Idag ville jag bara bryta ihop. Jag kände mig så inträngd och stressad att jag ville bara sätta mig på golvet inne på mitt kontor hemma och brista ut i gråt. Men jag blir så svullen och ful om ögonen dagen efter, att jag höll emot. Sjukt, jag vet.
Jag har rätt mycket jobb från olika håll och kanter, tror jag råkade ta på mig mer än vad jag behövde. Mitt fel. Sen försöker jag vara sträng på att inte skippa mina träningar, för det är för mitt egna välbefinnande. Men jag klarade inte av att sluta på jobbet den tiden jag skulle lagt ner. Sen ska jag finnas till för barnen, hinna fixa mina matlådor till imorgon, klicka hem julklappar som jag skjuter fram hela tiden och ringa några samtal som jag nu inte hinner längre!
Med gråten i halsen så fick jag ta en paus och prioritera om. Jag valde att fortsätta jobba trots att jag jobbat sedan 7 i morse. Jag väntar med träningen tills efter jobbet. Middag får det bli när jag är klar, maken fixar den. Julklappar och samtal får jag ta imorgon. Nu andas jag lite bättre. Det är bara så mycket att hålla i huvudet hela tiden! Och jag glömmer saker hela tiden.
Nu blir det träning!
