Sambon har länge stört sig på knarret som var på vissa delar av vårt köksgolv. Köket ligger i den gamla delen av vårt hus och själv har jag accepterat knarret eftersom det är just gammalt. Knarr har ju sin charm liksom, särskilt om huset är byggt på 40-talet.
Men i fredags kväll, den där bra dagen jag berättade om, så hade sambon tagit vägen förbi Bauhaus och köpt en matta. Han mätte och jag skar med mattkniven. Ett himla bra teamwork, som framåt midnatt resulterade i en perfekt passande matta till vårt köksutrymme. Dagen därpå skruvades det ner fler en 50 skruv i det gamla golvet för att råda bot på knarret. Det försvann inte helt, men det blev 1000 gånger bättre. Slutligen la vi på det nya rutiga golvet och satte lister för att dölja skarvarna mellan ”rummen” (öppen planlösning).
Oj, så nöjd jag är över slutresultatet. Det nya golvet passar så bra in tillsammans med den svartvita köksinredningen.
Superfint, coolt och personligt!! Bra val tycker jag!!