Det är ju i valet & kvalet om barnen ska få sova någon middag alls längre. Hemma sover dom inte sova om dom inte är sjuka, men på förskolan behöver dom en stund.
Igår blev en sån dag. Vi va ute hela eftermiddagen/kvällen efter förskolan. Vi lekte lekte röjde och sprang. Helt slut allihopa.
Men om barnen kunde somna? Nej. Vid 23.30 va dom fortfarande vaken & inte hade en tanke på att sova. 00.00 hade dom äntligen somnat men efter en liten stund så vaknade Agnes & va hysterisk. Och det går inte att få henne sluta skrika.
Jag bär med henne till min säng där hon somnar & vaknar ledsen med mellanrum. Alfred vaknar från rummet brevid och är grinig. Han ska äta något, dricka något och är ledsen. Medan jag försöker få han att somna om så vaknar Agnes galen i min säng för hon är ensam.
Alfred vägrar följa med in till min säng så det är vara att välja vilken av dom som ska skrika.
Detta till & från till klockan 05.00 då vi däckar av totalt. Missade tiden vi skulle lämna på förskolan så nu är vi hemma allihopa. Mamman trött & barnen griniga.
Längtar att få sova middag, haha men då börjar den onda cirkeln bara om igen? Så idag får vi hålla oss vakna. 
Gäsp
Låter mindre trevligt 🙁 ville bara säga att de som Agnes gjorde låter som nattskräck kommer inte varje natt men ibland. Å då är dom så där otröstliga min dotter har haft det. Säger inte att de är de bara att de låter som det
Ja jag har funderat på det med! Va lika när hon va yngre. Och nu har det kommit tillbaka igen 🙁