Ibland blir man fundersam på hur vissa människor tänker. Jag kanske inte alltid har rätt i mitt tänkande men nu måste jag få skriva av mig.
I detta inlägg skriver jag mina känslor. Och avlägger en ed att det inte är en enda osanning i detta ( Man vet ju aldrig vilka som kallar mig det ena å det andra så fort jag nämner något om relationen med deras pappa)
Jag och barnens pappa har verkligen försökt haft en bra relation. Vi pratar skrattar & är trevliga när vi lämnar över barnen. Men ofta glömmer jag att han blir sådär trevlig pga att det är något han ska tala om.
Han blir så varje gång han ska kläcka fram något han tror ska göra mig galen. Vet inte vad han tror? Att jag är kär i honom fortfarande eller svartsjuk? För det är jag inte. Att han stack är nog bland det bästa som hände mig skulle jag kunna säga. Många tuffa månader för han knäckte mig totalt. Men idag ser jag inte vad jag såg hos honom.
Han blev såhär trevlig när han träffade den första tjejen han presenterade barnen för. ”Det va seriöst, hon visste han att han kunde presentera barnen för” jo tjena! Veckor efter han gjort slut så pratade barnen om henne.. Och så står man där & kan inte förklara varför dom inte kommer få träffa pappas nya tjej längre.
Nu är det lika igen. Han har träffat någon i någon månad, som har träffat barnen i några veckor. Jättebra tycker jag. Så har han någon som hjälper han med dom. Jag pratar ofta med dom & frågar vad dom ska göra när dom träffar dom.
Till saken hör att det är han som alltid säger ” vi ska ha en bra kommunikation, vi ska kunna ses med barnen, allt ska funka, dela kläder osv”
När jag tog med Alfred till en riktig frisör ( deras pappa har låtit någon i familjen klippa som jag inte tkr blir bra tidigare) – Så gick han med på att jag fick ta med Alfred till frisören om jag betalade det. Men han önskade att jag talade om det innan samt pratade om vilken frisyr han skulle ha. Fine, det kan jag väl typ acceptera tycker jag.
Men vips! Ett skepp kommer lastat med totalt noll respekt. Här får man höra att han ska flytta ihop med någon efter så kort tid. Med våra barn. Men det ska man inte tala om, förens efter man skrivit kontrakt. Hade det kanske inte varit det bästa ”om han vill ha en så bra relation” att tala om det för barnens mamma först?
För mig handlar allt om barnen. Om hur dom ska ta och uppfatta saker. Vi vet inte om dom tar skada av allt som skett.
Ne det är en riktig feg jäkel.
Jag tror på karma. Och jag tror den redan har börjat!
Behandla andra som du själv vill bli behandlad
Håller med dig helt och fullt i det du skriver. Har samma problem med mitt ex. Att hanhittade en ny är skälet till att vi separerade. Jag bad att han skulle låta vår dotter få vara hos honom ett par månader innan dottern skulle träffa hans nya och hennes barn. Han kunde inte riktigt förstå detta, men till sist verkade vi ändå överens. Andra helgen han hade vår dotter var hela hans nya familj där. Något som han inte vågade berätta för mig, utan dottern fick berätta det. Jävligt dåligt enligt mig! Sedan har de varit där i princip varje helg. Helt respektlöst mot mig tycker jag. Själv skyller han allt på sin nya och där håller jag med. Det var hennes beslut att de skulle träffas. Att hon ska lägga sig i hur vi hanterar en svår situation för vår dotter, tycker jag är förskräckligt! Ingen vet på förhand hur en separation påverkar ett barn och det kommer nog ingen veta förän alla små barn som lever i separerade familjer blir gamla. Det är först då forskningen kan se tillbaka på hur vi påverkas.
Läste även när du skrev om att ha barnen varannan vecka. Även här är vi i samma situation. Det är hemskt att vara utan sina barn. Jag har ”tur” att ha ett barn som alltid bor hos mig. Än så länge. När han blir större ska även han till sin pappa. Jag tror inte att varannan vecka är något bra. Hur skulle man själv känna att bo på olika ställen och ha olika nya familjer. Att inte få den tryggheten som ett hem och en vardag ger. Jag tror inte att det är bra, men jag kan inte göra något för att ändra på det heller. Klart att de ska få träffa sin pappa, de behöver det. Men att bo på två ställen. Jag är glad att mina föräldrar inte är separerade och jag kunde aldrig tro att mina barn skulle få leva i en separerad familj. Eller som det yngsta barnet, födas in i en separerad familj. Man ger upp för lätt idag och tänker mer på sig själv än på sina barn. Visst, det finns tillfällen när det är bättre att gå isär. Men många går isär för lätt och tänker inte på allt vad det innebär. Det är barnen som kommer i kläm och far illa. Att sakna sin mamma/pappa… Fy, jag hoppas verkligen att barnen inte tar skada av detta separationssamhällle som vi lever i idag.
Super !
såg ditt ex Och hans tjej med barnen , dom såg ut att ha det jättemysigt och roligt tillsammans, barnen såg ut att ha det bra gosade och skrattade,
Om jag Får säga mitt ,
dom flyttar till en gemensam bostad nu efter nån månad tsm ,
eller dom kanske har sovit i den enas lght jämt fast dom har varsina vet Ju ingen nått om, spelar ju verkligen ingen roll för någon annan heller hur deras beslut tas ! Ingen mening att grotta ner dig i det , du märker nog på barnen ska du se om det är några problem Tack för mig ! !
.
Nej du missuppfattade nog det fel! Jag vet att dom har det mysigt & bra, som jag skrev att jag pratar med barnen & låter dom tala om vad dom gör tillsammans.. Det inlägget handlar om är att jag ska tala om minsta småsak ( som frisören ) men han ska inte behöva tala om saker som att dom ska flytta ihop! Och skulle jag göra så mot honom hade jag nog fått en rejälutskällning. Så det är inget jag grottar ner mig i. Bara bristen på respekt från hans sida när han kräver det minsta lilla av mig!
Och Jessica du har nog sett dom ganska mycket tillsammans, eftersom du är hennes syster! Men som sagt så har jag aldrig sagt att dom inte har det bra. Tror K & M är jättebra för varandra men det handlar inte om det. Vad du nu fått det ifrån?
Jag har det typ likadant med min sons pappa. Han träffade först en tjej som han tänkte presentera för våran son, vilket jag protesterade emot och fick skit för att jag gjorde det. Dom träffades bara ett par månader efter att vi hade separerat. Och det va inte något seriöst, dom va bara ”kk” Det tog som tur va slut innan han ens hann presentera min son för henne. Och sen träffade han en ny några månader efter det. Han presenterade henne på en gång för våran son och blev förbannad när jag påpekade att det va fel. Våran son va så sjukt förvirrad och jag fick förklara för honom flera gånger vad det va som händer. Han lät henne sova i sängen med dom första eller andra gången våran son träffade henne. Jag fick sen höra att dom skulle flytta ihop bara ett par månader efter att dom hade träffats. Han sa att han skulle prata med våran son innan och se om han va okej med det men det struntade han i och sa bara till våran son att nu skulle dom bo tillsammans med pappas nya. Sen flyttade dom ihop och jag fick ta itu med alla frågor som min son kom med. Han vela inte vara där hemma och han blev helt hysterisk varje gång som det va dags att åka till pappa. Det gjorde så ont i mig att se vad han hade gjort med våran son. Jag försökte prata med sonens pappa men han bara skrek åt mig varje gång som jag öppnade munnen. Och det värsta är att hans nya har från dag ett försökt att spela ut mig som mamma och både hon och mitt ex anser att hon har lika mycket rätt till min son som jag har och ingen av dom respekterar något jag säger. Och inte nog med det så går både mitt ex och hans nya runt och snackar skit om mig till allt och alla, så nu tror alla häromkring att jag är världens häxa så ingen vill prata med mig och kollar snett på mig så fort jag går ut. Och jag får all den här skiten enbart för att jag försöker göra allt så bra som möjligt för mitt barn. Det här va det sista jag vela när vi separerade, men nu sitter jag här i världens djävulssits och kan inte ta mig ur den.
Jag tycker också att det är dålig stil att inte säga det. Jag tycker även att man bör vänta med att introducera nya partners för barnen tills man varit ihop ett tag och vet var man står.
S..jag hoppas att eran son behöver inte vara med när ni är osams. Man ska inte blanda barnen i fuxnans problem. Stå för dig, höj inte rösten, för då har du förlorad. Lycka till med allt. ♡
Tack! ♡ nej barnen är aldrig med. Vi tar sånt på telefonen! Kram
Så himla svårt det där – jag och mitt ex har en bra relation, vi pratar, kan ses och fira saker som rör sonen (min nya familj är också med då) och allt sånt men då och då kommer det ju saker man är oense om – så är det ju i en relation när man lever tillsammans också men det blir mer sårbart när problem uppstår och man är skilda!
Jag tror (och ser det på min son som idag är 11år) att barn är otroligt anpassningsbara, de lever här och nu och oftast klarar de förändringar bättre än vad vuxna gör! Och jag lovar att hela situationen blir enklare när barnen är större och kan uttrycka sig bättre!
Kram!
Trist, men samtidigt kommer barnen att lära sig vart de har trygghet och hur den skapas. Ge dem alla din kärlek och det kommer att gå alldeles utmärkt för dig och dina underbara barn. För du är en väldigt bra mamma!
Välligt dåligt stil.
Förstår inte riktigt föräldrar som flyttar ihop med någon direkt och inte alls tänker på barnen.
Jag känner med dig o förstår hur du känner. Min dotters pappa flyttade ihop med en tjej o det var först efter dom bott ihop ett tag som jag fick ens höra att hon existera. Nu är min dotter bara hos han varannan helg men ändå.
Självklart ska du kunna kräva info om det om han kan kräva att du berättar om ett simpelt frisörbesök.
Usch låter jobbigt. Men försök koncentrera dig på saker du kan påverka. Viktigt att ha en bra relation inte bara för barnen men också för dig så du får uppdateringar, bilder osv. Du får nog ställa in dig på att det lär bli ett 10-tal olika relationer under deras uppväxt men dom verkar ju jätte trygga i sig själv och det är ju huvudsaken.
Jag förstår precis hur du menar och det handlar inte alls om känslor för den andra personen , även fast dom och de runt om gärna vill tro det. Det är fruktansvärt jobbigt att inte bo tsm och bestämma tsm, vi har verkligen såå delade uppfattningar om saker och ting. Jättejobbigt när men tycker och vill på ett sätt som Msn tycker är bäst och den andre tycker nå helt annat . Hoppas det löser sig . Kram
Jag tror oxå på karma?
Sen tycker jag faktiskt att han borde nämnt det till dig lite tidigare ,dålig stil ..