Elsas Dagbok

Imorgon är det exakt ett år sedan jag skrev inlägget Fet, otränad och förhöjt blodtryck. När jag skrev det inlägget så mådde jag inte alls bra i mig själv och min kropp.

Det är alltså ett år sedan jag tog tag i min hälsa på ett sunt och roligt sätt. Jag lovade mig själv att röra på mig minst 30 minuter varje dag och tänka på vad jag stoppade i mig för föda. Jag kände att jag var tvungen att göra något åt min vikt och mitt förhöjda blodtryck. 

Jag kände inte igen mig i den jag blivit efter det att jag blivit mamma. Jag bodde i en kropp som inte kändes som min. Jag bar omkring på för många kilon och kände mig ofräsch och ledsen inombords. Jag var helt enkelt tvungen att göra en ordentlig adressändring och det har jag gjort med bravur!

Oj vad tiden gått fort och oj så roligt och lärorikt det varit och är. Jag kan ju lagt om mitt sätt att leva och skapat ett helt nytt sätt att ta hand om mig själv och må bra. Jag har hittat en ny och hållbar livsstil som passar mig och min familj.

Jag har lärt mig en hel del om löpning och styrketräning, jag har lärt mig mer om kost och vad jag behöver för att må bra och kunna skutta och hoppa omkring. 

Jag är en bättre mamma till Elsa och en bättre fru till Magnus. Jag känner mig gladare och orkar mycket mera än förut. Jag känner mig fin nu när jag tar på mig mina kläder och ställer mig framför spegeln. Det är en enorm skillnad idag jämfört med ett år sedan när jag drog mig för att ställa mig framför en spegel. Idag är det roligt att shoppa kläder och då gärna träningskläder.

När jag började förändra min hälsa så fanns det inte på kartan att jag skulle anmäla mig och springa olika lopp. Men tänk så mycket positivt som kan hända på vägen. När jag såg att jag gjorde framsteg i min träning och hittade löpningen så kände jag att jag också kunde springa lopp. Och vet du vad, det är ju så rackarns roligt. Jag springer inte snabbast men jag springer och det är huvudsaken i alla fall för mig. Jag springer för att jag mår bra utav det och för att jag kan.

Detta äventyr och resa kommer att fortgå så länge jag lever och kan röra på mig. Det är inte något jag kommer att lägga av med frivilligt. Jag vill aldrig mer känna de känslorna som jag kände för ett år sen. Jag vill känna mig som jag gör nu. Tillfreds med mig själv och några kilo lättare. En härlig känsla! 

Bland det viktigaste i det hela är att jag vill vara en god förebild för Elsa så hon också förstår hur jädrans roligt det är att träna och röra på sig. Hur mycket positivt som kommer med träningen och allt runtomkring. Tänk den dag vi kan ta en joggingtur tillsammans, en härlig tanke.

Jag är så stolt över mig själv och vad jag har åstadkommit på detta året. Resan har bara tagit sin början och vem vet var den slutar…ett marathon kanske….eller inte, hihihi.

Kram Jossan