Elsas Dagbok

Hallå fina!

Idag har jag sprungit 6,2 km. Jag kan lova dig att det är väldigt länge sedan de hände. Typ sen stenåldern när jag var en jägare som var tvungen att springa för att kunna jaga mat:)

Jag tänker säga till dig som läser att jag är så otroligt stolt över mig själv och över det jag hittills åstakommit för det har jag all rätt att göra. Tänker inte be om ursäkt för att jag tagit tag i min hälsa och kropp.

Idag när jag sprang så var det så lätt. Jag lyssnade på Träningspodden av Jessica Almenäs och Lovisa Sandström. Jag har alltid velat lyssna på deras podd men inte hittat tiden, förräns idag då i löpspåret.

Vilken härlig känsla det var att susa (okej överdriver lite) fram och känna att det var lätt att springa medans dessa två inspirerade damer snickelsnackade i mina ören om löpning, fötter, mål, hur man finner motivation att träna mm.

Jag minns när jag började i maj och tänkte att nu får det f n vara nog med detta stillasittande liv. Och när barnmorskan tyckte att jag hade ett förhöjt blodtryck så fanns det liksom ingen återvändo alls. Det var en käftsmäll som hette duga.

Jag som alltid mått bra av att träna hade blivit en smårund soffpotatis med förhöjt blodtryck. Trivdes inte alls med mig själv och tänkte varje dag att nu ska jag ta tag i mig själv men av nån anledning så sköts det bara framåt. Hittade på ursäkter hela tiden att inte börja träna. Idag finns det inga ursäkter att inte träna och jag försöker inte ens hitta några.

Jag började med att lova mig själv att röra på mig 30 minuter varje dag. Dessa 30 minuter har blivit till 1 timme och ibland mer. Jag har börjat älska känslan av att bli trött och känna pulsen stiga och få blodsmak i munnen. Det har jag aldrig gjort förut. Jag har börjat utmana mig själv när jag tränar. En intervall till orkar jag alltid.

Jag har anmält mig till att springa lopp. Detta är en otrolig morot. Något roligt att träna till. För handlar det inte om att springa milen på 45 minuter eller 5 km på 20 minuter. För mig handlar det om att må bra. Att ta mig runt utan att behöva gå. Att känna att jag är trött efter träningen och loppen. Att ha en god hälsa och vara glad. Att träna får mig att bli en bättre och gladare mamma, vän, fru och kollega. Sen att det rasar av några kilo på vägen ser jag bara som positivt för det gör ju att jag orkar springa mer och kanske lite fortare också.

Jag kan säga att jag gått från stillasittande soffpotatis till en pigg och alert brutta som inte vill sitta still i soffan längre. Jag tar hellre på mig mina rosa träningskläder och går ut och tränar ett pass. Det är betydligt härligare tycker jag.

Jag vill säga ett stort TACK till min fantastiska man som peppar mig hela tiden i det jag gör. Att jag får möjligheten till detta. Han har väl fattat att han får en fräschare brutta, hihihihi. Så det är ju en positiv winwin situation liksom.

När jag sitter och skriver detta inlägg så slår det mig att jag redan längtar tills imorgon när det är dags igen…dags för ett träningspass. Imorgon är det intervaller och styrka på ska genomföras. Heja mig!

Kramar Mamman 

 Detta löv som hängde från ingenstans idag i löpspåret får illustrera min träningsresa. Allt går! Just do it!