Vissa målbilder man har – de kortsiktiga. De infrias sällan tycker jag. Alltså jo, det beror på vilken karaktär det är. Ett mål i det här fallet, är inte att handla ditten och datten eller banta till en fest etc. utan att uppnå något. Ta sig någonstans och förverkliga något. Jag minns att hela min mammaledighet var någon slags metamorfos. Oerhört obekväm i det jag var, men visste inte heller vart jag var på väg. Ville bara någonstans. Men kunde inte riktigt precisera var. Fattar ni vad jag menar?! Hajar om det låter flummigt.
Jag är en sån där som gärna vill se snabba resultat, fort ska det gå och fort ska det göras. Inget ska sitta fast. Mitt i allt det där snabba så händer något långsamt. Det som bara tickar på. Det man inte kan påverka resultatet av. Livet själv. När livet och det vardagliga harvandet möts det är först då man ser mönster och helt plötsligt blir allt kristallklart. Så jävla coolt. Jag hade en idé av vad jag ville göra i mitt liv. Men min agenda slutade när jag var trettio något. Jag har gjort allt som stod i den men det som är kvar nu är vita ark. Inget att förhålla sig till utan bara att göra. Det är faktiskt mycket roligare. Det kanske är de vita arken som är långsiktigheten. Den man typ inte märker av att den pågår. Men är konstant.
Sen finns det en annan sak som är kul när det blir verkligt. Önskningar. Alltså att önska sig något i hemlighet för sig själv eller uttalat och sen nästan glömma bort det med flit. För att önskningen är så ”stor” så den är knappt hanterbar om den vore ett mål. Skulle man fokusera på den skulle det kunna vara rent förödande. Men helt plötsligt när du nästan glömt bort önskningen så slår den in. Den kicken. Den är fin. En önskning slår in i denna vecka. Något jag önskade för fyra år sen blir verklighet. Vad har ni för önskningar och drömmar. Låt oss ha en liten drömbikt här. Man får vara anonym. Men skriver man någonting någon gång, någonstans så blir det lite närmre verkligheten. Kör!
Min dröm är att ha mitt eget företag som är en stor framgång.
Jag drömmer om att bli kär. Att vara kär i någon som är kär i mig.
Hej! Jag har ingen dröm eller mål att komma med, däremot tänkte jag tipsa dig om en bloggare som heter Linn Olsson. Anledningen till att jag tipsar om hennes blogg är att jag följer er båda och ni är båda drivna, starka, positiva entreprenörer och egna företagare med bra texter och med en enorm förmåga att inspirera. Ni är bara olika gamla och kanske skulle ni ha utbyte av varandra? Titta in på hennes blogg här http://linnolsson.se/ kram 🙂
Jag drömmer om att bli mamma. 41 år, lever ensam med hund och har en fantastisk karriär med mycket framgång och skulle byta allt det ’in a heartbeat’ om jag får barn.
2012/2013 förverkligades en dröm jag haft i nästan 10 år, nämligen att bo och arbeta utomlands under en period. Jag bara åkte på vinst och förlust, stannade 9 mån och det var det bästa och roligaste jag gjort i hela mitt liv. Nu är jag dock tillbaka i vardagen igen på ett nytt jobb och känner mig verkligen lite vilsen, för vad ska jag drömma om nu? Utvecklas i min yrkesroll? Familj och barn? Klart jag vill det, men det känns väldigt långt borta, nu kommer det vara hårt arbete det närmsta året för att komma igång med karriären igen. Jag som fått smak för äventyret och glamoren 🙁 Men jag antar att det kommer mellanår då det bara är att ta en dag i sänder. Blir jag bättre på det jag gör nu finns alltid möjlighet att använda det för att åka utomlands igen, för det kommer jag nog att vilja. Det jag alltid kommer att ta med mig är iaf att det är möjligt, man kan förverkliga sina drömmar, det är faktiskt lättare än man tror. Ofta är det bara man själv (och framförallt andra) som sätter gränser.
Jag drömmer om att köpa en lägenhet på Ibiza. Träffar banken i november för att se om ekonomin klarar ännu ett bostadslån. Tänk om den gör det?! Nu fick jag nästan lite ont i magen av nervositet! Jag skulle DÖ om den drömmen slog in. Fast det vore ju trist såklart för då skulle jag ju inte få uppleva den! 🙂
Jag har alltid drömt om att bo i NYC. Nu lever jag min dröm och det är bättre än drömmen. Det tog nästan 30 år men den som väntar på något gott…
Hej Anitha,
jag har nog ”alltid” drömt om att ge ut en bok. Och jag har satt på mig oket att det måste bli verklighet eftersom jag har ”frontat det” för så många, även officiellt på mitt webbforum. Så, jag måste liksom – och ska – lyckas, genom självpubliceringsforum Books On Demand. Kanske du kan gilla den, den handlar om resor med barn. Om du har den med och följer checklista till punkt och pricka så kan du bara inte missa flyget nästa gång 😉
Jag ser fram emot att senare höra om din dröm som går i uppfyllelse.
Hälsningar Rosita