Det tar emot så enormt mycket att skriva dessa rader. Mitt hjärta gör ont, hela min kropp värker att jag bara vill skrika ut min smärta och tårarna kan inte sluta rinna.
I bland tar livet tvära vändningar och det gör att man förlorar tron på allt, precis allt.
Den kärlek som jag och Emil känner för varandra, dom gnistorna som slog mellan oss redan första gången vi möttes är magisk. Vi kunde inte vara i från varandra, vi ville inte vara i från varandra och vi började snabbt prata om ett livslångt liv tillsammans. Vår förälskelse svepte in oss i en bubbla, en fantastik bubbla som vi aldrig ville komma ur!
Men någonstans längst vägen kommer verkligheten och vardagen i kapp och även om känslorna är exakt lika starka nu som då så skapas det problem och hinder längst vägen när båda kommer in i en relation med ”bagage”. En del hinder blir för stora och hur mycket kärlek det än må finnas så går kärleken till ens barn alltid före ens egna kärlek för någon annan. Barnen kommer alltid först, oavsett…
Men det smärtar likt förbannat lika ont i mitt hjärta för det. Hur ska man lära sig leva med vetskapen av att vi fortfarande känner extremt mycket för varandra och vet att vi egentligen i grund och botten är gjorda för varandra men att saker under vår tid tillsammans skakat om oss rejält?
För någon vecka sedan flyttade Emil här ifrån, ett ganska hastigt beslut från hans sida som gjorde att hela min värld rasade, även om jag förstår hans beslut. Låter det rimligt?
Jag försöker ta en dag i taget och det är kämpigt det ska jag inte sticka under stolen med. Vissa mornar vill jag inte ens gå upp utan helst av allt sova bort all ångest och smärta i kroppen. Tack, gud för mina barn!
Det är svårt att få en fungerande vardag så här tätt in på.
Allt påminner om minnen med Emil, allt från ”våra” låtar på radion, Ben&Jerrys glassen i frysdisken på Ica, den tomma sängen på kvällen, där han alltid låg och höll mig tätt i sin famn, ett roligt Youtubeklipp som jag vet att han hade tyckt om, varje gång jag går in i köket förväntar jag mig att han står gömd för att skrämma mig, när jag hämtar Ellah på skolan så ser jag Emil framför mig, för han var alltid med och hämtade Ellah, det var hans grej dom två hade tillsammans.. Allt påminner om honom, om vårt förhållande…
Hur ska man acceptera något man inte vill? Hur ska jag lära mig släppa taget av den mannen som fick jordklotet att snurra, som fick mitt hjärta att slå extra slag, som fick mig att känna mig trygg och som fick mig att skratta med hela själen?
Emil Bravell, du fattas mig något enormt och jag hoppas våra vägar korsars i framtiden under bättre ”tid” i våra liv…
Just nu går jag igenom en enormt tuff tid, om inte den jobbigaste tiden. Jag har inte bara sagt hejdå till mannen jag ville leva för resten av mitt liv med, utan även min bonusdotter som jag älskar och bryr mig om som om vore min egna…
Jag önskar ni tar hänsyn till detta och jag ber journalister hålla sig undan. Jag orkar inte, nu ligger mitt fokus på att må bra och få vardagen att fungera igen…
Tack och lov har barnen tagit detta bra då dom kan känna med sig i situationen att man som förälder inte vill vara ifrån sina barn mer än vad man behöver…
Ja visst gör det oerhört ont att förlora någon man håller kär. Jag vet på ett sätt hur de känns för jag har blivit övergiven av mitt livs kärlek. Han väntar sitt andra barn med en annan nu, fruktansvärt jobbigt stundtals..
Förstår dig och dina känslor <3 Hoppas du en dag kan må bra till 100% och slippa må dåligt över han och hans val i livet. Du är värd SÅ mycket mer! Kram
Jag beklagar verkligen. Det skär i hjärtat!
Fy vad tråkigt!!
Lite vardagskärlek kommer här – du är fantastisk!
Tusen kramar. <3
Så otroligt ledsamt att det inte funkade!! Speciellt när det finns så mycket kärlek mellan er. Men jag förstår ditt val. Barnen går alltid före. Så är det bara. Du starka fina människa kommer klara dig genom detta. Även om det inte känns så just nu. Låt ”sorgen” få finnas där. Ge det tid. Någon gång kommer du finna kärleken igen, antingen du hittar tillbaka till Emil eller någon annan. Det kommer att ske!!
Så vackert och fint du skriver om er kärlek! Så starkt av dig att dela med dig!
Styrka och varma kramar till dig!
http://blogg.loppi.se/mammalinda/
❤️
Journalister? Tror du på riktigt att du är ett hett ”villebråd” bland den svenska journalistkåren? Haha herregud 🙂
Aja, lycka till med sorgeprocessen nu, hoppas att du snart mår bättre igen!
Tyvärr ser verkligheten ut så för mig efter min medverkan i Tv3. Redan ett flertal journalister som hört av sig fast jag snäll bett dom att inte göra det. Baksidan med att en gång vart med på tv…
Så tråkigt! Hoppas ni kan lösa det på nåt sätt!!
Ha distansförhållande, vänta ut tils barnen blivt störe. Ge inte upp :’O :’O
Det är inte barnen som fått dom att separera. Men de är lätt att skylla på!
Usch.. va ledsamt.. hur mycket ska du behöva gå igenom ..du är en sån fin människa med ett stort hjärta och såå stark och fin mamma som tänker på alla…massor av styrkekramar till finaste dig Therese och din fina barn <3
Journalister?
Kämpa för kärleken ,han var ju den rätta. Du kan inte låta honom gå, ni var som skapta för varandra. Lycka till jag håller tummarna:)
Massor med styrke kramar <3<3
Fy fan så hemskt det låter… 🙁 Lider så med dig, med er… All kärlek till dig och din familj <3
—
Mitt lilla krypin som 25:årig mamma till Oliver, elva månader. En gemytlig blogg om barnmode, inredning, en dos vardagspuls och saker nära hjärtat <3
Hej!
Aldrig kul att bryta upp, men som någon ovanstående skrev kan ni inte va särbos, eller varför flyttar inte ni? Barnen bor ju heltid hos dig & barn har lätt att lära känna nya kompisar, värre ju äldre man blir. Fast känns de rätt & de bästa för er så är det säkert det & med tiden känns allt bättre/lättare! ♡ Kärlek är ingen dans är rosor!
Gråter! Eran historia som du precis delade med dig utav får mitt hjärta att gå i tu. Det är inte rättvist emot någon utav er. Det är en situation jag bara vill lösa åt er för att det ska fungera men så kommer jag tillbaka till verkligheten och inser att det inte fungerar så.
Jag hoppas med hela mitt hjärta att kärleken övervinner och att ni hittar ett sett som fungerar för er, att ni vågar ändra på situationen för att få det att fungera. All kärlek och lycka till er, kram på er båda finisar!
Kram <3
Nu måsta jag säga att mina tårar rinner..nej detta är inte sant!! Jag känner dig inte men har följt din blogg varje dag sen du var med i ensam mamma söker! Oj va jag är lessen med dig! Stor kram från mamma i Finland!
Nej men?!
Fy så förskräckligt tråkigt <3
All styrka till er! Stor kram
Styrke kram till dig!
KRAM ❤️
kram <3
Jag träffade kärleken i mitt liv vid fel tidpunkt – detta var för 11 år sedan. Vår kärlek stod inte emot alla motgångar så till slut gick vi åt varsitt håll, men långt inne i vårt hjärta vet vi än idag att detta var varandras stora kärlek som vi aldrig kommer få uppleva igen och idag kan vi båda minnas den korta tid vi fick tillsammans och veta….bara vi två vet hur magiskt det var! stor kram till dig!
Tråkigt att höra. Känner med dig. Kram.
Gud va känner känner med dig du underbara människa ♡
Du förtjänar inte det här och det lyste ju så mycket kärlek er imellan….
Ta hand om dig själv nu och barnen ♡
Men, ni kan väl vara tillsammans utan att bo ihop..? Stockholm ligger ju inom rimligt avstånd från Örebro…
Det gör ont i mig att veta hur ont det måste göra i dig.. många stärkande kramar! ♡
<3 <3 det är tråkigt att läsa/höra! Hoppas ni hittar tillbaka till varandra, ni va så fina och såg så lyckliga ut! Kärlek övervinner allt!! Känner lite igen mig i det du skriver, för jag träffade mitt ex för lite drygt ett år sen och det sa bara klick, men distansförhållande tär och jag blev lämnad kvar kär och uppriven från människor och en plats jag älskar, även om jag inte har barn så känner jag igen mig lite! Jag har alltid följt dig och kommer alltid att följa din resa, och du har fantastiska barn!! Jag finns här som alla andra som stöttar och följer dig!!<3
vad tråkigt att höra, styrke kramar till dig och barnen.
hoppas det blir bra i slut ändan.
En fråga så här: funkar det i att var särbos då?
Det känns nästan som om jag läser om mitt egna liv… Men även om han flyttar, varför kan ni inte vara tillsammans? ❤️
Önskar att jag kunde blåsa bort din smärta Therese! Det är så jobbigt att läsa att du mår såhär. ❤️
Usch det gör ont i mitt hjärta 🙁 massor av styrkekramar
Åå nej. 🙁 måste kännas fruktansvärt jobbigt.. Tänker på dig. Och du, tiden läker alla sår.. Kram!
Tänker på dig. Jag vet att du är stark. Styrkekramar❤️❤️❤️❤️
Åhh vad jag känner med dig!! Jag går igenom liknande själv..! Vi bor 15 mil från varandra och har kämpat med avståndet i två år..men nu orkar han inte längre och har lämnat..kvar står jag i denna smärta som du beskriver med barn och andra omständigheter..! Det gör såå ont!!
I mitt huvud snurrar just nu..hur ska jag hitta någon som jag älskar lika mycket som jag älskar honom..?! Jag har tagit mig till jobbet men gått undan i två veckors tid och gråtit, vaknat på nätterna o gråtit o gråtit så fort jag vaknat! Gått ner åtskilliga kilon..! Nu börjar jag kunna klara en dag utan att gråta och har till och med börjat skratta igen.
Stor kram till dig!❤️
❤❤❤❤❤❤❤
Therese! Måste bara börja med att säga att jag förstår din smärta, men du ska verkligen veta vilken inspiration du är! Har följt din blogg länge och du har verkligen visat ett stort hjärta och det är fruktansvärt att du ska behöva gå igenom så tunga saker. Jag vet att detta kanske inte hjälper just nu men det kommer bli bra jag lovar! Styrke kramar till dig!
Usch vad jag blir berörd av ditt inlägg och blir såååå ledsen för din och barnens skull:(( Ni verkade verkligen vara helrätt för varandra och det lyste om er så på bilderna och man kunde verkligen se kärlekens energi mellan er. Hoppas att det kan lösa sig på något vis. Skickar en varm kram
Vad ledsen jag blir. Kärleken mellan er lyser så stark och känns till andra sidan skärmen. Men efter att ha fått barn förstår jag beslutet, vi pratar om det ganska ofta hemma att oavsett vad som händer mellan oss så vill vi bo så pass nära så grabben kan va hos oss båda lika mkt och när han vill när han blir så pass stor. Kram till dig
<3
Nu gråter jag ❤️
Therese och Emil ni är dom finaste jag vet!
Massa styrkekramar till dig
Vet du hur himla fantastisk du är som väljer att dela med dig av detta?! Kanske har du inte så mycket till ”val” om du vill få ut en nyanserad och ej mediavinklad bild av det, men ändå! Du är fasen hur stark som helst! Vet att det kanske inte känns så nu, men jösses! Jag hoppas innerligt att du inser vilken underbart fin mamma du är till dina barn <3
Styrkekramar till dig. <3 // Stina
Starkt av dig att berätta, hoppas du finner din inre styrka igen. Kram 🙂