Det ljuva 40+ livet

En nackdel med att vi går mot varmare tider är att fästingarna vaknar till liv. Sedan jag flyttade till östra sidan av vårt land har det inte gått en sommar utan att jag har fått minst tre fästingbett. Något som jag har varit förskonad från tidigare.
Igår var fästingbussen på plats vid ICA Kvantum och vi fattade ett spontant beslut att åka dit för att ta vår tredje dos vaccin. Storasyster, modig som hon är, sa hon att hon skulle ta först. Förra året tog hon både dos ett och två utan att tveka. Någonting har hänt sedan dess för denna gång bad hon om att få sitta i pappas knä, och när sprutan kom fram spände hon sig och höll krampaktigt om sina överarmar. Tårarna sprutade – Neeej, jag vill inte ta sprutan! Jag försökte att lugna henne, men det var omöjligt för hon hade blivit hysterisk. -Jag är en riktig fegis, fick hon ur sig mellan tårarna.
Lillasyster tog då mod till sig och sa att hon kunde ta sprutan sålänge. Hon hoppade upp i pappas knä, blev tillsagd att slappna av så att hon fick en spagettiarm, och tog sprutan. Hon brast först ut i ett nervöst skratt som sedan blev ett skratt av lättnad när det hela var över. Hon fick en fästingtatuering och ett klistermärke och var grymt stolt över sig själv.
Jag och pappaD tog våra sprutor, men Storasyster vägrade fortfarande. Vi lämnade bussen och gick ett varv i affären i hopp om att hon skulle lugna sig, men så fort vi förde sprutan på tal började hon att gråta igen.
Vad ska man göra för att få spruträdda barn att ta en spruta? Personalen i bussen var väldigt förstående och gjorde sitt bästa för att få Storasyster att ändra sig. De tipsade om att köpa embla bedövningssalva och sätta på en timme innan nästa besök.
Jag har även försökt att förklara för henne vilken läskig sjukdom TBE är, och då tycker hon trots allt att en spruta inte är så farligt ändå.
Håller tummarna att det går bättre nästa gång, för det är inte lätt att se skräcken i sitt barns ögon som förälder.