Det känns som att jag slutat växa och att magen är maximal just nu. Dessutom lite försiktigt börjat att sjunka (vilket är skönt). Imorgon om två veckor kom Penny (36 +1, vecka 37) för tre år sen. Känns så overkligt att veta att det är så lite kvar. Minns inte om jag skrev det sist men drömde att han ska komma den 27 maj. Det är alltså 36 + 1! Vi får se om det stämmer… Så i bästa fall är det tre, fyra veckor kvar i värsta två veckor. Just nu känns det som allt skulle kunna vara möjligt. Lugnet före stormen känslor.MVC trodde ju att även denna skulle komma tidigt.
Har mått bättre än på länge den här veckan som gått. Inga foglossningskänningar längre. Sover fortfarande väldigt bra även om jag alltid väcks av att jag är kissnödig. Sen är det i princip kört att somna om. Jag har mer vatten i kroppen nu än vad jag brukar syns på händer och fötter framför allt men även på näsan! Minns att den ändrade lite form i slutet av förra också. Trycket neråt ökar. Penny satt ju upp och minns att det var mest tryck runt revbenen. Men här känns det som man har en sådan där Bocciakula mellan benen typ som trycker på urinblåsan.
Gynning fick sin förra veckan och även en annan kompis så nu börjar jag verkligen längta efter bebis.
Även om vi är mitt i ett flyttkaos så är jag oerhört cool. Har ett allt löser sig lugn. Det är oerhört tragiskt här hemma nu. Hela Pennysrum är nerpackat, i vardagsrummet står en halv soffa. Serveringsgången är tom, i hallen står kartonger upp till tak och alla skåp är tömda. Det som påminner lite om ett hem är sovrummet.
Jag är sååå sugen på att föda vaginalt (så knäppt) kunde typ inte ens tänka tanken efter halva graviditeten. Jag pratade i över en timme med min kompis och nybliven fembarnsmamma Anna så jag känner att min dola coachat mig väl och jag känner mig förberedd på vanliga vägen. Gör undertiden knipövningar typ hela tiden.
I och med att han bebisen varit så livlig hela tiden, (redan sen vecka 16 så har jag ju känt av honom). Därmed har jag aldrig upplevt någon oro för hans hälsa. Men sen det blev trängre om utrymme så rör han sig ju mycket mindre. I princip bara kvällstid om jag inte provocerar honom rent fysiskt. Så tystnaden eller snarare frånvaron av rörelse är obehaglig. Även om det är urjobbigt när han rör sig nu eftersom han är så stor. Lite dubbelt det där…
Om tio dagar ska vi på sista ultraljudet inför förlossningen. Det är där det avgörs om det kan bli vanligt eller snitt (håll tummarna) och nu på torsdag flyttar vi till vårt temporärboende i Solna i sex veckor. Någonstans efter det kommer en bebis. Tjohoo! Idag ska vi visa nya lägenheten (den vi ska bo i permanent) för Penny.
I övrigt är det är skönt på ett sätt att vädret är så dåligt för då blir inte längtan efter det där första immiga glaset torrt vitt vin så påtaglig. Jag våndades när jag såg hur alla uteserveringar öppnade för några veckor sedan och folk satt och njöt i solen. Ville vara med ”i klubben” kände jag. Oerhört färdig med att vara gravid rent mentalt. Men en positiv grej var att jag var på två överrasknings-födelsedagsfester i helgen och för en gångs skull så var det ingen som pratade om min graviditet utan jag fick känna mig väldigt ogravid för en gångs skull. Jag var en del av alla samtal i gänget. Så kul!
Vad har varit era, nu-kommer-det-en-bebis-snart symptom om ni har några? Då menar jag såklart inte förvärkar utan typ, blöder i tandköttet, luktar stearin, dålig i magen, sugen på apelsiner etc. inte vet jag. Men alla som fått barn ett par gånger kanske har något speciellt tecken, eller?! Har ni något så berätta. Det är SÅ kul att läsa om andras graviditeter och konstigheter. Dessutom är jag ju en förlossningsjunkie så jag skulle kunna sitta och lyssna i timmar på förlossningshistorier. Spill your beans please 🙂
Nähe nu är det väl dags att väcka familjen. Ses och hörs, Pöss!
Hej!
Hoppas att du får föda vaginalt (då har du ju gjort ”en av varje” och kan själv avgöra vad du tyckte)!!! Jag har fött båda mina barn vaginalt och det är det häftigaste som finns!!! I och för sig har jag haft superlätta o väldigt snabba förlossningar men kan ändå säga att jag aldrig har kännt mig så stark o stolt som när jag har fött (hoppas hoppas att jag får göra det igen). Efteråt har jag varit ur sängen inom en timme och känt mig i princip helt återställd.
Angående symtom i slutet av graviditeten, har inte haft så mycket men med mitt första barn var jag som magsjuk i en hel vecka innan hon föddes. Kände verkligen inte för att föda barn då. Men sen visade det sig att det var gjort. Lite roligt att höra att andra haft likadant, jag hade inte en aning om att det kunder bli så innan.
Om du har möjlighet, föd vaginalt. Det är de häftigaste jag gjort i hela mitt liv och känner mig som jag klarar vad som helst efter att ha fött. Vill verkligen inte lägga någon värdering i de som väljer eller tvingas till snitt, har inte testat det så jag säger inget om det, utan berättar bara mina upplevelser.
Första förlossningen var jobbig, den tog lång tid och jag var så trött och jag sa aldrig mer. Men lärde mig att uppskatta den efter ett tag, var lite rädd inför andra men snitt kändes ännu mer skrämmande så det fanns inte med på kartan. Andra var såååå bra, började med att vattnet gick å redan där börjar ju spänningen man vet att inom två dygn har jag bebis hos mig. Vi åkte in ganska tidigt och kunde vila och bada mellan värkarna. Sen när det väl drog igång på riktigt tog det bara två timmar (intensivt och smärtsamt ja men ändå helt underbart) följt av 3-4 krystvärkar, tog endast lustgas denna förlossning (första tog jag epidural). Efteråt var jag så pigg och återhämtningen gick så mycket fortare denna gång (kanske för att jag skippade epiduralen?)
Mina förlossningar är ett minne för livet, älskar att ligga och tänka tillbaks på dem lite nu och då, och prata om dem med sambon om våra upplevelser. (det är också ett plus med vanlig födsel, sambon/pappan blir mer delaktig och kan faktiskt göra något.
Avis på dig som snart ska föda 🙂 Jag som alltid sagt max två barn kan tänka mig en liten trea för att få uppleva detta en gång till.
Lycka till vad du än väljer!
Jag har mått så sjukt bra hela graviditeten men nu i vecka 33 har jag fått foglossning Galore! Alltså stackars stackars er som har det under en längre tid av graviditeten.
Jag är också nyfiken på vad som mer kommer att förändras ju närmare man kommer…
Jag glädjes åt att du, precis som jag, verkar ha gått från ABSOLUT KEJSARSNITT till att ändå kunna tänka sig att föda vaginalt! Lycka till!
Som ovan skrev, tarmarna tömde sig ca tre dagar innan haha. Mindre fräscht men bättre då än vid förlossningen 😉
ja verkligen, att folk bara måste skriva om nåt som möjligen kan trigga oro, särskilt som du inte ens efterfrågat åsikter om det… Light-troll.
Luktar stearin? Alltså vaddå, hur? En själv eller andra?
Jag har fött två barn och båda gångerna har jag fått stora läppar mot slutet, 2-3 v innan förlossningen. Lip Plump-läppar. ”Nu är det nära” sa mamma då. Och sen klassikern att tarmarna tömmer sig typ tre dagar innan det sätter igång. Och kolhydratladdningen, det omättliga, för att orka förlora 500 kcal/timme under förlossningen. Fantastiskt ju!
Fast hon har ju rätt i princip. Man ska känna bebisen lika ofta som tidigare däremot är det ju inte samma sprattel då bebisen inte har plats för det. Så ni har ju lite rätt båda två.
Fast hon har ju rätt i princip. Man ska känna bebisen lika ofta som tidigare däremot är det ju inte samma sprattel då bebisen inte har plats för det. Så ni har ju lite rätt båda två.
Men verkligen!!!! Gaaaah varför varför skriva en sån sak?
Bebisen ska inte röra sig mindre mot slutet. Det är en gammal myt. Känner du dig orolig för minskade fosterrörelser, åk in en extra gång till mvc./Anna
Men Anna, det kan du väl läsa på vilken gravidsite som helst och det är även ganska logiskt. Då det inte finns lika mycket plats för bebisen att fara runt som en jojjo och vända sig i 360 grader. Klart att den inte sprattlar lika aktivt. Det är så dumt att skriva sådana där kommentarer och agera Krösamaja. Som tur är är jag inte nojigt lagd men andra kanske är det…