Om det sa ”plopp” för två månader sedan så sa det ”pang” förra veckan. Jag var hos MVC och insåg att jag gått upp 4 cm över magen på en månad. Bara sen Thailand så skiljer det jättemycket. Magen är verkligen helt annorlunda från Penny. Den här går rakt ut hon var mer rund av sig. Insåg härom kvällen att jag inte längre ”behöver” BH när jag sitter utan brösten lyfts numera upp av magen. Penntricket är inget för mig. Hela telefonen kan bäras upp av mage och bröst.
Jag känner mig lite fysiskt försvagad och lite hungrigare än tidigare. Det är nu man inte får förlora motionen. Lyckan är att vi går mot ljusare tider och torrare mark så powerwalken är återetablerad i mitt liv. Bebisen rör sig mycket nu och Calle känner den tydligt. Vi har börjat läsa Busig bebben som ska få ett syskon för Penny. Den ger resultat. Hon fattar vad som händer därinne och igår sa hon mamma får bära Tom Allan pappa får bära mig. Hon som varit så svartsjuk på andra bebisar jag hållit. Även om det hon säger kanske inte innefattar så mycket konsekvens så innebär det trots allt att hon förstår något ”större”. Att hon fattar vad som kommer ske. Min lilla tjej ska bli storasyster. Så rörande.
Jag fattar inte hur jag ska kunna älska en till lika mycket. Jag har hört att man kan få en ”blues” för att det känns som man under en period förlorar kontakten med den som är större, när den lilla har kommit och att det rent av kan känns tråkigt. Någon som kan beskriva detta lite mer?
Dessutom har jag hört en annan grej. Vet inte om det stämmer. Att är man mindre finns det mindre plats för barnen och bebisen kommer gärna lite tidigare då. Penny kom ju drygt 3 veckor för tidigt och flera ”små” kompisar fick barn två till fyra veckor för tidigt. Har någon erfarenhet av det eller är det en myt?
I övrigt är det ganska bra. 10 kg plus nu. Skönt att inte längre räkna upp nu räknar jag ner.
Hur många barn du än får så har var och en en egen dörr till ditt hjärta. Därför kan du älska dem lika mycket. Ingen annan står i vägen.
När jag födde min tvåa med planerat snitt och min man hade lämnat vår etta hos farmor och farfar var jag jättepepp och upprymd först, maxad! Men efter 1 dygn vände det och jag blev supergråtig och deppig. Tyckte jag hade lvergivit min stora. Skämdes nästan för att jag hade lämnat bort honom för att göra något ”stort och viktigt”. Jag var på BB 3 dygn och han var inte där och hälsade på (efter inrådan av personalen) utan kom sedan och hämtade hem sin lillasyster. Min man var däremot hemma och träffade honom varje dag, de käkade middag ihop och han badade och nattade honom och åkte sedan tillbaka till oss på BB. Men min son och jag pratade i telefon och skypade från sjukhuset. Lillasyster hade också med sig en present till honom och vi gjorde en grej av att det är att bli storebror som är the shit 🙂
Det är 3 år mellan mina barn.
Det är nog lätt att känna att man förlorar tid och kontakt med sitt första bar när nya syskonet är nyfött.Men det tar man nog igen ganska så snabbt ändå 🙂
Jag hade så mycket mjölk att jag fick pumpa ur lite då och då för det ”rann över” annars, så då blev det naturligt för oss att min man flaskmatade vår minsta ganska så snart efter födseln. På så sätt så kunde jag ta mig lite mera tid till vår dotter som då var 3,5 år när lillebror föddes. Jag tycker det funkade jätte bra att vi kunde turas om mera med båda barnen och vår minsta fick nog på så sätt snabbare bättre anknytning till sin pappa än om jag hade suttit och ammat honom hela dagarna.
Jag är 156 cm och gick över tiden med 14 dagar när jag födde mitt första barn. 4,3 kg & 54 cm lång. Kunde inte förstå hur han fick plats, även barnmorskan som var med på förlossningen var förundrad över att han var så stor.
Nu väntar jag tvillingar och dom lär ju iaf inte stanna på övertid 😉 Precis 25 full veckor gången nu, så det är lite extra kul nu att läsa i din blogg. Dock är min mage mycket större den här gången. Både ser ut och känner mig höggravid redan.
Det som var mest slående var att när man åkte in till bb så lämnade man sin ”lilla” förstfödda hemma. När man kom hem möttes man av en jätte
Jag är 163 och gick upp 15 kg, så när jag skulle föda 6 dagar efter tiden vägde jag 60 kg. Så nä tror inte det
Jag är ”liten”, 160 cm 50 kg. Bägge mina barn kom sent, 10&11 dagar över tiden. De vägde nästan 3900 g och var 53 cm långa så på mig håller inte teorin;) Angående babyblues med nummer 2…vi har 2,5 år mellan barnen. Det var hemskt att känna hur man ”förstört” barn nummer ett genom att bara ta hem barn nummer två, haha! Mammasamvetet (det dåliga) kommer som ett brev på posten och från och med nu RÄCKER MAN ALDRIG TILL. Till de blir lite större… Nu är mina 10 och 8 och balansen har varit återupprättad i några år. Men var beredd! Dock älskar man dem lika mycket från sekund ett. Vilket är det viktigaste. Ni har något mycket stort och underbart framför er. Med två barn kände jag mig ännu mera som en ”hel” familj. Det blev verkligen ett större vi. Kram
Har aldrig hört det om liten mamma=tidig födsel. Jag är inte kort, 169 cm, men smal och gick över tiden 13 dagar med första barnet. Har vänner och bekanta som är runt 160 och under och har inte sett nåt mönster. Vissa har tom gått över tiden med barnen. Har även långa och kraftiga vänner och bekanta som fött för tidigt.
Det där med att ”förlora kontakten” med det äldre syskonet kan jag hålla med om. Det är 6 år mellan våra barn och när lillasyster kom så gick ju hela den första tiden åt till att hänga i soffan och amma. Även sömnbrist gör ju att man inte orkar hänga med i samma tempo som storasyskonet. Man får se till att bytas av och turas om att ha egentid med barnen var för sej. Det behöver inte vara stora grejer: skicka ut pappa på en barnvagnspromenad, stäng av mobilen och spela ett spel tillsammans!
Kan även hålla med om det där med ”liten mamma = tidig födsel”. Har läst nån stans att bebisen känner av när det börjar bli trångt och då sätter förlossningen igång, typ. Jag är ganska liten (160 cm, 50 kg) och båda barnen har kommit 1,5 vecka före beräknat datum. Vet även fler av mina ”små” kompisar som det har blivit så för. Och som motpol har jag kompisar av lite större modell i både längd och vikt som har gått över tiden med sina barn.
Jag är ”liten” och gick 10 dagar över tiden. Min son var 53 cm lång, jag är 158 cm. Han var mer än en tredjedel av min längd!
Alla sa också att magen skulle ”sjunka” när förlossningen närmade sig, men den hade ju ingenstans att sjunka, så den var jättehög ända tills han var ute 😀