Tvillingmorsan

Satt & funderade hur livet såg ut förra hösten. Förra hösten började magen att växa. Här ovanför ser ni bilder för ca ett år sedan. Vi längtade & va spända på resan med en tvillinggraviditet. När skulle barnen komma? Föds dom för tidigt? Magen växte & grodde. Vi längtade mer & mer för varje dag. Det va inte lätt, jag kräktes, jag kunde knappt gå. Jag grät på nätterna för jag hade så ont. Sura uppstötningar hela tiden. Jag grät för jag kunde inte äta. Jag ville bara att det skulle vara över samtidigt som jag älskade att ha dom i magen.

Sammandragningarna började tidigt & det tryckte på kissblåsan konstant. Jag kommer ihåg en känsla av att det va någon som försökte bryta av mina revben på vänster sida. Det va Alfred som trängdes där.

Trotts allt detta så minns man tillbaka med kärlek. Tänk att det va ni som va därinne & växte. Det känns ofattbart att jag burit två barn samtidigt därinne.

På slutet va det tungt. Enda till v40 höll ni er därinne. Jag trodde jag skulle tippa framåt vilken sekund som helst. Det mesta jag gjorde va att ligga på soffan & vila. Om jag tog mig ut & gick 1km så va det som jag sprungit ett maraton.

Vilket minne den här magen kommer att vara. Så glad att jag fotade varje vecka/dag för att föreviga detta. Det ska bli så roligt att kunna titta tillbaka när ni är stor. Att ni redan där va så nära varandra. Kämpade för att få plats. Mina små pyren.

(Jag vill att ni börjar trycka på gilla knappen här under för att visa vilka sorts inlägg ni gillar) är det en deal? Älskar att få kommentarer men gillningar visar också att ni tycker om det jag skriver)