Hallå finaste!
Efter många veckor hemma med sin mamma och pappa så var det en glad Elsa som jag lämnade på föris i måndags. Tror ärligt att hon var less på sin mamma sista veckan;)
Jag och pappan hade förberett henne genom att prata om fröknarna och barnen och vad som skulle hända.
Vi kom till förskolan i god tid i måndags eftersom jag tänkte att det liksom kunde bli jobbigt för henne eller för mig. Men det hade jag inte behövt att göra.. När jag sa till Elsa att det var dags att åka till förskolan så sprang hon iväg och tog på sig sin ena sko (på fel fot:) Jag hade redan där kanske kunnat ana att det skulle gå bra att lämna.
När vi kom fram så traskade hon glatt in till sin avdelning, pussade sin mamma och sa hejdå! Hallå vad hände? Här hade jag gått igenom värsta tänkbara scenariot och så händer inte det! Så otroligt jädra skönt både för mitt mammahjärta och speciellt för Elsa. Jag hade tänkt att det kunde bli gråt, gråt och ännu mera gråt och att de hela skulle sluta med att jag skulle gråta mest av alla, hihihihi. Jag vet att jag är en tokig och en helt fantastisk mamma;)
Det är så roligt att se hur hon skiner upp och blir glad när vi pratar om förskolan. Jag är så tacksam över att det är så att hon trivs med sina fröknar och att vi som föräldrar känner oss trygga med att ha henne där.
De som jobbar på Elsas avdelning gör ett fantastiskt jobb med alla barnen och vi märker ju hur mycket hon utvecklas genom att vara med andra barn och vuxna.
Varje dag vid middagen så frågar vi henne hur hon haft det, vad de gjort, vad hon ätit osv. Hon svarar på sitt språk och det är bara så fräsigt att ha denna dialog med sitt barn.
Vi får väl se när bakslaget kommer…om det nu kommer…jag är i alla fall beredd på värsta tänkbara scenariot nu:)
Kramar Mamman
Just såna lämningar är helt underbara❤️
Håller bara med❤️ Skönt för alla inblandade.