Hej fredag!
Ibland önskar jag att jag bara kunde skriva precis allt här inne. Det är svårt att dela med sig av livet när man liksom måste dra en gräns.
Jag blir helt sänkt emellanåt. När det kommer till mina barn och orättvisor då tappar jag helt.
Läskig känsla när det känns som att kroppen bara stannar upp. Blir helt tom!
Så märklig känsla häromdagen när en av dom ringde mig. Jag liksom gick från 100-0 på bara någon sekund. Att barn beter sig mot varandra det är en sak men vuxna människor.
När det gång på gång upprepas incidenter som står utanför min kontroll. Jag önskar så att jag kunde vara närheten av mina barn 24 h om dygnet men det skulle ingen av oss må bra av. Barn behöver egentid!
Var på möte igår kväll. Blir lika ledsen och besviken varje gång jag får det jag misstänker bekräftat för mig.
Jag har försökt och gjort det jag har kunnat. Jag har varit så arg och så ledsen.
Det kommer troligtvis att fortsätt men vi blir starkare! Starkare tillsammans!
Tjejerna växer och blir förståndigare. Så tacksam för det.
KRAM från mig
