4 kids and braids

Behöver öva på att bil mindre känslomässigt engagerad

God kväll måndag!

Alltså veckan startar med det helt ljuvligaste vårvädret!

När tjejerna kom hem från skolan filmade vi ett nytt TIK TOK klipp och jag passade på att ta lite bilder.

 

Varit lite energilös idag. Mycket tankar och funderingar som tar mycket av min energi. När jag skulle lämna imorse började Maja gråta hon var så trött. Var så nära att ta med henne hem igen men de hade bara 3 timmars skoldag och ett förhör som jag ville att hon skulle vara med på. Vi hann prata lite granna medan de andra gick mot skolan. Hon var ok när hon gick iväg. Gör så ont i det där mamma hjärtat. Det är svår att se sina barn när de är fundersamma om saker som händer runt omkring dom och hur förklarar man saker som man själv inte förstår.

Jag har oftast ganska så lätt att veta varför jag mår som jag mår. Vet vad jag behöver förändra men det är inte alltid så lätt. Sedan under livets gång dyker det upp nya insikter. Nåddes av en igår.

Jag har tyckt att det har varit så avkopplande att sitta och titta timme efter timme när Tea tränar konståkning. Man sitter där och tittar och hänger med andra föräldrar. Nackdelen för mig är att jag blir så oerhört känslomässigt engagerad. Mina barn behöver ALDRIG vara bäst på något speciellt inte när det kommer deras fritidsaktiviteter. Det jag dock vill är att de ska vara engagerade när de är där sedan har vi alla våra dagar såklart.

Konståkning är det roligast Tea har gjort. I början av året fick hon byta grupp och hon tyckte det var lite jobbigt i början. Hon hade dock inte så många kompisar i den gruppen hon var i tidigare och det tyckt hon var tråkigt.  Sedan med tiden har det blivit hur bra som helst med den nya. Alltså hon har fått så många nya kompisar.  Om hon fick bestämma skulle hon träna 7 dagar i veckan. Får liksom övertala henne att vi inte kan hänga där 1 timma innan varje träning! Det är 2 grupper som tränar mycket tillsammans och hon har fått så många härliga kompisar i den andra gruppen också. De har kommit längre än Tea och några är några år äldre men tar henne till sig ändå.

Jag tycker konståkning är en underbar sport men det går inte komma ifrån att det är en bedömingssport. Grupperna är formade utifrån tester inte ålder. Tea har inte hållit på med konståkning så länge och har dessutom inte tränat så många  timmar i veckan som de andra i hennes grupp har gjort. För någon vecka sedan fick Tea veta att de flest i hennes grupp ska göra nya tester. Hon är dock inte redo ännu för något test. Genast startade det en oro i mig något jag inte kan göra något åt. Jag vill absolut inte att hon ska göra något test hon inte är redo för ännu. Tränarna hon har är jättebra och de har koll. Dock kan detta resultera i att Teas träningskompisar byter grupp framöver och att hon kanske inte får fortsätta träna med dom.

Alltså när jag skriver och läser vad jag skrivit kan detta låta så otroligt löjligt att ens lägga någon som helst vikt vid. Det är absolut ingenting jag eller Tea kan göra något åt. Tyvärr styr man ju inte över sina tankar och känslor.

När jag var liten var det en kompis till mig vars kille gjorde slut. Jag hade inte riktigt förstått hur det där med förhållande fungerade. Kompisen var så ledsen och jag försökte trösta. Men du behöver ju inte göra slut kommer jag ihåg att jag sa…. ÖHHHH

Jag har lite svårt ibland när saker och ting fungerar så himla bra och det liksom tar slut. Jag var hjälptränare för ett gäng tjejer för många år sedan. Jag hade egentligen ingen kompetens att ha den rollen men på något sätt så fungerade det ändå. Det är bland det roligaste jag gjort!!! Dock en dag tog det slut då tjejerna blev så stora att de inte kunde fortsätta tillsammans. Kommer ihåg att det liksom blev som en sorg för mig.

Livet går upp och ner och man ställs inför förändringar hela livet igenom. Det är tufft men man växer! Innan jag blev mamma hade jag bara mig själv att oroa mig för. Nu är det helt plötsligt 1+4 som ställer till det i hjärnan på mig. Det liksom bara snurrar i huvudet i perioder och jag är helt övertygad om att snurret tar massa energi av mig. Jag vill ju bara att mina barn ska ha det så bra som möjligt!!!

Vi är alla olika som människor och vissa klarar av att bara ska av sig oron. Min oro är där hela tiden och jag behöver verkligen jobba med den. Angående konståkningen så vet vi inte hur det blir. Det blir säkert bra hur det än blir och hon kommer att få nya kompisar. Gäller att njuta av nuet och inte tänka så mycket på framtiden försöker jag intala mig.  Nya grupper blir det inte förrän efter sommaren och det är lång tid tills dess. Tea håller dock på att öva på de grejer som är i de där testerna. Hon står över på bakåtpiruetten i detta nu.

Jag behöver helt enkelt öva på att bli en coolare mamma. Kanske bara hänga på träningen någon gång ibland och låta Tea bli mer självständig. Eller det är hon redan bara jag som har svårt att släppa taget. För mig att bli mindre känslomässigt engagerad och lägga mer tid och energi på mig själv. Det är dock inte alltid så lätt när man ser att tjejerna reagerar. Ta en promenad medan hon tränar fylla på energi typ.

Nu ska vi käka våfflor och titta på Bonusfamiljen!

Önskar er alla en underbar kväll!

KRAM från mig

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Emmeli

    Å, kan så känna igen mig i att bli sådär super-känslomässigt engagerad. Men du! Jag tänker att det är väldans mycket hjärta i det. Kärlek så det sprutar om det. Tjejerna är lyckligt lottade som har dig!
    Kram från norr!

  2. Mikaela

    Tack för att du delar dina tankar och funderingar med oss andra. Dina barn har en otrolig tur som har en så fin och stöttande mamma. Dom kommer va dig evigt tacksamma även om du inte kan skydda dom mot alla tråkigheter i vardagen. Du är en fin förebild och jag hoppas allt går bra med div träningar och tester ?

    1. 4kidsandbraids

      Men å tack snälla du!!! Nej det går ju inte skada dom tyvärr… Kram och ha en fin kväll!