Jag har pratat med flera kompisar som är mammor till både flickor och pojkar. Framför allt de som fått flickor först och pojkar sedan säger att de curlar definitivt pojkarna mycket mer än sina tjejer. De tror att det biologiskt har med att man inte ”kan” pojkar lika bra som man kan flickor. Man lägger gärna ”mer” på flickor då man själv kan relatera till vad man klarar av. Ni vet exempelvis som det är när man är hos tandläkaren eller gynekologen att om man får en kvinna så tar de i lite mer än en man för de vet liksom sin egen smärtgräns.
Men jag undrar om detta hänger ihop med hela samhällsidén ur det perspektivet? Beroende på hur man uppfostrar sina barn alltså handlar om val man gör i livet yrkesmässigt och relationsmässigt.
Eller är det genetiskt, biologiskt med mödrainstinkt hos flickor från födseln som rustar oss för mera ansvar?
Blir tjejer många gånger bättre projektledare med mångas bollar i luften och män bättre kreatörer, men förvirrade slöfockar på grund av hur de uppfostrats? Eller är det andra social system som ligger bakom. Hönan eller ägget? Vad tror ni?
Jag har en pojk och tre flickor. Jag uppfostrar inte mina barn på olika sätt. Jag har samma krav (tvätt, städ osv) oavsett kön men hänsyn tas till ålder, så klart. Däremot märker jag att tjejerna väljer själva att vara med mig i vissa hushållsarbeten, medan min son väljer att vara själv på sitt rum. När jag sätter på en tvätt, kan mina tjejer komma självmant och hjälpa mig (och för att prata en stund), men min son gör aldrig det. De är helt enkelt olika ändå, även om jag uppfostrar dem lika.
Jag vill gärna tro att jag uppfostrar mina killar neutralt så att dom själva kan ta beslut om vad och hur dom vill leka, hur dom ska se ut etc. Så här långt är jag iaf väldigt stolt, dom är känslosamma och kärleksfulla. Vet vad ett nej betyder, och vet att man ska hjälpa till. När vi dammsuger hämtar stora sonen sin egna lilla dammsugare å ”hjälper till”, han har sina egna trädgårdsredskap som han fixar med när vi går i trädgården. Min pappa tjatade mycket om ”kvinnogöra och mansgöra” under min uppväxt. Det gjorde att jag länge vägrade lära mig laga mat, och lät mitt hem va ett enda stök eftersom det va min största skräck att tvingas in i kvinnorollen. Sen mötte jag min man, han är en pedant som plockar, städar och diskar precis lika mycket som jag. Han har aldrig någonsin pratat om könsroller eller uppdelning av ansvar i hemmet. Tvärtom, han är den som lärt mig att man delar på allt tills det är klart, för till och med städning är ”kul”när man gör det ihop och kan prata skit samtidigt.
Vi firade påsk med kompisar som har döttrar. Där snackar vi curling, dom hjälpte inte till och blev aldrig tillrättavisade. Men så låg pappan mest på soffan och drack öl medan mamman sprang runt och fixade. Så jag antar att hon curlade alla, men ingen tackade för det. Jag antar att jag hävdar att själva uppfostran mest påverkas av föräldrarnas inställning och ork, för det kräver energi och att man är stark om man ska orka med alla diskussioner och utbrott som oundvikligen uppstår vid barnuppfostran 🙂
Japp och det är precis det är som är så skadligt! Vuxnas förväntningar och krav på barn formar självklart till stor del hur de blir. Läs Liv Strömkvists Prins Charles känsla tex, mkt kul och bra beskrivning av hur vi fostrar pojkar till tölpar som varken kan ta ansvar för sig själva eller andra.
Hur föräldrarna bemöter sina barn är inte allt, men tror att man kan göra mycket själv genom dels sitt eget agerande (vem städar, vem har ”koll” på gemensamma grejer etc) och vad man förväntar sig av barnen. (Som såklart inte ska vara baserat på kön, eftersom de individuella skillnaderna är större än könsskillnaderna vid födseln.)
Finns forskning som visar att föräldrar berömmer pojkar mer för deras handlingar ”bra jobbat” och flickor för deras egenskaper ”vad duktig/söt du är”. Detta gör att flickor har betydligt svårare att misslyckas och inte vågar testa nya saker, eftersom de tror att deras förmåga ligger inom ett visst spann beroende på hur de fått itutat sig att de ÄR.
Jaja, långt men viktigt ämne! Finns massor att läsa.
Det finns många faktorer som spelar in, inte hur enbart mamma bemöter sin son eller dotter. individen formas i den värld barnet lever i. Den inre drivkraften är stark och formar barnet utifrån olika förutsättningar och inte minst individens intresse.
På mitt arbetet klär jag inte på barnen, varken flickor eller pojkar får hjälp att knäppa jackan om de inte ber om det. Vill barnet ha hjälp så uppmanas barnet att be om hjälp, antingen fråga en kompis eller en fröken.
Hälsningar Mamma Mia
Studier har gjorts i förskolan som visat att personalen ställer högre krav på flickor och även uppmuntrar dem att hjälpa pojkarna. De får även mindre hjälp med t.ex. påklädning. Gillar inte uttryck som ”det är så pojkar är” vilket jag hört personalen på sonens förskola säga. Tror att barn formas genom förväntningar vi vuxna har på dem utifrån deras kön. Själv tänker jag sällan att det är en pojke jag har. Jag har ett barn. Men omedvetet gör man säkert ändå skillnad. Det sitter så djupt rotat hos alla och i samhället i stort. Tror t.ex. inte att han hade haft så mycket bilar och fordon som leksaker om han varit flicka och jag klar honom i pojkiga kläder. Kommer dock alltid sträva efter att uppfostra barnen att bli människor som kan sätta ord på och känna sina känslor, oavsett kön.
Jag är hur säker som helst på att mammor daltar otroligt mycket mer med pojkar än med flickor. Precis lika mycket som papporna lättare acceptera att pojkarna växer upp och vill va uppe längre, skaffa flickvän och bli mer självständigt medans dom är mycket hårdare och har svårare att acceptera att deras flickor växer upp, vill bli mer självständigt, skaffa pojkvän osv. Men jag tycker att de är synd att många mammor curlar sina söner så jäkla mycket så när dom ska bli pappa i ny familj så måste dom visas på alla grejer som ska göras och sambon/frun måste vara som någon jäkla extramorsa åt dom. Nej. Här hemma gäller samma regler för tjejer som för killar. Alla ska kunna ta undan efter sig själv, hjälpa varandra, städa och tvätta, ingen får någon genväg eller specialservice bara för att man är kille eller tjej. Där emot gör man olika mycket beroende på ålderoch mer och mer ju äldre man blir. Det finns andra sätt att älska sina barn, sluta curla och sluta köpa allt dom pekar på.
Tar en kvinnlig gynekolog eller tandläkare ”i lite mer”???