Det är så spännande att se denna 109 år gamla byggnad få ett helt nytt skal. Det är som att väcka upp något som slumrat i hundra år. Något nytt träder fram från de gamla konturerna. De opolerade gamla detaljerna ställs i ett nytt ljus.
Denna byggnad var från början likt en trasig själ. Mörk, dyster och i stort behov av kärlek. Liknade mer ett gammalt slitet torp med lågt tak än en stuga. Nu stoltserar stugan med ett högt tak som ger ett luftigt intryck, originalträgolv som har slipats och ger en ljus skandinavisk känsla. Samt ett nytt vitt kök som känns lyxigt i en stuga. Egentligen är hela stugan utvändigt och in rustad och utbytt men de vackra gamla detaljerna har tagits till vara på.
Jag kan stolt säga att byggherren, min egen pappa 69 år gammal bygger med sådan kraft och uppfinnelserikedom att han bländar alla som tittar in. Hur inspirerande är det inte att se en människa som ser den kraft han har i sig själv istället för att se på alla hinder han har. Han skulle kunna bli sittande i sina reumatiska smärtor eller gett upp efter flera brutna senor i axlar. Istället hittar han nya lösningar för byggandet. Om han inte längre kunde lyfta upp bjälkar i taket pg av brutna senor och förslitningar då bygger han istället en hissanordning och hissar upp de tunga bjälkarna. Fantastiskt!
Jag är fascinerad av människor som ser lösningar och inte fastnar i problemen. Som har sån kraft och eget driv att kroppsliga besvär inte får stå i vägen.
Siktet är inställt och vägen till mål kanske inte blir spikrak eller som för alla andra men fram kommer han med råge. Många gånger har jag velat stoppa honom i hans projekt. Tyckt att han ska spara på kroppen men med tiden har jag förstått att I själva verket så skulle det vara samma sak som att ta bort en stor del av honom. Att inte få skapa skulle vara som gift för honom. Ibland undrar jag om vi inte alla människor har ett intresse eller passion som ligger så djupt där inne och rycks det bort så blir vi liksom lite själlösa. Eller borttappade i oss själva. (Nu menar jag så klart inte att alla människor med olika hinder och brutna kroppsdelar ska ut och hissa upp bjälkar i tak. men jag önskar att alla fick göra det just den personen mår bra av. Som ger livslust och ny energi).
Nu är det snart tappetdags i köket. Visst är det bland det roligaste.. Själva slutfinichen., när alla delar i hela bygget kommer ihop och äntligen ska få visa sig från sin bästa sida. Jag har letat passande tapeter och Igår beställde jag hem ett par gammaldags tapeter till köket med lite blått i. Jag vill att de ska vara lite gammelvärldens tapeter men ändå gå i lite skärgårdsstil. Nu tror jag att jag har hittat den rätta tapeten. Uppdatering kommer när den är uppe.
Köket börjar att ta form. Ljust och fint. Ekskivan gör mycket till.
Dessa detaljer som pappa fått fram ur något som är 106 år gammalt. Så vackert!
Den nygjutna betongskivan kring vedspisen är verkligen pricken över i.
Det lilla sovrummet har fått nya söta tapeter
Vad är det man brukar säga.. ”Bakom varje man står en stark kvinna” Eller något sånt. . Lite dumt uttryck det där egentligen för kvinnor kan ju stå både framför eller varför inte bredvid.. Kanske menar uttrycker att man ofta glömmer bort de människor som inte solar sig i glansen av beröm utan istället gör det grundläggande slitjobbet i tystnad. Vad jag ville säga var att detta projekt skulle vara totalt omöjligt om inte min mamma rodde hela skeppet med hemmet själv. Många gånger måste jag säga att kvinnor besitter en enorm styrka och de skryter inte ens om det.. De bara gör!
