Anitha Schulman

Jag är verkligen ingen som trugar efter fina gåvor. Jag blir på riktigt lika glad för ett teckning som ett par lyxiga örhängen. Det är alltid ansträngningen och omtanken som räknas. Hellre något personligt än något dyrt. Men det finns inget värre med människor som ALLTID skickar superdyra önskelistor och tar minsta lilla chans att kamma hem ”gratisprylar”. Det är fine än så länge, jag tycker det är kul att ge människor presenter som dem blir glada av istället för att bara köpa ”dussingåvor” – ge något för att ge. Men det som INTE är okej är att de där presentknarkarna är totalt ointresserade av att ge tillbaka. Alltså så märkligt. Presentsnåljåpar är vad dem?! Jag tycker det säger otroligt mycket om en persons inställning till det mesta. Eller hur? Jag nöjer mig inte med någon under 5000 kr men när jag ger något till dig tar jag något för en hundring. Ett girigt beteende. Alltså det kanske handlar om vad de har för inställning och attityd mot en, det får ju stå för dem. Men det är märkligt att det ska vara en sådan ojämnvikt. Skulle man köpa motsvarande present till personen i fråga, alltså runt hundringen. Då skulle det ju närmast vara en krigsförklaring. Förstår ni vad jag menar? Jag skiter egentligen i ifall jag får en gåva för en hundring men då ska inte den som ger närmast kräva en kristallvas år efter år. Det är laddat det där med presenter. Kan ni inte berätta om era värsta presentsnåljåpar.