Tiingelinn

Att behöva dela på det finaste man har

Hej finisar!

Här kommer ett inlägg som jag saknar i sociala medier! Allt är ju så perfekt hela tiden och alla är ju perfekta kärnfamiljer. Men i verkligheten så vet jag att det finns massor av olika familjer. Vissa lever helt själva med barnet, vissa mamman och pappan ihop, vissa varannan vecka, vissa varannan helg, Bonus barn, halvsyskon, bonus syskon osv.

Tindra är en tjej som lever varannan vecka livet.

Jag och hennes pappa separerade när hon var ett år och nu fyller hon snart 2! Hur galet är inte det? Men i alla fall..

 

Jag har lärt mig att acceptera att det är såhär vårt liv kommer att se ut, men när jag tänker på att jag bara får 183 dagar om året istället för 365 så går det galet ont i mig! Det känns som att man missar så mycket. Hon kan vara ifrån mig i 2 dagar och lärt sig något nytt. Och andra sidan kan hon vara på förskolan i 4 timmar och komma hem och kunna 5 nya ord med.. Men ändå liksom.

Så som jag och Marcus har gjort är att vi har haft 2-2-3 som det kallas. Det har varit helt perfekt. Detta innebär att jag har henne tex måndag och tisdag. Marcus har onsdag och torsdag, och jag har fredag, lördag söndag. Sedan bytts det om veckan efter, då har han måndag- tisdag, och helgen. Så man har alltid varannan helg och träffar henne ändå ofta.

Har läst och pratat med bvc att det är det absolut bästa för små barn vid separationer. När dem blir äldre är det bara jobbigt att hoppa fram och tillbaka.

Det jag läst är att det bästa är att dem bor lite mer hos ena föräldern fram till 3 år. Dock funkar det inte hos oss eftersom jag och Marcus krigar om Tindra och ingen skulle ge sig även om det kanske vore det bästa för henne.

Nu under sommaren kommer vi som jag skrivit i ett tidigare inlägg ha mer varannan vecka för att kunna hitta på aktiviteter tillsammans och så vidare. Från och med imorgon ska Tindra vara hos mig i nästan 2 veckor i sträck.

 

Angående min och Marcus relation så är den lite upp och ner. Ibland är den jättebra och vi är som bästa vänner och ibland är det katastrof och jag vill verkligen bara gråta. Min dröm är ju att ha en bra relation och kunna umgås som vi gör och gjort i perioder.

Tycker i alla fall att vi kan kompromissa hyfsat, och oftast ska jag säga. Vi hjälper varandra om han har plugg brukar jag ta Tindra och när jag skulle på ett event tog han henne osv. Så vi samarbetar ändå bra tycker jag med tanke på omständigheterna som finns.

Jag hoppas och tror att vi kommer fira Tindras 2 årsdag tillsammans med ett stort släktkalas. Orkar inte att vi ska kriga om vem som är med henne på hennes 2 års dag, det gör jag bara inte. Hon har inte valt sina föräldrar, vi har faktiskt tillsammans tagit ett beslut att bli gravida och skaffa en fantastisk dotter, då är det vårt ansvar att kunna finnas där för henne och lägga gammalt groll och anana åt sidan, särskilt på hennes 2 års dag.

Är det något vi har gemensamt så är det att vi älskar vår dotter.

Puss och kram!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jenny

    Förstår verkligen att det måste vara enormt svårt, man vill ju träffa sitt barn så mycket som möjligt. En av fördelarna med att vara helt ensamstående som jag är, jag kommer aldrig behöva dela tiden med henne och det känns fantastiskt! Tycker ni verkar lösa det väldigt klokt och med Tindras bästa i åtanke ❤️

  2. Jasmine

    Kan inte säga att jag till 100% kan sätta mig in i eran situation, men det är riktigt fint skrivet om hur ni både två vill ha eran ögonsten i era liv och att ni försöker göra det på bästa sätt. Och som du skriver att ni vill Tindras bästa och sätter henne i centrum på hennes stora dag, tycker jag är super bra.

  3. Lina

    Känner igen mig så mycket i det du skriver ! Skönt att någon är öppen om det och ge lite trygghet! Ha haft varannan vecka och efter sommaren är de på heltid! Är en lycka det men också en sorg att han inte kommer dela lika mycket tid med hans pappa

  4. Eva Karlsson

    Jag kan inte till 100% sätta mig in i eran situation när de gäller tiden med Tindra eftersom jag lever med barnens pappa * våra barn är ju dessutom rätt vuxna nu 19år, 25år och 26år . Men jag tycker de låter som ett bra sätt med 2 2 3 dagar med lilla sessan❤. De ör ju som du säger att Tindra mår bra av att ha tillgång till er bägge. Jag förstår att de måste vara tufft och jobbigt ibland, men jag tror och hoppas att de kan fortsätta fungera bra för er med Tindra. Va rädd om er. Kram

  5. StrongMama

    Hemskt att det ska vara så men fint skrivet om hur ni försöker. Jag hoppas innerligt att ni har den sidan i er, att kunna finnas tillsammans på hennes kalas i framtiden för det är som du säger, inte hennes fel att ni separerade. Så hon förtjänar två föräldrar som finns där för henne. Mina gjorde så och om jag skiljer mig så hoppas jag också på att ha det så med våra flickor. Men det är ju lättare sagt än gjort, tar dock det den dagen om det ens kommer.
    Stort lycka till och bra inlägg