Jobbar från sängen idag då förra veckans event gör sig påminda i bäcken och rygg. Från att tyckt att det varit relativt tungt rent psykiskt med att det är SÅ LÅNGT KVAR sista veckorna har det släppt, men förflyttats till att det blivit en fysisk utmaning. Alltså jag fattar inte att mina väninnor med fyra och fem barn gjort det här så många gånger… Det är ju såå tröökigt.
Vattnet har runnit till som rena syndafloden och det syns och känns. Börjat spendera mer tid i stödstrumpor och händerna är svullna och ådriga, likaså brösten. Magen är redan enorm och folk ser ut att tycka synd om mig när jag säger att det är 9 veckor kvar (till snitt). Men vart ska bebis liksom få plats när man är tre äpplen hög liksom klart att den ställer sig rakt ut? Jag börjar få lite sammandragningar och bebisen sparkar mer aggressivt. Kramperna i vaderna har kommit och det kliar på magen. Låren och rumpa har svällt lite. Har drömt mardrömmar om att jag ska bli puttad, falla på magen och spricka som ett ägg.
Från och med nu ska jag alltså lägga ut mellan 1-3 kg i månaden och att promenera, bära, lyfta är inte att rekommendera enligt någon gravidguide. Tänker fortsätta träna bäckenet och plankan och gå, men försiktigt. Känns som det vore korkat att inte träna.
Satt och kollade på något BB-program igår och såg en mamma som fick föda själv för hennes snubbe hade stängt av mobilen på natten så han missade förlossningen. Fick ångest, Calle ska till N.Y. på jobb typ i början på maj och Penny kom ju en månad för tidigt så det kommer väl den här också göra potentiellt. Säkert tajmar det in med när Calle är borta. Har redan preppat en väninna att vara stand in.
Men hur gör man med det befintliga barnet. Följer det med till BB eller ska man kalla hit farmor då? Kommer det och hälsar på eller sover pappan hemma? Fattar inte riktigt vad som är bäst här.
Har fått bra tips för att skademinimera avundsjukan. Att Penny får en present av bebisen när den kommer från sjukhuset. Andra tips som kan vara nyttiga att veta bjussa gärna tack?
Så mysigt att få ett lillasyskon!
Mina bästa tips:
Låt folk som hälsar på er hemma be Penny visa de bebisen, evt så gör hon det av sig själv för att det är så stort. Sen lek / umgås hellre med Penny (som de kanske brukar göra?) än sitt och gulla med bebisen även om det lockar. Ta en snabb titt bara och säg grattis till storasystern. Bebisen sover säkert ändå och bryr sig ju inte på samma vis som Penny gör. Då kommer hon inse att hon fortfarande är lika viktig och låt ting hellre gradvis komma naturligt och när det passar.
Man kan tillochmed tipsa de närmaste om att ha med en liten grattistillatthablivitstorasysterpresent också. Alla små ting som gör att barnet inte direkt känner sig på andraplats eller mindre viktig där och då är smart.
Kanske ta med en present åt bebisen som Penny valt ut eller en teckning bara?
Allt kommer ordna sig och det viktigaste när du kanske ammarochsovermedbebisen mycket i början är att Penny får massa kärlek och uppmärksamhet av Pappa och andra och till dig om det känns tufft: Det går över! Du kommer älska båda massor och du kommer finna stunder för dig och Penny när bebisen sover eller är lugn i vagnen osv.
Pepp till dig!
Var hittar jag den vita fina tröjan?!
Har ju megaproblem att hitta fina gravidkläder.. Jag vill behålla min stil samtidigt ska det vara skönt, gillar inte det som finns för gravida på HM, det är bara skräp, dålig kvalité o inte särskilt fint heller.. 🙁
Den orange tröjan från Ralph Lauren har jag letat efter på nätet men inte lyckats hitta 🙁 skulle kunna tänka mig en sån fast annan färg då jag inte passar i orange
Zara, RL tröjan finns i fler färger. Lycka till. Kram
Tack så mycket Anitha! Kram
Min pojke kom i juni 2013 och då var min dotter drygt tre år. Hon har alltid varit väldigt mammakär och vi befarade en kraftig svartsjukereaktion. Den visade sig mest i form av en kraftigare trotsperiod igen när bebisen var ca 3 mån. Annars var det ganska lugnt, hon tog aldrig ut någon ilska på lillebror men försökte ibland uttrycka att saker nu var ”orättvisa”. Vi försökte förklara att det var hennes bebis också och att vi behöver mycket hjälp från henne för att bebisen kan vara besvärlig och det tycker jag har funkat. Än idag så säger hon ofta stolt att hon hjälper oss varje dag med Ivar. Ett annat tips är att hitta en rutin där du någon gång per dag har en egen stund med Penny (kanske nattning) där inte lillebror ”får vara med”. Kanske underlättar känslan att vara åsidosatt. Lycka till! Du skriver mycket klokt och intressant Anitha!
En föder när en föder, planerat snitt eller ej. När tvåan ville komma tidigt höll jag ut tills alla vaknade, sedan körde pappan och stora mig till BB, lämnade sedan stora på Föris och kom tillbaka till mig på BB.
Lillen föddes med planerat snitt lagom till att Föris stängde, då åkte pappan och hämtade Stora och var med honom hemma (hade det dragit ut längre hade någon på Föris ryckt in spontant som barnvakt åt Stora). Vi har ingen familj nära.
På kvällen satt en granne spontan-barnvakt när stora somnat, och pappan åkte och hälsade på mig och lille några timmar.
Klarade mig bra själv, med personalens hjälp (dusch, nattamma på avdelningen osv).
Stora hälsade på dagen efter, fick speciell chockladkaka ”av bebisen”, det minns Stora än idag (tre år efter).
Hem efter två nätter, Stora var med och hämtade, mysigt. Efter hemgång blev det väldigt mycket jag-och-bebisen i sovrummet och pappan fick ägna sig 98% åt Stora i några veckor.
Det blir lite tjorvigt ibland, och en viss separation från det större barnet, men det ger sig Anitha!
Min stora var 3,5 när lillasyster kom och jag gjorde också som Anna skriver, att jag lät bebis ligga på sängen när min stora kom. Han blev störtförälskad direkt vilket var skönt att se. Han fick hålla och tittade på oss och sa lyckligt att det var hans bebis 🙂
Vi hade också under hela graviditeten varit noga med att säga att vi alla tre skulle få en bebis till oss, att inbegripa honom som en av oss som ska få en bebis.
Han var aldrig svartsjuk så att det gick ut över lillasyster, men däremot ville han göra allt som hon gjorde. Alltså härma henne när hon låg och gnällde, ha napp, sitta i babysittern och så vidare. Ganska jobbigt ibland men vi lät honom faktiskt hållas. Kändes som att det var något han behövde testa, och när han fick göra det så gick det över fortare och behövde inte gå ut över bebisen. Men det är ju bara en teori 🙂
Tror man ska vara beredd på lite regrediering, att de blir sugna på att också vara så där små ibland. Min filosofi är att det är lika bra att de får leva ut det och sen är det över.
Jag födde vanligt och mormor kom då och passade storasyster. Ta med sg barnet till BB skulle jag aldrg göra om de inte var urakut och vi inte kunde vänta in barnvakten. När man föder är det ju knappast läge att ta hand om ett barn som antagligen kan bli skrämd av det som händer. Present hade inte vi, lillasyster var present nog för alla! Däremot var jag noga med att bebisen låg på sängen och inte i min famn när storasyster träffade henne första gången. Läste att det mer blev ett möte mellan två syskon då, än att mamma fått en ny bebis. Så fick storasyster klappa och hälsa själv första mötet – det var så fint. Vår tjej var nästan 3 när lillan kom och visade faktiskt aldrig ngn svartsjuka.
Jag tror att det är bäst att ha Penny hos farmor eller någon de två dygn man ofta får stanna efter snitt. Calle måste ju hjälpa dig på nätterna med bebisen väl? Vet inte hur det var för dig förra gången med snitt men jag låg utslagen i sängen tills vi åkte hem. Min sambo skötte blöjbyten och fick ge mig dottern, hjälpa mig till duschen m.m. Inget säger ju heller att allt kommer gå perfekt , du kanske får extremt ont etc och då kan det ju vara bra att ha Calle med som stöd och hjälp. Lycka till!
När jag fick mitt andra barn för ett år sedan, åkte pappan hem till storasyrran efter förlossningen och stannade där. Jag blev också snittad och pappan o dottern hämtade mig efter ett och ett halvt dygn. Det här med present låter bra och gärna om alla som kommer för att gratulera också har med sig en storasysterpresent till Penny. Det blir en omställning, gruppdynamiken ändras ju med en till medlem och jag tror inte att man kan finta svartsjukan helt. Försök hantera den och inse att det är normalt och ganska bra om Penny blir svartsjuk. Det tyder på god självkänsla, att hon vet att hon är värd all den uppmärksamhet hon fick innan lillebror kom.
I vårt fall har svartsjukan kommit och gått i perioder. Allt blir bra till slut. Lycka till
Det lät nästan som om du frågade om Penny skulle vara med på förlossningen. 😀 Man läser galet när man är trött. Har själv aldrig snittats och kan tänka mig att man är längre tid på sjukhus då. Jag har åkt hem efter en dag (så tråkigt att ligga länge ju), men då har aldrig syskon kommit på besök. Pappan behöver ju inte vara kvar lika länge som du. Min erfarenhet är att syskon vill träffa nya bebisen och att de förstår att mamman och bebis inte kommer hem direkt. Bara man pratar om det mycket. Sen blir det mer avundsjuka vid amning och att man bär bebis mycket. Mycket närhet och det kan syskon tycka vara jobbigt.
Hej soon to be mother of two!
Jag väntar mitt tredje här i dagarna och så som vi planerat
här hemma är att de blivande storebrorsorna är hos mormor och morfar.
Dom lämnar dom på förskola och skola så får dom
komma upp till BB sista dagen precis som Anna skriver och hämta hem
sitt lilla syskon.
Eftersom jag är omföderska är det inte helt hundra att
min man får stanna och vi får familjerum,allt beror på plats när det väl är dax.
Hade mer än gärna fått spendera en eller två nätter bara jag och min man
och nytillskottet på BB i den lilla bubblan innan vardagen gör sig bekant igen
men vi får se hur det blir.
Du är så vacker som gravid Anitha!
Ta hand om dig.
Kram
Hej Anitha!
Vet du om du kommer att föda med snitt eller vaginalt? Jag födde min 2:a med planerat snitt och vår stora kille bodde hos farmor och farfar under hela tiden vi var på BB med lillasyster. Min man var hos honom varje kväll och de käkade middag ihop, badade och han nattade honom och åkte sedan tillbaka till oss på BB. Personalen där jag födde (Danderyd) tyckte av erfarenhet att det var bäst att låta syskonet komma och hälsa på först sista dagen och hämta hem lilla-syskonet för att slippa skiljas från mamma och syskon och lämnas bort till ngn annan och syskonet minsann fick stanna kvar hos mamma. Det funkade bra för oss iaf. Kram och lycka till