Hej finaste!
Tänkte berätta för dig om vår nyinflyttade lilla tjej, fröken Trots. Hon ser exakt ut som Elsa, går, pratar, skrattar, pussas, kramas, leker och beter sig precis som vår Elsa förutom att hon tokvägrar att sitta i sin stol och äta:)
Nä hon ska kliva upp och ner. Ner igen, äta lite för att sen kliva upp och så håller det på. Sen när hon inte får som hon vill så bryter hon ihop och gråter stora krokodiltårar. Ibland försöker hon gråta stora krokodiltårar men det kommer ju inga.
Vissa gånger tittar hon på mig och pappan och avfyrar sitt underbara leende för att i nästa sekund bryta ihop igen. Och så här fortgår det under hela matstunden.
Vad gör vi åt detta då?
Jo vi har bestämt att hos oss så sitter vi ner när vi äter. Det ska inte vara nått spring runt bordet med en tugga mat här och en tugga mat där. Jag är ju så jädrans rädd att hon ska sätta i halsen då. Att springa runt och äta går inte ihop inte i vår familj i alla fall. Vi har bestämt att vi ska vara så jädrans konsekventa och vi vet att om vi är det så kommer det att ge med sig.
Det roliga i denna kråksång är att på föris jo där sitter hon ner och äter så fint. Tokiga unge, hihihi. Det sägs i artikeln ”Allt du borde veta om trots” att ytterst få barn på förskolan sitter och kastar mat, eller vägrar sitta vid bordet. Det låter ju bra det!
Att äta mysfrulle framför tvn går toppenbraigt. Då sitter hon minsann blixtstilla i sin stol och äter med god aptit. Kanske det beror på att vi då har barntv på. Men en sak är säker, mysfrullerna tar vi inte bort! Det kommer att ordna sig ändå!
Jag är helt övertygad att om du som förälder är konsekvent och visar vilka regler som gäller och förklarar för ditt barn vad som händer och sker så kommer barnen att bli trygga barn. Jag förstår att det inte alltid är så lätt eftersom vi föräldrar också är människor och ibland är vårt tålamod längre och ibland är det kortare. Men att försöka göra sitt bästa duger ju så bra. Barnen måste ju också få se att deras föräldrar är mänskliga med allt vad det innebär.
I den braiga artikeln jag nämnt tidigare så tas det upp lite om trots i olika åldrar och vad som du kan förvänta dig som förälder samt att de ger lite kloka tips enligt mig.
”Den andra frigörelseprocessen man brukar prata om infaller vid ca 1 ½ års ålder. Jag-uppfattningen är nu ytterligare utvecklad och barnet är verkligen en egen person med en egen vilja och vill bestämma. 1 ½-åringen ser mamma och pappa som sina tjänare som ska serva” Hallå Gogrodan är det här vi är nu:)?
De skriver även om att du som förälder ska välja dina strider med ditt barn. Det är ju aldrig roligt med en dag som bara bestått av en massa aj, aj och nej, nej.
Läs gärna artikel. Jag tycker den är superduperbraig och jag har tagit till mig av det som passar för oss.
Jag önskar dig en härlig fredag och kan du tänka dig….att snart är det helg. Me like alot!
Du är värdefull!
Kramar Mamman
