Anitha Schulman

Jaha nähe. Säga vad man vill om tvåbarnschocken men så jävligt var det ju inte? Alltså jag har hört i ÅÅÅÅRRR att ett barn är inget barn två barn är kaos typ. Så den devisen har jag lite levt efter och lite gått och väntat på att det ska braka ihop rejält. Men braket kommer inte och då har vi trots allt gjort allt dumt på listan. Flyttat två gånger, skaffat barn däremellan, podcasts, ha boklansering etc. Jag förstår att det självklart beror på hur tätt eller brett de kommer och vad man får för barn och så. Men han är ursnäll förutom att han fortfarande ger mig en match på natten.

Vi har bytt ersättning ett par gånger under semestern (då vi glömde köpa) och så och hans mage är väldigt känslig för det. Blir lätt förstoppad, men får ut det för egen maskin om man säger så. Men det är ganska många skrik dit. Tack på förhand för alla råd jag kommer få, vi provar oss fram.

Som tur är har jag inget extremt sömnbehov men klart att det tär då och då på toleransnivån dagtid, vilket i sin tur ger konsekvenser i familjen. Men vi blir allt bättre på att respektera varandras känslor och prata om dem. Klart vi fräser ibland men vi löser det också. Men det som är fint med att vara fyra är att ”harmonin i gruppen” blir bättre. Fyra är ett gäng, ett middagsbord, en bil etc. Allt blir inte så svartvitt och man är ju så mycket skönare som förälder.

Alltså förstagångs förälder i all ära men de är inte speciellt härliga första året. (Inkluderat mig själv). Helvete vilka ängsliga föräldraproffs man är. Man pratar MYCKET risker och man vet bäst. När man har kompisar som ligger lite efter en på barnfronten så får man helt enkelt säga till sig själv. när de blir föräldrar Ha det bra nu käre vän, vi ses på ett årsdagen. Då börjar de lugna ner sig lite. Dömer ingen men så är det bara.

Apropå att inte vara nojig.

Den här gången på föräldraledigheten ska jag göra något som jag dumt nog gjorde lite för sent sist och alldeles för kort. Jag ska åka till L.A. i nästan tre veckor och hälsa på en kompis som precis flyttat dit. Jag och T.A. tar flyget i början på september sen är jag hemma strax innan Bokmässan. Huuur härligt?! (Calle och trollet kommer efter en dryg vecka ungefär, men han ska dit och jobba). Jag ska hyra mig en härlig bil och rulla uphill och ödsla med tid. Lååånga sovmorgnar ifall natten är tuff och äta låååånga luncher. Träna och äta bra men gott, ta massage i tid och otid och hälsa på vänner där borta.

Det där med jetlagen känns ju inte direkt som ett bekymmer då jag är vaken då och då på dygnets alla timmar känns det som.