Om jag vore modig, då skulle jag genast springa ner med kameran till älven en sån här kväll när dimman kommer smygandes och månen är stor och gul.
Men nu är jag rädd för det mesta (allt) när mörkret faller på (läs; björn, älg, spöken, zombies..) och det var ju faktiskt ganska vackert på ängen med …
och som jag tjatar, men RÖSTA på min blogg som veckans blogg inne på bloggtoppen! Skrolla ner lite –> till höger ser ni en ruta då det står ”rösta på nästa veckas blogg” –> klicka i ”Livat på torpet” –> klart!
en röst varje dag, men det kommer ni väl ihåg?
Magiskt med dimma!
Aldrig varit rädd för mörker(bodde granne med kyrka och kyrkogård innan) och så men börjar komma mer och mer nu med åldern..
Åh, vackert! Men jag hade inte heller vågat gå dit 😉
Zombier är jobbiga att ha att göra med, lika bra att stanna inne. Smart kallas det. 🙂
Då är jag smart. Jag stannade inne 😉
Springer och röstar!
Kram på dig goding! <3
Haha, kan oxå vara en fegis när det är mörkt. Detta trots att jag kan vara hemma i stan! Ute på ön vågar jag knappt gå på utedasset när mörkret har kommit, är fasen kolsvart då :/
Det mörknar så fort här nu. Och med tanke på hur mycket björn vi har i skogen är det nog läskigt att gå ut i skogen dagtid 🙁
Magiskt med dimma!
Vi beundrade hur den kom smygandes på väg mot älven ikväll på vägen hem från fotbollen. Helt klart häftigt och värt lite hjärta i halsgropen tycker jag 🙂 Fast nu satt jag iofs i en bil så jag ska inte säga att jag är modig nog att springa runt med kameran ensam om kvällen vid vattenkanten…
Trevlig måndagskväll!
Har kanske 700-800 meter ner till älven genom skogen … känns som att det skulle hinna hända massor om jag går ner dit själv när mörkret börjar falla 😉