Anitha Schulman

Anitha, jag skulle behöva råd ang. mitt kärleksliv. Jag är precis som du adopterad. För mig att det bl.a. inneburit en känsla av att känna sig ”fel” eller ”avvikande” på något sätt och jag har haft dålig självkänsla vad gäller relationer. Jag har bra självförtroende i mitt jobb och vad jag är kapabel till etc. men inte när det gäller att någon ”bara” ska tycka om en eller vara attraherad av mig.

När det gäller relationer har jag aldrig haft någon seriös relation och det beror delvis på att jag nästan alltid har fallit för upptagna män som redan har relationer. Min psykolog har sagt till mig att det är för att jag söker upp avvisandet (d.v.s. upprepar det mönster som jag började mitt liv med när mina biologiska föräldrar lämnade bort mig). Just nu har jag en flirt med en kille på mitt jobb. Jag är rädd för att om det fortsätter kommer det sluta med att jag blir kär i honom samtidigt som jag inte tror att han är beredd att lämna sin flickvän. Samtidigt är det svårt att bryta för jag känner att jag behöver bekräftelsen det ger att känna mig sedd. Hur ska jag komma vidare? Just nu känns det som jag har fastnat. /J

Men kära någon människa. Till och börja med tycker jag du ska byta terapeut. Visst man ska söka svar eller fel i sitt förflutna javisst, men då måste man kunna reparera dem. Det finns terapi som bygger upp anknytning igen exempelvis. Sen handlar faktiskt inte ALLT om det. Hade du en kompis som svek i känsliga år tonåren kan du ha svårt att lita på vänner. Blev du psykiskt utnyttjad av din pojkvän i tidiga 20-år kan det sätta spår. Visst kan finnas en ”grundindicie” som ha skapat ett sår, men infektioner i såret kan skapas närsomhelst. Det kan också läka när som helst. För guds skull låt det inte bli en självuppfyllande profetia att alienera dig själv och hitta felen i dig. Där måste du börja jobba. Det finns en sedelärande historia som är fin. En fattig bonde kom till Gud och klagade över att skörden var dålig, hans mor var sjuk och hans barn svalt. Gud bad honom samla alla sina problem och lägga dem i en liten ask och åter möta honom på samma plats dagen efter. Bonden gjorde som Gud sa och Gud tog med bonden till ett enormt bergrum. Man såg inte slutet på bergrummet och från golv till tak och så långt som bonden såg var det askar överallt. Gud sa till bonden, ”ställ in din ask om du vill, men då måste du ta ut en annan”. Ibland så måste man faktiskt ta sig i den berömda kragen och hoppa upp på hästen. Vet du vad en nunna Indien sa till mig. Hon sa, inser du inte att du haft en enorm tur här i livet. Du hade förmodligen inte levt idag och hur många får egentligen chansen att bli adopterade av alla gatubarn? Börja sortera upp ditt liv och se saker från den ljusa sidan då kommer du även se kärleken från den.

Hej Anitha,
Jag är en miserabel 24-åring! Den viktigaste personen i mitt liv, har varit just det sedan 2 år tillbaka. Vi träffades som, ja jag antar att det var så nära KK man kan vara, i början. Men eftersom det inte ledde till något mer än så beslöt vi om att lägga ner just sex-grejen och vår vänskap växte ytterligare. Den blev enorm, vi har hörts i princip varje dag under dessa två år. Jag är så jävla bekväm med honom!
Tidigt i våras märkte jag helt plötsligt (faktiskt) att jag var kär i denna man. Eftersom vi var så nära varandra kunde jag inte hålla det inom mig utan sa det till honom, även om jag visste att han inte kände detsamma.
Kruxet är att vi jobbar ihop. Vi är visserligen ganska många på vår avdelning men vi ses i vårt arbete varje dag. Det blev en oerhört jobbig vår. Vi hördes inte på tre månader, jag förklarade att jag inte var stark nog att skjuta undan mina känslor för vår vänskap. Han grät, jag grät och ingen av oss ville väl acceptera att vi inte kunde vara vänner längre. Efter dessa månader, några handskrivna brev från honom och en hel del samtal så är vi nu där. Vi ses varje dag i jobbet, men pratar inte med varandra. Det är så jag behöver ha det. Jag kan inte ge halva mig när jag vill ge hela.
Detta funkar sådär. Det jag behöver för att komma över honom är distans. Det enda jag inte får.
Dessutom har jag i mina svagaste stunder när jag behövt stöd, berättat om hela relationen för mina två närmsta vänner (som också jobbar på samma jobb). Två personer som inte umgåtts med honom innan, men nu söker han kontakt med dem. Detta blir ohanterbart för mig. Jag knäcks när han t ex frågar min vän om de ska ordna en fest för andra kollegor som ska sluta etc. Frågar henne om fester, golfrundor etc. Min vän vill inte hamna ”i kläm”. Jag förstår inte vad som är det svåra för henne. Hon har aldrig tyckt han varit intressant tidigare, inte ens när han och jag umgicks. Men till saken hör att hans bästa vän är väldigt intressant för henne. Borde hon inte ställa upp lite mer för mig och helt enkelt svara att hon inte kan, på hans förslag etc? Ja, jag vet verkligen inte. Jag vill inte styra någon. Jag vill nog mest bara ha lite pepp om att jag kommer över det här, och att det någon gång i framtiden inte kommer röra mig i ryggen vad han gör. Tack för en väldigt mänsklig, givande och skön blogg! /Emma

Hej Emma. Nu kommer jag vara stenhård mot dig. Det du beskriver är väl klassisk, man vill inte ha något man kan få men när det inte går att få då blir man vansinnig. Ibland kan man ju bli lite besatt i besattheten. Jag antar att det är den som drabbat er båda. Tycker dessvärre att det låter allmänt osunt och du är inte bättre på att hantera det än honom bara för du ”gjort upp regler”. Lägg inte över dina bekymmer på dina kompisar. Du säger att du inte vill styra någon men du har alla inblandade som i en liten ask. Låter jobbigt. Mitt förslag är att någon måste byta jobb. Förmodligen du. Du är uppenbarligen coolare än honom så då behöver du inte honom?! Just nu är du bara illa maskerat förtjust i allt ståhej runt dig just nu men har svårt att sortera mellan känslorna. Annars får ni väl bli ihop då. Ser ingen annan lösning på problemet dessvärre. Lycka till.

Hej
Går rakt på sak.
Hur får man igång ett sexliv som inte existerar. Det är mera dött än levande. Har du några bra tips.?
För jag har slut på ideér nu.
Du har en grymt bra blogg.
Kram Linnéa

Men vad var det ni gillade med varandra från början? Hur var ert sex då? Vad gick ni igång på etc. Men skit i det nu. Börja ”brukssexa”. Alltså snabbisligg med varandra när ni har tid. Inte nödvändigtvis lust, jag rekommenderar på morgonen eller mitt på dagen. Ger man varandra ett par treminutare i veckan då börjar den där slumrande lusten eggas. Om ni vill gå steget längre välj lite spännande platser och framför allt överraska varandra. Presenter är alltid kul i alla former. 🙂 Lycka till.

Jag träffade mannen i mitt liv för fyra år sedan. Han är helt fantastisk på alla sätt: skitbra jobb, högutbildad, den snyggaste mannen jag någonsin sett (snyggare än alla kändisar), lång, muskulös, liksom verkligen HELA paketet. (Jag kommer till problemet snart,) Själv är jag väldigt osäker. Jag har bra självförtroende men världssämst självkänsla. Jag vet att jag ser bra ut etc med tanke på att jag får mycket uppmärksamhet: men jag tycker inte det själv. Så nu har jag varit tillsammans med min drömkille i fyra år, vi har bott ihop i två år och allt är perfekt. Förutom att jag konstant går omkring med en gnagande oro att han ska vara otrogen mot mig. Denna oro äter liksom upp mig. Och det är inte en befogad oro whatsoever, Jag har aldrig varit svartsjuk förut, för jag har aldrig varit med någon som är så snygg att han skulle kunna få ligga med en tjej bara han blinkade. Jag vet att problemet är hos mig och att jag måste bygga upp min självkänsla, för det kommer aldrig fungera om inte jag litar på honom. Det mest irriterande är att jag aldrig ens har blivit bedragen och ÄNDÅ har jag denna oro. Och tro mig: denna oro blir liksom som ett stort svart monster som äter upp mig inifrån med start från hjärtat. Jag försöker analysera varför (psykologa lite) och självklart så handlar det om min oro att förlora honom, det faktum att jag känner att han är bättre än mig och att jag är livrädd att förlora honom för att jag älskar honom så. Men har du något tips på vad jag kan göra för att bli av med dessa känslor? Alternativt hur jag kan lära mig leva med dem/ K

Hej K, Man kan skapa monster när man själv är en del av dem. Hur blir du när du dricker, söker du bekräftelse? Förutsätter du då att han gör samma sak då? Lägg inte över dina egna demoner på honom om han är så perfekt som du verkar tycka. Eller söker du bekräftelse av just den anledningen? Att du aldrig känner dig bra nog.

Om inte, är den där oron där av en annan anledning du inte kan sätta fingret på. Lyssna på magen.

Visst kan du vara orolig av att förlora honom. Men det blir inte bättre för att du ”sätter fågeln i bur”. Det blir båda olyckligare av. Man kan inte kontrollera någon annan människa men man kan lita på varandra och då luckras demonerna i bröstet upp och försvinner. Förklara för honom hur du känner, men inte genom vem han är för dig utan vad DU känner och vem du är. I brevform om det är jobbigt att prata om. Börjar ni lita på varandra och prata om RÄTT saker innan de blir för stora. Då kan fågeln kan sitta kvar på fingret utan att du behöver kupa handen över den.

Hej, vet att ni fick missfall innan Penny kom. Hade själv ett nu i april och tänker varje dag på det som inte blev. Alla förväntningar man hunnit bygga upp som bara raderades i ett brak. Hur gick du/ni vidare? Några tips på vägen? Hade ni svårt att bli gravida igen? Vi hade försökt i 1,5 år innan och så slutade det i missfall, rädslan är ju att det ska ta lång tid igen.
Hoppas du orkar skriva om detta, det är svårt att hitta andras historier i ämnet.
Tack för din fantastiska blogg, helt klart en av mina favoriter!
/Carina

Hej Carina, det var tråkigt att höra. Nej men det var såklart supertungt med missfallen. Man fattar liksom inte hur man gör utan en bebis i tankarna. Men helt plötsligt så har man ett nästan normalt liv igen. Jag bytte jobb för jag var tvungen att få något annat att tänka på. Det blir inga bebisar om man ligger med stickor. Det blir bara ångest. Jag vet ett par vänner som hade två tunga missfall. Dom gifte sig och sköt upp hela barngrejen ett år. Ut och res, gör något helt annat än tänk på barn. Det är mitt enda råd. Sen när den där bebisen kommer då förstår ni att den var ”värd” att vänta på. Hur osannolikt det än kan låta för dig idag. Håller tummarna! Kram

Hej Anitha! Tack för en toppenblogg! Tycker så mycket om ditt sätt att skriva, och din blandning med högt och lågt på bloggen. Jag lever i ett äktenskap sedan ett par år tillbaka, vi har det fint och trevligt och han är verkligen min bästa vän. Nu har jag sedan några veckor tillbaka träffat en man på mitt jobb som jag bara inte kan sluta tänka på. Jag har börjat ifrågasätta mitt äktenskap, vilket jag iof gjort under några månader men nu är det mer definitiva tankar. Vill jag detta? Är detta nog för mig? Att jag ens känner de känslor som jag gör för denna nya man skrämmer mig, och jag tycker inte det är okej. Hur vet man att man ska lämna? Hur vet man när kärleken har tagit slut? Eller ska man nöja sig vid nåt som är tryggt? Kram/ Elli

Hej Elli, tack för att du läser! Människan har ju ett flyktbeteende. Man flyr hellre än fäktar problem så är det ju. Du mår dåligt i din relation och skickar ut ”se mig” signaler. Någon du kanske inte tänkt på tidigare men börjat fantisera om, snappar upp signalerna snabbare än kvickt och snart sitter du med en ”affär” på halsen. Det hela kanske känns spännande och energin du borde lägga för att lösa befintliga problem i din relation lägger du på affären. Vilket resulterar i att det urholkar relationen ännu mer och snart känns den stendöd.

Försök sortera här. Var du verkligen redan trött i relationen innan eller sökte du aktivt efter ett äventyr? Var det här äventyrets syfte en hjälp eller brygga ur relationen eller var avsikten att ”längta hem” alltså uppskatta det du redan har. Försök ta reda på det. Om du nu beslutar dig att lämna, vet du att den du lämnar för har som avsikt att ta an dig mer än som en affär?

Dessutom var snäll mot den du lämnar. Den har aldrig bett om det, bara du. Så var så sann du kan mot vad, du säger är din bästa vän.

Kul med frågestund! Hittade din guide till nätauktioner. Berätta gärna lite mer om dina nätauktionsköp, jag är lite ny på området. /EVA

Hej Eva, just dig in. Jag har ”fyndat” ihop mitt hem skulle man kunna säga. Jag har köpt fyra fullprismöbler (säng, köksbord, två stolar). Resten på auktion. Viktigt är nog att ha en idé av vad man letar efter så man inte bara handlar för köpandets skull. Kolla in pinterest.com för att få inspiration om du är i göra-om-hemma-tagen. utgå från en idé och leta möbler därifrån inte tvärtom.