Therese Wickman

Jag har väntat med att skriva detta inlägg då jag inte alls vet hur jag ska få ner alla mina känslor & tankar i skrift. Samtidigt förstår jag att ni undrar..

Som ni vet var jag hos min Advokat för att prata om att ansöka om Enskild vårdnad? Anledningen till det är inte att jag vill ta Matheus i från Constantin. Enskild vårdnad & umgängesrätt är två helt olika saker.  Dom flesta av er såg min live på Instagram för några månader sedan och vet orsakerna till varför jag skulle känna störst trygghet om så vore fallet. Orkar inte dra upp allt till ytan igen, men dom flesta av er vet redan ❤

Mötet kändes jobbigt. Jag satt på en plats & pratade om saker jag aldrig trodde mig skulle behöva prata om. Känslor kom upp till ytan & det kändes som om jag satt & pratade om någon annans liv..

Efter vårt samtal så hade Advokaten fått ihop en hel del . så mycket så hon tyckte jag skulle ha en bra chans, att ansöka om Enskild vårdnad, men av erfarenhet så rekommenderade hon mig att avvakta, låta längre tid gå från separationen för att ha störst chans att vinna. Annars är det mer som att kasta pengar i sjön oavsett hur mycket vi har på papper då dom alltid ser till tiden som gått…

. För mig låter detta helt sjukt, inte bara i mitt fall utan i alla fall vad gäller denna typ av rättprocess. att man vill att detta beteende ska fortsätta, att barn hamnar i kläm, kanske far illa för att man vill se över längre period hur detta påverkar alla iblandande.,något som förmodligen redan pågått i relationen.

Känns bara sorgligt på något vis….

I slutändan beslutade vi tillsammans att ta ett nytt möte om 1 år, se vart vi står & hur vi då kan gå vidare. Jag litar på hennes långa erfarenhet & förlitar mig på henne . Det kändes dock skönt på ett sett att få det bekräftat från en utomstående som arbetar med detta att jag tänker helt rätt när det kommer till att jag vill ansöka om enskild vårdnad. Jag är ingen dålig mamma, snarare tvärtom som sätter Matheus trygghet först & jag har aldrig & kommer aldrig ta  Matheus från sin Pappa. Det är ju jag som hela tiden legat på om att jag önskar att han vore mer närvarande i honom..

Något positivt har dock kommit ur detta sedan allt lyftes till ytan & efter vårt möte..

Advokaten tillsammans med socialen bestämde att Matheus skulle sova här hemma även på Constantins helger för hans trygghet en tid framöver med tanke på att C låtit personer, som är helt främmande för Matheus tagit hand om honom i hans hem, ett hem som också var helt nytt för honom.

Det har fungerat bra & jag har märkt att Matheus har mått bäst av detta upplägg.

C & jag har varit på ett samarbetssamtal & det verkar ha varit oerhört viktigt för honom i hans utveckling att höra från någon utomstående att hans handlingar faktiskt drabbat Matheus negativt. Sedan dess, peppar peppar har han visat större intresse att vilja hjälpa till. Han är inte främmande till att dyka upp en kväll i veckan om jag måste bort för att ta hand om sin son. Han har också gjort slut med tjejen han skulle gifta sig med & gud vet allt då han upplevde att den relationen till slut gjorde hans & Matheus relation sämre då han tog beslut som han annars kanske inte skulle fattat.

Jag vågar inte ropa Hej ännu, men han har för första gången erkänt & bett om ursäkt för saker som hänt & även om det inte förändrar saker som hände i vår relation så kändes en ursäkt & ett erkännande viktigt i min process.

Detta förändrar dock inte mina fortsatta planer om enskild vårdnad, även om jag gläds åt att samarbetet går något lättare nu så tar det inte bort all fakta, men i och med att jag nu måste vänta minst 1 år så känns det fel att era pengar som ni skänkt sitter på ett konto hos mig under tiden.? Även om jag troligtvis kommer att behöva dom sen så känns det ändå fel att dom ska sitta där så länge när dom kan göra bättre nytta någon annanstans under tiden? Allt detta har fått upp ögonen för hur stor kraft vi sitter på tillsammans & att vi faktiskt kan använda den åt att hjälpa några som verkligen behöver den..

Så jag har ett förslag?

Att vi skänker summan till Kvinnohuset här i Örebro i våra namn?

”Kvinnohuset i Örebro erbjuder professionell hjälp och en fristad åt våldsutsatta kvinnor och barn.
Vi är en ideell förening med en mångårig erfarenhet av misshandelsrelationer.”

Ni som varit delaktiga i denna insamling, skulle det kännas ok för er, eller är det någon som önskar att jag i istället swischade tillbaka pengarna?

Tack för att du är du & tack för all kärlek & stöttning ni delat i samband med detta ❤

Puss & kram