Har precis äntrat tredje trimestern, dvs. graviditetens sista fas och det känns bra. Har liksom fått lite ny kraft och jag ser slutet i tunneln. Hemma drar det ihop sig mot rensa och flyttpacka och nästa vecka fyller Penny 3 år. Just nu håller jag på och går runt och vill packa BB-väskan ifall något mot förmodan skulle gå fortare än planerat och är lite panikslagen över att vi inte fixat en enda sak. Vagn, säng, ”utrustning”, bilbarnstol, Babybjörn och kläder etc. Jo bilbarnstol kan faktiskt stå på vinden. Men vi vet inte. Resten av prylarna hann vi göra oss av med eller låna ut till kompisar. De har dessvärre barn som inte är ”färdiga” med den fasen än. Så man kan ju knappast kräva tillbaka grejerna nu. Eller?
Vi var hos MVC förra veckan och träffade läkaren. Jag har ju sagt att jag kan tänka mig att föda ifall allt är som det ska där nere. Efter Pennys ankomst gjorde jag en bäckenröntgen och enligt den rapporten så visar det sig att jag har en ganska ”rak kanal”. Dvs. ingenting som gör att barnet kan fastna på vägen. Om allt är som det ska, dvs. huvudets omkrets (normalstort, Schulmans släkt har monsterhuvuden, Penny var långt över kurvan). Ingen moderkaka i nederkant och barnet i rätt position, (nedåt). Så kan jag helt enkelt föda den naturliga vägen om jag vill. Vecka 35 ska vi ta reda på om allt är som det ska så då vet vi mer. Är något av det här inte som det ska, då blir det snitt hur som helst.
Jag var ju öppen fyra cm när jag kom in sist och tydligen följer man samma förlossningsmönster så oddsen är ju att det kan gå riktigt fort. Då jag hört att det till och med kan går fortare, det andra gången. Jag tycker att båda alternativen känns lika bra så jag är inte rädd för något av de. Calle är räddare. Tycker det är läskigt med förlossning. Men han är ju en vanemänniska och tyckte det gick bra med snitt sist. Jag håller med honom, det gjorde det. Men vill inte stänga för det andra alternativet om det nu går då återhämtningen är snabbare. Det är ju skillnad på att vara nysnittad och redan ha en treåring hemma. Man är ju väldigt svag första tiden. Även om återhämtningen går fortare även där andra gången.
Calle är typ mer förlossningsrädd än mig, det är ju läskigt för mannen att få se sin fru under sån smärta så många timmar oförmögen att hjälpa till att göra den mindre. Man pratar ju eller tar inte hänsyn till mannens känslor i förlossning. Det går ju såklart på ett sätt inte. Men samtidigt klart att det är ett trauma. Å andra sidan vilken grej när bebisen kommer, hur som helst.
Det här är ett mycket livligt barn. Jag har alltså ”känt” honom sen vecka 15. Penny satt ju som en liten Buddha upprätt och korsade ben rakt fram. Gjorde inte mycket väsen av sig mer än att kittla mig under revbenen då och då vilket var ganska obehagligt Jag tror jag ”kände” henne först efter vecka 20 någon gång. Den här är mer som att ha en Alien i magen. Far runt och sparkar rakt ut så helt plötsligt ser magen ut som en bergstopp och det känns väldigt märkligt. Ibland gör det rent av ont när den pressar fötter och armbågar mot väggarna. Lägger jag ett föremål på magen så ligger det inte kvar många sekunder. Alltså det är cirkus här. Min spåtant sa ju att det blir ett vilt kolikbarn. Jag börjar tro att hon har rätt. Penny sov ju bra hela tiden och var på det stora hela ganska easy piecy. En kompis som fick en väldigt vild son hade ju också cirkus i magen. Så det kan nog stämma… är jag rädd.
I övrigt mår jag bra sinnesmässigt. Fysiskt har jag fått lite järnbrist, men knaprar torkade aprikoser och citroner för jag hatar blutsaft och järntabletter. Järnbristen gör mig lite tröttare och direkt mer sockersugen och mer hungrig. Men aprikoserna råder lite bot på att börja skena iväg matmässigt.
Har fått lite mer vatten i kroppen men inga galna mängder som sist. Försöker dricka mycket vatten för det ska hjälpa mot det har jag hört. Sen lärde mig massösen något som var här en sjukt bra grej. Att massera runt anklarna i riktning uppåt mot och över knäna för då tas överskottsvattnet upp av lymferna som transporterar det till urinblåsan och man kissar ut det. Verkar funka.
Magen smörjer jag in två gånger per dag med Bio Oil. Den hade för övrigt gått upp sex centimeter på 6 cm. Men det fanns mycket plats och fostervatten för bebisen tydligen. Det är därför den är så aktiv fortfarande.
Bäckenet känns lite skörare. Får ont när jag suttit för länge eller går och står. Inga mer powerwalks eller långpromenader sa barnmorskan. Så jag kör på med en mildversion av Tabata hemma så länge. Tränar en dag på gym i veckan och ett PT-pass i månaden. Mitt allmäntillstånd får avgöra. I övrigt så ser jag fram emot nästa anhalt som är vecka 35. Efter det kommer nog en bebis runt vecka 37 eller 38 skulle jag tro. (Penny kom i vecka 36 +1). Har fått lite sammandragningar så den övar väl…
En sak med flera kejsarsnitt kan vara bra att veta, det ökar risken för komplikationer vid ev ytterligare kejsarsnitt. En tjej jag känner höll på att dö vid hennes tredje snitt eftersom moderkakan växt ihop med livmodern och magen, vilket tydligen kan vara en ”biverkning” av upprepade kejsarsnitt. Men ska man bara ha 2 barn så spelar det kanske ingen roll. Personligen älskade jag att föda vaginalt.
Hoppas Calle kan peppa upp sig lite, tror det är viktigt för din skull om du ska föda vaginalt. Lycka till!
Tycker nog ni kan höra med vänner om ni kan få tillbaka lite grejer. Ni lånade ju ut dem för att ni inte behövde dem, och nu gör ni det. De borde vara glada att de fått slita på dem så länge. Hade själv såklart lämnat tillbaka om jag vetat att det jag lånat behövs igen.
Så snygg Anitha! Go girl!
Roligt att läsa om din graviditet men nu kommer en helt annan fråga. Läser att du gått till en spåtant och minns att ni även hade ett medium hemma som skulle få bort någon form av närvaro. Blir så nyfiken på hur du tror när det gäller sådana här saker? Alltså….hur ska jag formulera mig…hur du tror om andlighet,religion, döden osv. Vet att det är stora frågor men det är så sällan någon skriver om dessa saker. Vore roligt att läsa bara.
Alltså jag vet inte hur jag ska formulera mig. Ja onekligen tror jag ju på något men har inte definierat vad det är. Svårt att inte tro när vissa saker stämmer. Sedan om man ”skapar” det eller inte, kan inte jag avgöra. Men det är alltid hoppfullt att tro. 🙂
Såå vacker! 🙂
Förresten, en nyfiken fråga. Hur lång återhämtning hade du efter snittet? Står själv inför ett planerat snitt rätt snart och har en treåring hemma.
Det där är tydligen jätteindividuellt. Jag stod på benen dag två men hade smärtstillande ont i en vecka och var nog öm tre veckor till sen var jag ok. Alla säger att ”kroppen minns” så rehab går fortare andra gången.
Jo det klart. Beror väl helt på hur allt går precis som med en vaginal förlossning. Hade otur med min vaginala och var nog inte återställd på nån dryg månad eller mer och har vissa men även idag tyvärr. Hoppas din spåtant har rätt så du får uppleva båda. Är en liten sorg hos mig att inte våga föda vaginalt igen. Hade gärna upplevt en komplikationsfri förlossning men vågar tyvärr inte.
Ang utlånade grejer kan jag nog tycka att vännerna borde ställa frågan om ni vill ha tillbaka dem. De vet ju att ni väntar tillökning. Känns ju konstigt att ni ska behöva köpa dubbel uppsättning av allt. Tycker nog ni kan fråga lite fint om de kan tänka sig att ge tillbaks det ni behöver.
Hej
Du vet väl att det finns en förberedelsekurs som jobbar just med att strategier för att hantera det okontrollerbara, det ovana rädslan och smärtan. Kursen leds av en barnmorska och av en samtalscoach med lång erfarenhet av mindfulness och act( en form av kbt) som enligt vetenskapen är det sätt som faktiskt är det mest effektiva som förlossningsförberedelse. De ligger dessutom runt hörnet från dig.
Kolla in http://www.momfulness.se
Lycka till!