträffa under graviditeten. Detta är för mig en sorg i mitt hjärta för jag hade mer än gärna blivit mamma ännu en gång och få uppleva allt från början.
Om jag varit yngre och blivit mamma ännu en gång så vill jag förtydliga att det hade det inte varit för att Elsa skulle få ett syskon utan för att vi önskat ett till barn.
Det är ofta enbarnsfamiljer får höra hur bra det är med ett syskon. Att ett ensambarn oftast blir så bortskämda.Vem har bestämt att det är bra med syskon och vem har bestämt att ett ensamt barn blir bortskämt?Självklart kan det vara roligt att ha ett syskon och dela vardagen med, leka med och göra skojiga upptåg, men detta kan du som ensambarn även göra med dina kamrater. Alla syskon trivs inte ihop och kanske bara bråkar och kivas under hela barndomen och sen när de växer upp så har de kanske inte någon kontakt för överhuvudtaget.
Jag tror absolut inte att ett ensamt barn utan syskon blir bortskämt. Jag tror det handlar om vilka vuxna förebilder barnet har i sitt liv, att de får kärlek och trygghet och att vi finns där och guidar, visar vad som är rätt och fel, stöttar och hjälper dem när det behövs. Fick en kommentar i min blogg häromdagen där en läsare citerade vad hennes arbetskamrat sagt på arbetet ”Jag har aldrig saknat något syskon. Det kanske är för att jag haft så bra relation med mina föräldrar”
Irene Bergman psykolog sedan 20 år tillbaka säger i en artikel i Arbetarbladet att ”endabarn behöver inte bli bortskämda och egoistiska. På daghem och i skolan lär de sig jämka, vänta och lösa konflikter. Sedan beror det på föräldrakompetensen. Det är viktigt att få dela upplevelser med andra barn. Se till att barnet umgås regelbundet med andra barn.” (Källa Arbetarbladet)
1987 gjordes en analys av olika teorier bland andra som utformats av Alfred Adler, österländsk läkare och psykolg. Det visade sig att ensambarn inte kände sig mer missanpassade än andra. Bland det som utmärkte sig var att det inte fanns några skillnader jämfört med barn som hade syskon. Det som man såg var att ensambarn var mer motiverade eftersom de fick mer uppmärksamhet av sina föräldrar. Det visade sig även att ensambarn klarade sig bättre i språktester än barn med endast ett syskon. (Källa Endabarn Wikipedia)
På nått sätt så räknas man inte som en riktig familj om du inte har fler än ett barn. En hemsk tanke enligt mig. Du väljer själv vilka du vill kalla din familj.
En familj kan bestå av många olika människor och se väldigt olika ut. Enligt 1177 Barn och Föräldrar så är det reglerat i föräldrabalken vem som har det juridiska ansvaret över barnet men det finns inte reglerat i svensk lagstiftning hur en familj ska se ut. Så om familjen har 0, 1, 2, 3 eller 4 eller 10 barn så spelar det ingen roll. Ingen har rätten att döma dig som ”bara” får 1 barn lika lite som man har rätten att döma den som får 10 barn. En familj är en familj oavsett antalet barn.
Vår familj består av en mamma, en pappa, ett barn, två vuxna halvsyskon, en farmor, en farfar, en mormor, en morfar som bor i himlen, farbror, morbror, moster, en kusin och alla andra som vill vara med i vår familj. Så du ser, en familj kan se ut lite hur som helst och ändå vara en familj.
Så nästa gång du frågar någon om det inte är dags för ett syskon eller gud förbjude att du tycker att de inte ska försöka få fler barn för att du tycker att de har för många barn. Tänk då efter en gång till innan du frågar. Du gör mer skada än nytta. Tro mig jag vet.
Döm aldrig en annan människa förrän du själv gått i dennes skor.
Kramar Mamman
Jättebra!! ♥♥♥
Tack fina du❤️❤️❤️