Det ljuva 40+ livet

Augusti 2010
Lillasyster var mycket sjuk på sin andra födelsedag. Hon hade över 40 graders feber i fyra dagar. På Vårdguiden (sjukvårdsupplysning) sa de att vi inte skulle titta så mycket på temperaturen utan allmäntillståndet. Hon var ju ovanligt pigg för att ha över 40 grader så vi avvaktade, men febern ville inte ge med sig och tillslut åkte vi in till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Där kunde de efter en grundlig undersökning med bland annat urinprov och ultraljudsundersökning konstatera att hon hade njurbäckenbotteninflammation.

Februari 2011
Det dröjde sedan över sex månader innan hon fick komma på njurröntgen för att se om hon hade fått någon ärrbildning på njurarna. Under den tiden fick hon dagligen ta 1 ml profylaxmedicin i förebyggande syfte för att hålla eventuella urinvägsinfektioner i schack. Njurröntgen visade en viss ärrbildning.

Mars 2011
Efter ytterligare en månad blev hon kallad till röntgen av urinblåsan och då fann de att hon hade reflux på båda urinledarna. D.v.s att allt urin inte kommer ut den normala vägen utan en del läcker ut genom urinledarna upp till njurarna. Efter konsultation beslutade vi att hon skulle opereras för att slippa att äta profylaxmedicin varje dag fram till sex-årsdagen.

Oktober 2011
Efter en lång väntan kom tillslut sju månader senare en kallelse från Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna och dagen för operation infann sig. Vi satte på plåster med emblakräm på båda händerna och armvecken innan vi åkte hemifrån. Väl framme fick Lillasyster en söt liten sjuksäng och ganska snart landade ett flygplan på hennes ena hand. Ytterligare några timmar lek och bokläsning gick innan det var dags att åka till operationssalen. Jag trodde att jag var en cool mamma, men att se sitt barn sövas med narkos var jobbigt och en tår trillade ner för min kind. Jag var inte beredd på att det skulle gå så snabbt för henne att somna in. – God natt mamma! Sa personalen och en sköterska följde mig ut ur salen. Själva ingreppet ”deflux” tog bara 30 minuter, sedan fick jag vänta på att Lillasyster skulle vakna inne på uppvaket. Hon sov i en och en halv timma, sedan fick hon en glass till frukost för ”de är lite tokiga på barnsjukhus”.

Januari 2012
Den 18e januari var det dags att röntga urinblåsan igen för att se att reflux-hålen hade läkt ordentligt. Lillasyster var vid gott mod och införstådd i att de skulle ta bilder av hennes mage. Jag hade dock undanhållit den lilla detaljen att det skullen in en liten slang i hennes urinrör. Det gjorde ont, jätteont. Lillasyster skrek som en stucken gris – Jag vill heeeeem, jag vill va me pappaaaa! De misslyckades att träffa rätt första gången, men trots lugnande fick de inte göra ett nytt försök. Vi fick åka hem utan genomförd röntgen.
Två dagar senare ringde läkaren fån urologen och sa att vi inte behövde utsätta henne för röntgen igen. Operationen ser ut att ha gått bra och hon kan sluta med den förebyggande medicinen. Vi måste dock vara vaksamma på urinvägsinfektioner.

Jag vill här ge en eloge till alla fantastisk personal på Astrid Lindgren i Solna och Huddinge. Ni är underbara och kan verkligen konsten att få barnen att trivas trots en obehaglig situation.

Fotnot: Min dotter är en livlig liten tjej och vi har inte märkt att hon har lidit nämnvärt av sin reflux. Hon kommer med största sannolikhet inte ha några men av det här längre fram i livet :). Hoppas att dessa ord har hjälpt dig som är i samma situation.