Var på ett riktigt skithumör igår. Störde mig oerhört på det mesta. Allt ifrån att nödgas be om hjälp att resa mig ur soffan, till att ha problem med att andas. Allt stackars Calle gjorde igår kväll kunde i princip kommenteras på ett eller annat sätt, (han gjorde inget extraordinärt).
Vi är väldigt konjunkturkänsliga i vår familj. Är en på dåligt humör så blir lätt den andra det. Man försöker lämna space men blir personligt förolämpad även om det är uppenbart att man inte är arg på den andre egentligen. Vi bråkade inte men muttrade och irriterades.
Under hela graviditeten har vi haft två bråk. Två bråk totalt. Självklart har vi varit irriterade på varandra då och då. Men inte så ofta det heller med handen på hjärtat. Eller Calle kanske varit irriterad på mig utan min vetskap, men det är inget han tagit upp eller talat om i efterhand.
Vi bråkade inte supermycket innan heller men definitivt oftare än två gånger på nio månader. Jag kan slå vad om att de bråken var till 80% alkoholrelaterade. Under intoxikering eller efter. Till nio fall av tio baserade på missförstånd eller icke infriade förväntningar. Jag undrar hur det kommer bli nu i sommar då jag kommer att börja dricka igen.
Kommer den typen av bråk komma tillbaka eller finns det något annat som tar vid? Vad bråkar man om som småbarnsförälder? Missförstånd och icke infriade förväntningar? Fast barnrelaterat.
Hett tips: bestäm att det som sägs under vakna nätter inte gäller/är på riktigt. Jag har varit vidrig en del nätter mot min kille, med rätta har jag känt då, fast dagen efter har de flesta ordval känts rätt magstarka. Åt andra hållet med. Sömnbristen förvandlar en.
Och se till att ni delar på det mesta så kommer det nog gå finfint. Lycka till nu!
Men vad roligt för Penny! Alkoholrelaterade missförståndgräl ihop med er sömnbrist blir mumma för en nyanländ bebis.
Ha så roligt då, i sommar – förstår att du längtar!
Oj. Alltså, troligtvis och förhoppningsvis dricker man på ett annat sätt när man har fått barn. Jag är egentligen ingen moralkärring men jag är ändå av åsikten att alkohol och barn inte hör ihop. Nu förstår jag ju att du inte kommer supa dig redlös när du har ditt barn i närheten, men det såg så dumt ut när du skrev som du gjorde- som om det var en självklarhet att du skulle börja dricka i samma utsträckning som du gjort innan! Man blir förändrad efter man fått barn, mer ansvarskännande och försiktig både när det gäller sig själv, sin partner och också givetvis sitt barn. Man sitter inte och fyllnar till med barn omkring sig, det är oetiskt, äckligt och ansvarslöst. Man tappar omdömet. Men man kan ju alltid fantisera om den flrsta fyllan efter man fått barn, själv har jag inte tagit den ännu och det var 4 månader sen min son föddes. Plötsligt är det så mycket annat som känns jävligt mycket viktigare. Hoppas att du också kommer känna så.
”Dricka igen i sommar” hoppas du skriver på Schulmaniska dvs bara för att provocera. Du skriver som om du var en fjortis. Du kanske kommer ta några glas vin , men DRICKA! Glöm de,t du kommer väl amma?!??!!!
Bråklistans förstaplats:
Bråk om sömnbrist. Vem som fått sova minst, vem som förtjänar att sova mest.
På andra plats:
Bråk om sömnbrist. Vem som fått sova minst, vem som förtjänar att sova mest.
Skämt åsido, jag kunde inte föreställa mig hur lite man skulle få sova med en nyfödd bebis och hur fastlåst man blir första veckorna.
Vad ni än gör som nyblivna föräldrar, glöm inte att det blir bättre. För varje dag och vecka som går blir det lättare. Efter ungefär 12 veckor släpper det värsta och sen är det bara nedförsbacke.
Lycka till!!
Dom flesta bråken i alla fall för oss grundar sej på sömnbrist.
Vi grälar om att hans föräldrar lägger sig i när det gäller ALLT. ”Barnet kan inte heta det och det.” ”Kan du byta blöja ordentligt?” ”Ligger inte vagnen mitt i blåsten nu?” ”Du har väl reflex på dig och vagnen när du är ute och går?” ”Kom ihåg att det kostar mycket att bygga ett hus. Jisses, jag blir galen!:)
Vi bråkar mestadels om tid. Det är en omställning att göra om två separata, fria scheman till ett. Dessutom är det en omställning att gå från att vara en fri kvinna med egna intressen och ett eget, separat liv, till att anpassa sig efter två andra personer (man och barn). – Tid för föräldraledighet, tid att vara trött, tid att vabba. Vi bråkar som sagt mest om tid.
Ps. Hett tips: Börja inte dricka igen! Efter två graviditeter, två alkofria amningar tyckte jag att det var onödigt att börja igen. Plus att vi har flera med alkoholproblem i släkten. Nu är jag den förebild jag vill vara för mina flickor, detta sagt utan all präktighet eller moralism. Jag kan bara inte med frid i hjärtat se mina barn i ögonen och säga:
Jo ”Moster Berta, farbror Nisse, min svåger och några till kan inte dricka för då dricker de för mycket, men för mamma är det ok och rent av viktig,t för att ge mamma den guldkant på vardagen/helgen som ni barn tydligen inte är. Och när jag dricker kallas det festligt inte sorgligt.”
Nej, då får det vara. Och jag mår prima och kan köra bil varsomhelst, närsomhelst. Lullar och luktar inte när jag bäddar ner barn och säger gonatt. Jag är en 100 % trygg mamma och vill så förbli. Sedan vad andra väljer är deras sak, men generellt dricks det något alldeles väldigt numera, inte minst i småbarnsfamiljer.
Tack för ordet!
Skriv din kommentar här!
Här kommer våra:
Vems tur att vara hemma med barn
Sömnbrist och vem som sovit minst/mest
Din tur att byta/tvätta/plocka
Sexbrist/lustbrist
Renoveringen av huset – som förstås blev ännu långsammare/tradigare under småbarnstiden
Men ÄNDÅ: Vi har kittats ihop, vi har de dyrbaraste skatterna som inga pengar kan köpa, två små flickor, vi är bra föräldrar och ser varandra som bra, vi har äntligen blivit den familj vi kämpat för att bli så länge
Vi lever! (och där började jag gråta..)
Kram på dig och Guds välsignelse till ert äktenskap och till barnafördandet!
Vi bråkar om helt andra saker nu när vi har barn än innan. De där sakerna man bråkad eom förrut har man inte tid med. I början är det väl framförallt vem som var tröttast, egen tid och sånt. Ett tips som vi inte lyckats så bra med är att försöka ta hand om varandra istf att det bara blir me me me. Men tyvärr är det lätt att man blir sån med sömnbrist, hormonsvägningar och ev krämpor efter förlossningen
Hi hi. Du kommer inte börja dricka i sommar. Så där trodde jag också när jag fick vårt första barn. Alltså att så fort bäbisen kommer ut så går jag/vi tillbaka till det som var innan. Nope, det kommer inte hända.
När bäbisen ploppat ut är det början på något helt nytt för er allihopa 🙂 Det som varit kommer inte tillbaka. Men det nya är ännu bättre. Bra va!
Lycka till!
Hej Anitha!
Jag måste komma med en replik som säkerligen är oerhört provocerande: inga bråk alls.
Vi skaffade barn i bäst samförstånd för att båda ville det och för att vi tillsammans vill uppfostra och ge kärlek till ett nytt liv. Att bråka om vem som ska VABa och sådant känns som en sån trivial sak att bråka om. Det är ju superenkelt, varannan gång helt enkelt!
Däremot tror jag att det finns en orsak som kan leda till bråk, om man inte delar föräldraledigheten. Nu menar jag inte att man måste göra det precis 50/50 men någotsånär. Nuförtiden då vi kvinnor faktiskt också har ”karriärer” är det viktigt! Och resultatet av en delad föräldraledighet blir då att ingen”vet mest”, ”tagit mest ansvar”, ”vakat mest” osv. Det finns t o m forskning som visar detta.
Lycka till. Det kommer bli helt underbart!
PS: Om du vill hänga med oss ”Sjöstads-Mammor” är det bara att hänga på!
Men varför har du bestämt dig för att du ska dricka dig packad i sommar? Det är ju bara att låta bli att bli packad. Speciellt när du är medveten om att du blir destruktiv (de onödiga bråken) då. Låter som en fjortis faktiskt.
Frågan är väl snarare vad man bråkar om innan man får barn haha
För oss har de största bråken uppstått på nätterna (vi har 2 små), då vi efter x antal nätter med alltför dålig sömn helt enkelt inte orkar mer och då går frustrationen ut över den andre föräldern. Typ du-ska-minsann-inte-heller-få-sova-eftersom-inte-jag-får-det.. väldigt mycket sandlådenivå på våra bråk mao..
Sen tjafsar vi såklart om annat också, vems tur det är att ta bajsblöjbytet, nattningen osv..
MEN vi älskar varandra och är sams för det mesta så det är inte så illa som det kanske låter. 🙂
Sen är det bra att alltid ha i bakhuvudet att om man älskar varandra så vill man varandra bara väl, vi skulle aldrig medvetet såra varandra och så antar jag de flesta känner.
Först och främst tack för din blogg, jag gillar den verkligen. Kanske har det med att göra att jag också är gravid och tycker det är skönt om läsa om fler i det tillståndet.
Vi har redan en 3-årig dotter så vi väntar vårt andra barn, däri skiljer vi oss åt. Annars delar jag många av de tankar du har, kring kläder, avsaknad av alkohol och cigg…
Vad man bråkar om, jag tror det är så olika. Men ett tips är det som Weran skriver, var storsint inte långstint och tjata/gnäll absolut inte på de sätt eller metoder Calle kommer att använda med barnet, man kan faktiskt lära sig en del av de också, så har det varit för mig. Min man har bra mycket bättre tålamod än jag och många gånger får jag bara erkänna att han är bättre än jag. Att ta ett steg tillbaka och inte kommentera allt den andre gör tror jag är smart.
Jag är fast övertygad om att ni precis som vi kommer att klara det här utan problem och även utan fler bråk.
Lycka till!
ujujuj, var ska man börja? Been there, done that.
Att få barn tillsammans KAN VARA en bråkfälla av apokalyptiska mått. Helt plötsligt har man något gemensamt som man har exakt lika stort behov och krav på att bestämma kring. Allt från hur blöjorna fästs på bästa sätt till om bebisen ska få ha obegränsad datatid i framtiden (jo, dessa diskussioner kommer, irrationellt, javisst!).
Det är en konst att undvika dessa bråk som ofta håller i sig de två första åren tills man börjar släppa positioneringen och livet (förhoppningsvis!) återgår till en behaglig vardagslunk. Det enda råd jag kan ge är: don’t even go there. Ge efter, även om han gör lite ’fel’ när han
t ex byter blöjan, låt honom själv upptäcka att om man inte viker ut flärparna kring benen så rinner snart skiten. Visst, du har kanske redan märkt det och det kliar i fingrarna att hjälpa till, rätta, säga ifrån. Men gör det inte, jag lovar att det lönar sig! Det finns inget tristare än när den ljuvliga lilla ungen blir en ständig källa till gnabb. Men det krävs storhet för att klara detta särskilt när minustecknet på sömnkontot är som störst.
Receptet i korthet lyder: var storsint, var inte långsint och acceptera att det finns många vägar som bär till Rom och din är inte den enda rätta!
Lycka till och njut av den underbaraste tiden i era liv!
Håll i dig här kommer listan:
*Bråk om vem tur det är att vabba
*Bråk av ren utmattning (pga störd/ingen nattsömn)
*Bråk om brist på egentid
*Bråk/sura miner då Calle utan att höra med dig bestämmer sig för att åka och ta en(8) öl efter jobbet TROTS att du varit vaken nonstop i 3 dygn.
*Bråk om vem som gör mest
*Bråk om för lite sex
*Bråk om vem som gör/inte gör vad
*Bråk om barnuppfostran
*Bråk om ekonomi
Oj, jag tror jag kan fortsätta hela dagen.
Japp, vi är numera lyckligt (åt)skilda.