Go kväll söndag!
Har ni haft en härlig dag?
Vi började morgonen med att bli väckta av våra telefoner. Ja vi hade satt larm idag på kl.9. Vi gick inte upp då men vi vaknade i alla fall.
Efter frukost åkte Micke och lämnade Maja hos en kompis och jag skjutsade Mollie till pendeltåget. Mollie skulle tillsammans med en ny kompis åka till ett köpcentrum och shoppa. För oss andra 4 blev det en tur till ishallen igen. Tea ville testa stegen som hon ramlade på igår. Hon var inte alls rädd när hon gick ut på isen och hon testade stegen ett par gånger utan att stå på näsan!. Blev en lunch och ett fikabesök och tjejernas farmor och farfar innan vi åkte hemåt igen.
Mollie var bara iväg en stund med den nya kompisen. Direkt tänkte jag ÅÅ det funkade inte. Dom har inte hängt med varandra tidigare bara spelat. Visst dom går i samma skola men hänger inte där så mycket. När hon messade och sa att de var på väg hem messade jag tillbaks direkt. Har ni haft roligt? Svar: ja. Är du ok? Svar : ja Varför åkte ni hem så tidigt? Varför fikade ni inte? Vi hade inget att göra. JAHA nej dom funkade inte ihop blev min slutsats. Så tråkigt vill att Mollie ska få fler kompisar att hänga med. Messade några mess till men inga svar. Ring mig när du kommit hem. Det ringer på Mickes telefon dom pratar en stund. Har hon haft det bra frågade jag direkt. Ja det tror jag hon var hemma nu i alla fall. Ringde upp henne direkt. Har ni inte haft det bra? Joo vi hade jättekul mamma! Ville ni inte hänga efter? Vi hänger nu mamma vi spelar. Vi ska fixa fransar och lite annat.
Pratade med Maja på telefonen på vägen hem. Hon lät lite nedstämd när jag pratade med henne. Började tänka direkt…. Messade henne och fick till svar mamma vi var mitt uppe i att öva splithopp vi har så roligt!
ALLLTSÅ jag måste sluta dra slutsatser och oroa mig i onödan. Kommer ju lägga massa onödig energi på sådana saker annars. Den energin borde jag hushålla med tills de alla 4 kommit in i tonåren istället….
Någon mer som jag som oroar sig helt i onödan? Man vill ju liksom bara att ens barn ska ha det så där himla bra!
Jag lyckades visst vila på soffan en stund när vi kom hem sååå skönt! Det där med att hushålla med energin…
Tanken slår mig oftare och oftare hur stora tjejerna börjar bli och framför allt Mollie.
Bara några månader kvar tills vi har vår första tonåring i familjen!
Vi ser knappt henne nu mer. Antingen hänger hon med kompisar eller så sitter hon på sitt rum och spelar med kompisar. Hon hann precis käka middag med oss idag…. Jag tycker själv att jag hänger med i sociala medier och så men inser när jag hänger med henne att NEJ det gör jag inte. Hon har lovat att hjälpa mig lite framöver framför allt med redigeringsprogrammet till Youtube. Perfekt stund att få tid tillsammans också. Hon ville att det skulle gå fort idag så det blev inte så mycket till umgås direkt. Hon lyssnade på mig men sedan insåg jag att hon körde vidare på sitt sätt… Hade ju tänkt försöka lära mig medan hon höll på. Får ta det en annan dag!
Tilda pratar just nu med en kompis, Tea med en annan och Maja med kompisen hon lekte med idag. De planerar kläder då de kanske ska börja tävlingsdansa i hop nu i vår!
Vi ska försöka uppdatera vår Youtube kanal 1 gång i veckan och då på söndagar!
I slutet av klipper finns 3 alternativ ni får gärna kommentera vilket klipp ni vill se nästa söndag!
Nu blir det soffan och film!
Tryck gärna på hjärtat om ni gillar inlägget!
KRAM och ha en underbar kväll!
Oro är helt normalt och något vi måste lära oss att förhålla oss till. När barnen ger sig ut och ska försöka finna sig själva kan oron nästan kännas förlamande till en början.
Men med tiden kommer det att ge med sig, åtminstone till viss del.
Till en början skaffar förmodligen de allra flesta barn för sin egen skull. I förlängningen är det väl däremot få föräldrar som vill att de ska bo hemma och vara beroende av en för evigt.
Om man föreställer sig tanken att man har barnen lite till låns, att de bor hos dig en stund, men att det naturliga är att de ska ut i världen och klara sig själva blir det med tiden lite lättare att släppa taget.
På vägen är det däremot skönt om man har en bra relation och att barnet vågar berätta om det är något på tok eller något de oroar sig över.
När V var i Mollies ålder åkte vi ofta på bilturer bara vi två. Ett för oss väl fungerande sätt att få till ett kravlöst samtal utan ögonkontakt kring stort och smått.
Kram på dig
Å tack för ditt underbara inlägg! Ja det känns nästan förlamande och än så länge är det bara korta stunder till typ ett köpcentrum… Ska verkligen tänka tänka på det du skriver att det är lite till låns!
KRAM TILL DIG!!!
Det är så svårt att vänta ut det som händer. Jag pratar m maken istället för att fråga o fråga junioren. Vill honom det bädta, men märker att han klarar av o löser mycket. Han är 9 år.
Min mamma är verkligen så där orolig, tur för henne att jag är en hemma-tjej (15år).
Jag ser det hellre att barnen kanske får jobbiga situationer nu när dem bor hemma, så jag finns där för att trösta och guida, en när dem flyttat hemifrån. Man lär sig av att kanske inte klicka med en person, eller att bli osams och tycka olika än kompisar. Det är jobbigt att bli stor som min äldsta sa för ett par dagar sedan, han är femton. Men att som mamma finnas där att lyssna och stötta, men inte pusha tror jag är enormt viktigt. Att ta smällar är en del att växa upp, och det är jobbigt och ledsamt, men man blir nog starkare som person. Jag känner att det är svårt men viktigt att släppa taget, att låta barnen misslyckas är svårt, men att finnas där att guida är så viktigt. Vi får kämpa på tillsammans! För mig är det jobbigt med för vi bor i ett annat land med andra regler och värderingar än dem i Sverige. Att låta barnen bli egna vuxna är värdefullt och underbart, du kommer älska konversationerna som kommer spontant och det är klart svårt att ta ett steg tillbaka och låta dem prova på.