Dagarna bara flyger förbi & ska jag vara ärlig har jag knappt hunnit landat & förstått att Matheus är här.
Den där bebisbubblan känns väldigt långt bort & det känns som om vi inte får så mycket tid tillsammans, bara jag & honom.. Det är så mycket med att lämna & hämta dom stora barnen, köra & lämna på aktiviteter, se till så dom känner sig lika älskade & sedda som innan & i dessa tider när vi närmar oss sommaren så är det alltid extra mycket med avslutningar, möten, fotbollsmatcher , båda barnen fyller år , kalas ska fixas & mycket mer där till & mitt i allt detta så får Matheus bara hänga på, vilket han dock är väldigt nöjd med, men jag önskar vi fick mer mystid tillsammans, en chans att verkligen knyta an, dofta, pussas & njuta än bara amning mellan alla dom olika ”to do” sakerna…
Som jag längtar efter sommarlovet, slippa passa tider hit & dit & bara ha barnen hemma & ta dagarna som dom kommer.
Ni som har fler barn sedan innan, hur bollar ni mellan allt som händer i livet, vardagen & bebisbubblan?
Hoppas du haft en fin dag!
Gillar du mina inlägg får du gärna trycka på hjärtat!
Puss & kram
Oj vad jag känner igen mig i det du beskriver! Och själv väntar jag en femma till september… Äldsta dottern är då 7 år. På något sätt får man ihop det! Kämpa på! ?
Vi har 4 hemmavarande barn, och en på 4 månader. De gäller och samarbeta här hemma. Nu är fördelen att min man jobbar natt och inte så många nätter i månaden. Men som sagt sänka kraven.
Har för mig att ni har ganska nära till barnens skola, är det så att dom kanske kan börja ta sig till & från skolan själva? Iaf en eller ett par dagar i veckan?
Eller att dom går själva till skolan, men att du kommer och möter/hämtar på eftermiddagen?
Bara en tanke. <3
När jag fick min 3e (han är 15 månader nu) så kände jag exakt samma som du, då han är född i mars och då var det mycket skollov som kom där i början när de stora var hemma. Men när mina stora var på förskola/skola så bestämde jag mig för att då skulle det BARA vara jag och bebis. Vi kunde ligga i sängen hela tiden, mysa i soffan och kanske ta en promenad bara han och jag. Man fick ta och njuta av den lilla tid man hade tillsammans… jag tog tillvara på den tiden verkligen även om jag också känner att han ”bara hängde med” i alla aktiviteter, lämning och hämtning osv… men de små korta stunderna var guld värda. ? behöver inte vara så länge
Att de stora barnen ska få samma tid av Dig som innan är egentligen en omöjlighet. Nu är de tre som ska dela på din tid och uppmärksamhet. Det är också viktigt att få de stora barnen att förstå att du även har lillebror att ta hand om och ägna Dig tid till, lillebror är mer beroende av Dig än de stora som faktiskt kan klara sig delvis själva. Inte för den skull att tumma på kärleken och omtanken, den har vi överflöd av och räcker till alla ❤️ Om ett par månader väntar familjen här hemma Nr 4 i syskonskaran, fyra barn som ska dela på uppmärksamheten och tiden. Såklart en utmaning för Oss alla, men allt går om man vill ? Än en gång, stort GRATTIS till lillebror, en superfin och härlig syskonskara ?
Nu är det ju väldigt varmt men bärsele var mitt bästa… då kunde jag gå och snusa /kela o lukta samtidigt som jag gjorde annat… tiden finns ju inte till allt och bärselen var guld…
När barn nr 5 föddes för snart 8 månader sedan bestämde jag mig för att ta tillvara på bebistiden och släppa alla måsten. Första 3 månaderna satt jag i princip i soffan med henne på bröstet timmarna barnen var i skola/dagis. Även när barnen var hemma myste vi mest i soffan eller så hängde hon med i famnen när vardagsbestyren skulle göras. Jag ville ta tillvara på tiden, vara närvarande och inte bara känna att hon ”hängde med” som jag tyvärr känner att de andra fick göra mycket som bebisar (har tätt mellan de 4 Första så det var svårare att fokusera på den minsta). Mitt råd är att stanna upp, släpp kraven och tillåt dig att bara sitta med honom i famnen och bara vara. Det går ingen nöd på de äldre barnen även om allt inte ser ut som innan och de får ge av ”sin” tid. Bebis tiden går som du vet fort och kommer aldrig igen.
När barn nr 5 föddes för snart 8 månader sedan bestämde jag mig för att ta tillvara på bebistiden och släppa alla måsten. Första 3 månaderna satt jag i princip i soffan med henne på bröstet timmarna barnen var i skola/dagis. Även när barnen var hemma myste vi mest i soffan eller så hängde hon med i famnen när vardagsbestyren skulle göras. Jag ville ta tillvara på tiden, vara närvarande och inte bara känna att hon ”hängde med” som jag tyvärr känner att de andra fick göra mycket som bebisar (har tätt mellan de 4 Första så det var svårare att fokusera på den minsta). Mitt råd är att stanna upp, släpp kraven och tillåt dig att bara sitta med honom i famnen och bara vara. Det går ingen nöd på de äldre barnen även om allt inte ser ut som innan och de får ge av ”sin” tid. Bebis tiden går som du vet fort och kommer aldrig igen.
Måste barnen ha så många aktiviteter? Räcker det inte med varsin? Hur många aktivitet i veckan kommer det bli när matheus blir större?