Man föreställde ju sig hur det skulle bli att få två små-barn samtidigt. Dubbelt med trubbel & dubbelt med kärlek. – Det stämmer verkligen. 
Det som är lite svårare nu när dom är äldre är att det inte känns som man räcker till för båda när man är ensam. Tex när Alfred vill mysa med mig i mitt knä- Agnes kommer rusande & gråter/skriker ”Nej det är min mamma”. Försöker förklara att Agnes får mysa sen. Men ofta har hon lyckats ta sig mellan mig & Alfred i alla fall.
Ta en promenad ute. Vi har försökt gå hem till mamma & pappa utan vagnen ( ca 1 km) – Det springs åt olika håll, är en duktig å håller i handen så springer den andra fort som fan åt andra hållet. Man är helt slut när man varit ute ensam med dom & är glad att vi alla lever när vi kommer hem.
– Självklart en massa massa fördelar också. Dom har alltid varandra. Man ser glädjen i deras ögon om dom inte sett varandra på en stund. När dom ropar på varandra och säger ”kom Assed kom”. Det finns många mysiga stunder för oss tre, det gäller bara att tänka på dom när man är mitt i kaoset. 
Livet är ganska kaos just nu. Även om det kanske inte syns i bloggen & på Instagram så är det inte lika perfekt som det kan se ut ibland.
Agnes & Alfred skriker på nätterna. Ska sova i min säng sen bråkar dom med varandra när vi väl lagt oss ner ca 03.00.
Mitt hem är i fullständigt kaos. Nästan hela tiden.
Full-tvättkorg, disk, tomt i kylskåpet. Är saker som måste fixas. Och dammsugaren lär nog fram också. Klädberg i både mitt & barnens rum som ska tas i tu med.
Jag är så glad om jag hinner duscha när barnen är hemma. Slutar ofta med att jag står naken i hallen med balsam i håret för att dom skriker eller bråkar med varandra, eller hänger i duschdraperiet 😉
Ja och kom ju på att samboende föräldrar hinner knappt duscha dom heller! Det gäller att planera allt för det är tufft att vara småbarnsföräldrar idag. ❤
Köp två Littlelife ryggsäckar att ha när ni är ute & går. Fungerar jätte bra & mycket lättare att få dom att gå med plus säkrare också. Här i England har alla såna 🙂
Heja dig Malin!
Passa på att vila upp dig varannan vecka då du är barn ”ledig” även fast du mentalt är med dina barn varje vecka, dag och sekund. Du har ju familjen som hjälper dig mycket, nyttja det utan dåligt samvete! Gör saker som får dig att må bra, skit i resten, städa mindre, sänk kraven. Vi finns här om och när du behöver! Puss och kram
Gustaf hälsar!
Så… det är vad som kommer… 🙂 Är också ensam med mina tvilling-pojkar, men de är ännu inte så stora. Vore kul att följa din blogg 🙂
Malin! Jag vet vad du menar. Det är fruktansvärt jobbigt, känslorna över att det blev som det blev. Att man måste gå igenom allt själv. Att man misslyckats. Att inte orka hela vägen. Att glömma och att få lov att prioritera bort. Att inte räcka till. Att inte få finnas där jämt. Att vara tvingad att lämna bort sina ”ädelstenar”. Att ständigt ha dåligt samvete. Att leva ett schizofreni-liv där man måste ställa om från vecka till vecka. Att få ta allt (helt själv) eller i nästa sväng inte ens vara närvarande. Att vara begränsad för att man just är bara en. Att se to-do listan frenetiskt växa. Att mala tankar. Att önska sig en fortsättning. Att vara beroende av andra för att få delar av vardagen att gå ihop. Att ta hänsyn till någon som man blev bortvald av. Att vara så energidränerad att man inte ens orkar göra det som vanligtvis gör en glad.
Det är det här som är det jobbiga när det är riktigt tuff. Och det underliga är att allt det här existerar inte ens när man är med barnen, i en härligt glad och lycklig stund. De är värd varenda uppoffring man kan tänkas få lov att göra. Varenda huvudbry man må ha gnagandes. Varenda gång man tvingats räkna till 10 och djupandas och alla de ggr man varit nära till gråt. För de underbara stunderna är såå många fler än de motsatta. Men det jobbiga är såå mycket svårare att hantera.
Heja dig Malin! Du gör ett strålande jobb med barnen. Tänk på att förvalta dig själv när du kan. Å de där klädbergen flyttar inte på sig, de ligger kvar till imorron om du inte skulle ha lust eller ork att ta tag i de idag. Kramis ❤
<3
Kanske bättre att de får sova i din säng från början? Eller om de sover i spjälsängar kan man ta bort långsidorna o ställa dem mot din säng o de ligger i sina sängar men kan ändå krypa över till dig. Kram på dig!
Det är så skönt när man vet att fler har det likadant. Mina killar ät 2,5år nu och jag är oxå själv med dem (de är ca 6nätter/månad hos sin pappa).
Det tar aldrig slut, en ska upp, den andre vill oxå upp, en vill sitta i knät, den andre vill oxå det. DET ÄR MIN MAMMA, vet inte hur många gånger per dag man hör det.
Att lämna hemmet tycker jag har blivit mer slitigt ju äldre de blir….som sagt, ingen vill åka vagnen, ok då går vi, ingen vill hålla handen, ingen vill lyssna, ingen vill åt samma håll. Vi försöker och försöker och övar och övar, det kommer säkert ge resultat så småningom men man är helt galet slut mest hela tiden, plus att man då ska jobba nästan 100% också, och i mitt fall har en pappa till barnen som absolut inte kan fatta varför han kanske kunde ta dem nån mer dag ibland och som gärna vill lämna tidigare de få dagar de är hos honom.
Nog gnällt, det har sin charm att ha två oxå, mem jag undrar faktiskt ibland hur lugnt och skönt det måste vara med bara ett barn 🙂
Åh fina du!! Känner så igen det du känner ❤️❤️
Man vill inte ta hem folk för det är kaos hemma.
Mina tvillingar är åxå så olika personligheter och olika behov och man räcker aldrig till för båda! Usch!
Äntligen har Vilmer och Tyra börjat leka mer med varandra .. Så nu bråkas det inte inte på 98% av tiden längre..
Man önskar man kunde ge tvillingarna mer egentid, men går ju inte 🙁
Kramar till dig
Känner såå igen mig, och då är jag och barnens pappa fortfarande tillsammas, så vi är två vuxna i kaoset med två 3-åringar emellanåt. Precis som du säger är det jobbigt att räcka till när man är själv med dem, man sliter sitt hår när det alltid är En av dem inte kan lyssna och det bråkas och skriks, men däremellan är de världens gulligaste ungar som leker superfint tillsammans, pussas och kramas och säger ”jag älskar NN” och man får dubblekramar när man kommer hem från jobbet… så verligen jobbigt emellanåt, men sååå mycket kärlek också!
Du har ju fördelen att pappan har barnen ibland. Passa på att njuta! Sedan har du ju helt otroliga föräldrar som ställer upp. Guld värt. Själv väntar jag barn nr 6 och kan känna mig avundsjuk på de som får så mycket hjälp. Det skulle jag önska att jag också kunde få. Kram
Ja jag tycker inte det är någon fördel att han har barnen ( Man vill ju alltid ha dom hos sig själv) det gäller nog för han också. Det jag tycker är att inte räcka till när båda vill ha uppmärksamhet ♡ kram M
Nu har jag inga tvillingar och har aldrig heller haft varannan vecka, jag har ett barn som jag levt helt ensam med i 11 år nu. ”Pappan” uteslöt sonen ur sitt liv när grabben fick sin andra kroniska sjukdom inom loppet av ett halvår. Inte fan har det varit lätt för mig att ensam dra lasset men för sonen blev det bra, han har haft tryggheten i ett boende, samma regler och rutiner hela tiden. Så nej, här hade det aldrig funkat med varannan vecka.
Visst är det spännande?! Mina är tjejer är nu 4år och har alla olika viljor. Bråkar om allt men samtidigt ger dom varandra otroligt mycket kärlek! Vaknar på nätter gör dom fortfarande!