Tiingelinn

Hej finisar!

Här kommer ett inlägg som jag saknar i sociala medier! Allt är ju så perfekt hela tiden och alla är ju perfekta kärnfamiljer. Men i verkligheten så vet jag att det finns massor av olika familjer. Vissa lever helt själva med barnet, vissa mamman och pappan ihop, vissa varannan vecka, vissa varannan helg, Bonus barn, halvsyskon, bonus syskon osv.

Tindra är en tjej som lever varannan vecka livet.

Jag och hennes pappa separerade när hon var ett år och nu fyller hon snart 2! Hur galet är inte det? Men i alla fall..

Jag har lärt mig att acceptera att det är såhär vårt liv kommer att se ut, men när jag tänker på att jag bara får 183 dagar om året istället för 365 så går det galet ont i mig! Det känns som att man missar så mycket. Hon kan vara ifrån mig i 2 dagar och lärt sig något nytt. Och andra sidan kan hon vara på förskolan i 4 timmar och komma hem och kunna 5 nya ord med.. Men ändå liksom.

Så som jag och Marcus har gjort är att vi har haft 2-2-3 som det kallas. Det har varit helt perfekt. Detta innebär att jag har henne tex måndag och tisdag. Marcus har onsdag och torsdag, och jag har fredag, lördag söndag. Sedan bytts det om veckan efter, då har han måndag- tisdag, och helgen. Så man har alltid varannan helg och träffar henne ändå ofta.

Har läst och pratat med bvc att det är det absolut bästa för små barn vid separationer. När dem blir äldre är det bara jobbigt att hoppa fram och tillbaka.

Det jag läst är att det bästa är att dem bor lite mer hos ena föräldern fram till 3 år. Dock funkar det inte hos oss eftersom jag och Marcus krigar om Tindra och ingen skulle ge sig även om det kanske vore det bästa för henne.

Nu under sommaren kommer vi som jag skrivit i ett tidigare inlägg ha mer varannan vecka för att kunna hitta på aktiviteter tillsammans och så vidare. Från och med imorgon ska Tindra vara hos mig i nästan 2 veckor i sträck.

Angående min och Marcus relation så är den lite upp och ner. Ibland är den jättebra och vi är som bästa vänner och ibland är det katastrof och jag vill verkligen bara gråta. Min dröm är ju att ha en bra relation och kunna umgås som vi gör och gjort i perioder.

Tycker i alla fall att vi kan kompromissa hyfsat, och oftast ska jag säga. Vi hjälper varandra om han har plugg brukar jag ta Tindra och när jag skulle på ett event tog han henne osv. Så vi samarbetar ändå bra tycker jag med tanke på omständigheterna som finns.

Jag hoppas och tror att vi kommer fira Tindras 2 årsdag tillsammans med ett stort släktkalas. Orkar inte att vi ska kriga om vem som är med henne på hennes 2 års dag, det gör jag bara inte. Hon har inte valt sina föräldrar, vi har faktiskt tillsammans tagit ett beslut att bli gravida och skaffa en fantastisk dotter, då är det vårt ansvar att kunna finnas där för henne och lägga gammalt groll och anana åt sidan, särskilt på hennes 2 års dag.

Är det något vi har gemensamt så är det att vi älskar vår dotter.

Puss och kram!