Alltså vad hände? Har varit fast besluten sen Penny att jag ska ha två barn. Kanske ett tredje adopterat, men efter T.A. kom har jag känt aldrig i helvete. Fram tills nu. Helt plötsligt börjar nätterna bli bättre och saker och ting sätta sig lite. Så fort glömmer man det värsta året i ens liv.
Föräldrarna börjar bli gamla och sorgligt nog gå bort och helt plötsligt blir livet lite längre än småbarnsåren.
Jag tycker just nu att det är så synd att vara enda barnet. För både mig och mina föräldrar för att på ålderns höst de bara ha mig och tvärtom är lite av ett ok. Det som betyder något i livet när allting kommer omkring är ju ändå familjen man skapat. Så man kanske helt enkelt ska skaffa en till om det går. För samtligas skull.
Det tycker jag ni ska :-Jag har 10 barn,dom kommer ha många att ungås med när dom blor stora,deras barn kommer ha många kusiner,jag är så glad för min stora familj 😀
Mvh Camilla
Kör på! Vår lilla trea är vår lilla ”efterrätt” och bortskämd och gullad med av hela familjen! Våra tre barn har enorm glädje av varandra och man blir varm i hjärtat när man tänker på att de kommer ha varandra för resten av livet. Visst kan syskonrelationer gnissla (precis som vilka relationer som helst) men jag tror att någonstans i hjärtat kommer man alltid finnas där för varandra.
Hoppas, hoppas! Själv började vi för sent samt att jag tycker att 0-2 är helt gräsligt. Men sen, det blir ju bara roligare för varje dag! Skulle gärna ha fler barn om mitt psyke klarade det!
Hur kan det var ett ok att ”bara” ha ett barn? Borde det inte vara precis tvärt om, helt fantastiskt att få rå om just sitt enda barn? Om ett barn är ett ok, skulle då inte två eller tre barn vara än mer mödosamt? Handlar det inte snarare om en dålig relation barnet och föräldern emellan om det känns som en börda att ha med varandra att göra. Jag är också uppriktigt förvånad över hur mycket fördomar som lever kvar när det gäller just ”enda barn”. Själv var jag ett mycket ensamt och olyckligt barn med många syskon medan jag hade vänner som var och fortfarande är tillfreds med att vara enda barn. Dessa vänner har dessutom en väldigt god och nära relation till sina föräldrar idag. De flesta av oss har 2014 inte fördomar mot exempelvis homosexualitet, vi tycker inte synd om ungdomar som visar sig vara bögar eller flator (tack och lov) Däremot är det i många debatter dessvärre helt ok att tycka synd om enda barnen bara för att detta är normavvikande. Trist och som sagt var fördomsfullt!
Själv vill jag ha ett. Har syskon och det kan vara sorligt som attans när det gnisslar i relationerna just eftersom det inte är lika lätt som med vänner. Att barnet sen aldrig nämnt ordet syskon är ett + Vissa är nog skapta till att vara ensambarn och vissa till att ha syskon.
Så många ofrivilligt barnlösa, så många som inte vill ha barn. Jag är själv enda barnet, många fördelar och nackdelar med det som allt annat. Varför säger så många att jag har bara ett barn, det är väl fantastiskt så långt, ett mirakel. Att vara tacksam för det man har. En familj kan se ut på så många sätt, det viktigaste är vä de goda relationer man har.
Själv vill jag inte ha några barn, så jag ser verkligen inte dem som meningen med livet. Så många problem man slipper att utsätta sig själv och dem för genom att bara trotsa normen och skita i att föröka sig. Och jag har inga planer på att leva tills jag är så skröplig att mina barn måste sköta om mig. Kanske sitter man ensam, men vad fan, de flesta gamla föräldrar är ju ändå besvikna på hur lite de ser av barnen.
..och som du skriver är det ju oftast bara härligt att syskonen har varandra, och att det kan vara jobbigt att vara ett enda barn i en familj. Det behöver ju inte vara negativt att inte ha några syskon men många saknar nog det. Och om man har gåvan att kunna få egna barn så är det ju också en gåva att få ett till syskon och ett till barn, eller om man inte kan få egna, kanske adoptera ett barn /syskon tiill Det kan ju vara lite skört att vara det enda barnet när som du skriver föräldrarna blir äldre.
Jag har själv fem barn i olika åldrar. Mina båda föräldrar
har gått bort, stor saknad. Calles bror berättade om hur det känns att bli föräldralös i en av sin och Sigges podd. Precis så känner jag det också.
Men jag har mina fina barn, den äldsta snart 25, den yngsta 8
Jag fick mitt första barn tidigt i livet och nu har min äldsta dotter fått en liten tjej som nu är sex mån, mitt lilla barnbarn. Kul att vara en så pass ung mormor och jag älskar att vara barnvakt till den lilla, lille morbror tycker att det är så
Kul också:) Ja varför inte en trea barn är ju underbara:)
Kör bara! Sitter i samma funderingar med en treåring och en nyss fyllda ett. Har dock precis fyllt 40 så jag googlar kändisar som fått barn efter 40, som en vägledning liksom… Ångrar verkligen att vi ”startade” så sent.
Haha jaa, det är inte klokt vad fort man glömmer det jobbiga 😀
I backspegeln är det nästan bara mys och skratt- och tur är väl det 😉
’Grattis’ till att bestämt er för en trea. Jag är nog i samma process själv 🙂