Det har varit en bisarr vecka på många sätt Tom Allan har peakat så mycket i jobbighet så det känns som en befrielse att lämna hemmet och det känns inte rätt. Han har samtidigt drabbats av tre åkommor. Håller på att få båda framtänderna, fått en ögoninflammation och ärt tokförkyld. Han håller på att knäcka oss totalt. Sover aldrig längre än 20-35 minuter i taget däremellan skriker han oavbrutet och detta dygnet runt. Sen i torsdags. Känner att vansinnet klättrar allt närmare och jag fattar verkligen att det inte är direkt svårt att tappa det och göra något minst sagt dumt. När man är som skörast efter knappt 12 timmars sömn på fyra dygn.
Fortsätter det så kommer vi behöva lämna bort honom över natten för att få sova. Såklart väcker han Penny också så hela familjen är som en spänd pianosträng. Hatar det här. Hatar honom just nu. Så jävla trött på ungen. Ja så får man säga. Såklart jag tycker synd om honom men jag börjar på riktigt tycka synd om oss också. när man är så minus på sömnkontot så gör det varken från eller till att vara ute till halv två på middag. För jag är lika trött av att bara vara hemma.
Hur är naturen funtad när den skapar små hjälplösa varelser till små plågoandar? Fattar inte. Totalt ologiskt.
Wow. Att 1: tillkannage att ens barn har tre (smartsamma) fysiska akommor och sedan folja upp detta med att 2: man hatar denne pga dennes skrik (givetvis fodda ur fysisk smarta..).
Magstarkt doesn’t even begin to capture this..
Funderat pa att ta honom till doktorn/se till att han far penicillin etc? Sa han slipper skrika och kan sova? Sen vore det nog en TOPPENbra ide att lamna bort honom ett dygn. Barn kanner av sin mammas kanslor mot dem aven om man inte gar sa langt att man gor verklighet av elaka tankar. De marker det anda, pa sma signaler i ogonkontakt, kroppssprak och tonlage. Det formar anknyteningen. Och anknytningen formar sedan alla deras relationer. Sa om du kanner HAT mot ditt sjuka barn borde du i forsta hand fundera pa hur det kunde bli sa, och sedan hur du kan se honom som en plagoande snarare an ett SJUKT BARN…
Vet du vad. Du som alltid verkar agera enligt en någon typ av checklista innan du formulerar någon slags uppfattning om något. Grattis! Vilken styrka att hela tiden vara knivskarp. Så impad. Även efter 72 h skrikfest. Du borde rekrytera dig själv till Navy Seals där de tränar under starka barnskrik som en tortyrmetod. Med det fantastiska psyket. Kommer du klara det där galant! Go go go!!! Självklart gick vi till doktorn som konstaterade att det var precis enligt ovan innan inlägg. Vet du vad vi har hela 19-20 år av vårt barns uppväxt att fucka upp på våra ungar på, ersättning/amning, självsova/samsova vara tillsammans/skiljas, vara friska/sjuka. Det finns mycket så mycket som kan ”sabba” denna perfekta uppväxt fri från friktion. Skulle säga att det är självbedrägeri som jag läser dagligen i andra bloggar insta samt kommentarer som denna att säga nänämensan den känslan känner man aldrig. För DÅ då är det något fel på DIG. Det kravet?! Jezuz. Om man kan älska någon villkorslöst är det en relevant känsla att hata den ibland också. Så märkligt att det är tabu. Svenska mammor måste lida. Skönt att slippa leva i Underbara Clara land. Puh!
Känner så med dig, djupt in i själen. Är hemma med en liten bebis som precis lärt sig krypa just nu o kände en stund innan han somnade ikväll att jag orkar inte jaga honom en sekund till. Situationen kändes rättså hopplös just då, en övertrött bebis som man försökt o lägga tre gånger innan är aldrig rolig. När jag löste ditt inlägg så kände jag mycket tröst. Tack för du finns!
Att inte få sova kan verkligen göra en galen. Det är tufft. I nödfall får man sjukskriva sig och låta mannen ta vård av barn för att båda ska kunna vara hemma och turas om att sova ikapp. Det borde vi har gjort. Har haft kolikbarn och ett barn som vaknade var 40 minut nätterna igenom i ett år zzz
Förstår precis! Tycker också det är synd att spädistiden är så otroligt tuff, annars hade jag gärna haft fler barn.
Nä fy, jag har varit i din situation och sovit mindre än så..men det är inte okej att skriva så om sitt barn. Du är ju inte riktigt klok. Ja man blir knäpp av att inte sova men skriv inte att du hatar honom pga det. Usch!!!
Hoppas att du gör om gör rätt!
#lämnarbloggen
Hur kan man skriva att man hatar sitt barn som har öroninflammation, håller på att få tänder, osv? Det är ju inget barnet rår för. Har själv en sju månaders dotter som hade kolik de första tre månaderna och jag hade fasen god lust att ge upp ibland, men inte hatar man väl sitt barn för det? Man hatar väl situationen och är frustrerad på barnet? Vi kanske har olika syn på vad ordet hat betyder, det låter hemskt
Det fattar väl alla inklusive barnet att det inte är honom hon hatar utan själva situationen. Bebis som bebis, nog är de gulliga men i dem alla bor ett maskineri som lätt framkallar hjärnblödning på vilken trött förälder som helst. Min man som är psykolog sa att det är meningen att bebisen ska framkalla starka känslor åt olika spretande håll för att vi ska knyta starkare band till varandra, ju fler känslor för någon desto bättre.
Känner likadant! Går i två bitar snart, skönt att någon annan känner samma. Bara gnäll dagar och nätter igenom. Instagram och Facebook med snälla barn och gulliga ord om dem känns som ett hån just nu. Hoppas det ger med sig för er och mig. Kram
Han mår ju inte dåligt av att vara hos någon ni känner och litar på väl,så att ni får sova ut. Hoppassande blir frisk snart.
Hoppas han blir frisk snart
Förstår precis hur ni känner och jag lider med er! Utan sömn blir man verkligen helt knäpp och jag förstår exakt varför du skriver som du gör! Det är ju det som är så skönt med den här bloggen, att det inte är en massa filter på det som skrivs och gör att man inte känner sig ensam!
Haha! Du är så härlig!
(Skrattar inte åt sömnbristen, lider med er, fruktansvärt) men alltså ja, hur är naturen funtad när man behöver sömn för stt vara den bästa möjliga förälder..
Fy vad jobbigt! Sömnbrist gör en ju verkligen knäckt! (Har ni kollat öronen förresten. När min son var liten å otröstlig sp var det öroninflammation.)
Hoppas det blir bättre!
Kanske dags för barnläkare och smärtstillande/symptomlindrande? Tandgel, ögondroppar, näsdroppar, alvedon? Stackars gullis. Kram
Förstår din frustration!
Men snälla skriv inte att du hatar honom,, tänk om detta finns kvar och han läser det i framtiden.. Jag får ont i hjärtat av att tänka på det!
Jag hatar ”det här”, jag är så trött på ”detta”, jag orkar inte med ”det här” brukar jag säga medvetet fast jag känner att jag vill säga honom..
Om det finns kvar, vilket det antagligen kommer att göra så kommer han säkert förstå när han får egna barn.
Det kan ibland vara några år från det att man blir läskunnig och skaffar egna barn…
försök förklara för en ledsen åttaåring att han kommer förstå när han själv får barn!
När jag var tonåring skrev jag i min dagbok att jag tyckte att min yngre kusin var en jobbig skitunge..
Han lyckades såklart få tag i den där dagboken och läsa de där raderna som jag skrivit i frustration och oj vad ledsen han blev, jag minns fortfarande hur besviken och sårad han kände sig trots att han bara var åtta år och att jag bara var hans kusin..
Skönt att inte vara ensam om att känna så ibland! Sömnbrist kan göra en helt knäpp!