Jag var faktiskt väldigt mallig över att jag fick upp tre trötta ungar, klä på tre trötta ungar och det innan klockan sex imorse!
Mallig och nöjd fick barnen äta frukost i bilen och jag drack en stor kopp kaffe med ett stort nöjt leende. Herreminje vilken effektiv supermamma jag var!
Då. Händer. Det. När vi typ har 50 meter kvar kräks bönan. Över hela sin bilbarnstol OCH över sin storebror.
Så det var bara att passera bonden och köra hem igen. Cirka 3 mil. Men nu vet vi att klockan halv sex är tidigt för en morgontrött böna. Och att äta banan innan klockan nio är numer förbjudet här på torpet …
Men man ska väl inte gråta över spilld mjölk? Eller omjölkade getter? Bilen blev ju städad, ungarna badade innan klockan sju och så hann vi ta en morgonpromenad på det ….
Usch och fy för kräks! Söta getter, hihi!
Åh nej! Hoppas ni får fler tillfällen.