Min skräckhistoria (eller inte)
Nu struntar jag i jantelag och utser mig själv till dagens modigaste!
För idag har jag har varit och dragit (läs; opererat ut) en visdomstand. Tanden jag har haft ångest över i flera år är äntligen borta.
Och jag har upptäckt att när man ska dra en tand reagerar folk likadant som när man ska föda barn. ALLA vill berätta sina värsta skräckhistorier. Man ser hur det lyser i ögonen av iver på dom när dom får berätta det otäcka. Om hur dom fått krossa tanden, rötter som fastnat kvar, blod som sprutat och hur ont dom haft efteråt.
Nu var det inte farligt alls. För det första blir man bedövad upp över öronen, sen får man hem en massa ipren som man får knapra på. Det enda som svider är räkningen man får hem sen …
Tips! Bamba fyller 5 år och har 20% rabatt på ett köp (gäller inte på Lego, Babyzen, Britax och Ergobaby), gäller fram till midnatt!
Hu, ja du är helt klart dagens modigaste. Värsta jag vet att gå till tandläkaren, känner mig alltid som en superhjälte när jag går därifrån
Skönt att det gick bra!
Jag tycker du var sjukt duktig och modig – heja dig! /KRAM en med världens tandläkarskräck
Ja, visst är det underligt? Jag har dragit ut ett gäng tänder och visst är det obehagligt och gör ont ett tag efteråt, men det finns ju ingen anledning att skrämma upp folk mer än nödvändigt…