4 kids and braids

Fånigt men tårarna började trilla var ju bara en lunch…

God eftermiddag tisdag!

Allt bra med er?

Sitter och tittar ut regnet faller ned. Trillingarna är iväg på en utomhusuflykt idag med skolan. Hoppas de inte är allt för blöta… Mollie skulle ha uteaktiviteter men de hängde i idrottshallen istället.

Mollie hade gömt att hon skulle lämna in sin iPad idag. Fick ett mess kan du ta med den när du hämtar mig.

Jobbade på med alla jobb och hemmafix saker jag hade tänkt göra. Trillingarna slutar inte förrän vid 15.30 så min tanke var att jag och Mollie skulle gå och käka lunch under tiden. Mamma jag ska hem till en kompis sa hon och så går vi direkt till IP sen. Jaha det var den lunchen det. Hon såg  att det var något med mig. Såg väl besviken ut tänker jag. Hon frågade. Mamma jag går och säger att jag inte kan hänga sa hon så åker vi och käkar lunch.

Kompisar är så otroligt viktiga. Även fast jag inget hellre ville än att hänga med henne med en stund. så slutade det med att hon hängde med kompisen hem. Blev lite jobbigt för henne ville inte göra mig besviken.

Hoppade in i bilen. Vet inte varför men kände mig plötsligt lite ensam och så började tårarna trilla. Känner mig så oerhört fånig ibland men det är så mycket känslor som bubblar i mig. Kan börja gråta för minsta lilla. Jag har ingen direkt åldersnoja ännu men ha lite panik över att tiden går så sjukt snabbt. Det som gör mig så känslig tror jag och så lite trötthet på det. Har skrivit om det tidigare men hon har ju börjat frigöra sig och det är viktigt! Hon vet att jag vet!

Jag har försökt njuta så mycket jag kunnat medan tjejerna varit små men det finns alltid något man känner att man måste göra. Så mycket som egentligen är så oviktigt men som för stunden känns viktigt. Sedan är man ju inte bara mamma jag är ju Karin också! Känns det igen?

Sedan är det jobbet jag har nu inte ett 8-16 jobb direkt. Vill prestera och leverera i alla samarbeten man gör. Massa saker man inte styr över algoritmer, likes, topplistor och statistik. Ligger som en liten press över mig hela tiden. Vilket gör att det känns som att hjärnan ständigt går på högvarv .

Ibland vill man så mycket på en och samma gång att det liksom inte blir något av något.

Idag fick jag i alla fall lite energi och lust till att fixa iordning vårt sovrum så bjuder på lite bilder därifrån idag.

I mina stories kikar vi in lite snabbt i tjejernas rum om ni vill se mer inredning.

Min lilla ogräsbukett fick flytta in i sovrummet. Älskar färska blommor i sovrummet. Ska försöka ha det oftare.

Vill att sovrummet ska vara en inbjudande plats med ett lugn över sig.

Väggarna är målade i färgen Natursten från Beckers. Sänggaveln hemmasnickrad och målad vit. Lampslinga från Granit. Sänghimmel och de grå påslakanen från Ellos. Sängbord och överkast från Ikea. Har ni några frågor bara lämna en kommentar.

Nu är det dags att hämta hem trillingarna från skolan.

Önskar er alla en härlig eftermiddag och kväll!

KRAM

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lauris

    Känns absolut igen!!! ❤️❤️❤️❤️ Min största är 12,5 o ska börja sjuan. Hon o jag vatt supertighta då hon va liten men så droppade de in tre syskon under några år. O jag kan bli så knäckt då o då när jag tänker på hur mycke vi skulle kunna hängt under dessa år ifall inte hennes ”krävande” syskon skulle kommit… Nu hänger hon helst på sitt rum eller är iväg! Saknar henne ❤️ Stor kram till dig

  2. Karin

    Åh, vet precis!! Är oxå lite blödig nu… min äldsta är ju som din.. bryter sig loss lite långsamt.. grät oxå häromdagen när jag kramade om henne när hon skulle iväg m en kompis till stan förra helgen.. De har blivit så stora, och det gick för fort för mig.. Helt naturligt m ändå jobbigt och kul på samma gång. STOR KRAM TILL DIG FINA! ? Karin

    1. 4kidsandbraids

      Så skönt att höra att man inte är ensam! Känner att det är ok att gråta lite ibland. Svårt att hänga med när tiden går så himla snabbt. Stor kram tillbaks!