När man tittar igenom alla bilder och ser hur små dom varit. Herregud mina små pluttar. 
Tiden går verkligen fort. Det va verkligen en mysig med endå helt omtumlande tid!
Man bara satt där ibland med två skrikande bebisar. Och visste knappt vad man skulle göra. En riktig bubbla som man ibland glömmer bort, hur underbart det va samtidigt som man ville slita av sig håret & man funderade vad man gett sig in på.
Nu är dom två små pratade galningar. Helt otroligt hur dom utvecklas snabbt.
Man funderar ofta om man någonsin kommer uppleva det igen? Små små barn alltså. Jag vet ju inte om jag tycker att det räcker med Agnes & Alfred. Det kanske gör det. Men när man träffar nyfödda så får man ändå ett litet sug. ( även om jag inte har någon)
Men som det känns nu så räcker Agnes & Alfred mycket väl. Och att man får mysa med vänners små pluttar.
Så gosiga! Måste vara häftigt med tvillingar!
Ja det är fantastiskt
Haha! Förlåt men jag känner igen mig så väl i ”satt där med skrikande bebisar och undrade vad man gett sig in på” Exakt min känsla! Idag är hon 2 år och det bästa som hänt mig och jag håller med… tiden går så fruktansvärt snabbt och när man tittar på bilder är det ganska svårt att förstå hur små de varit! Underbara små liv 🙂