Stronger Life

Något att tänka på

I samarbete med Husdjursrevyn 

Okej, mina barn börjar växa upp. Det är lite ångestfyllt för i helgen fick vi verkligen känna på hur det kommer att bli med äldre barn. De va ju nyss små, i blöjor och så söta men nu är de på väg till äldre åldrar, mycket kommer att hända och jag kan inte stoppa tiden. Mina fina småttingar, inte så små längre. Men för alltid, mina bebisar. 😀

De lekte nyss med gossedjur och tyckte att de va riktiga husdjur men nu funkar inte ens det, nu ska de minsann ha riktigt husdjur. Och om jag vill ha en hund, klart jag vill.. men vi kan inte. Ett husdjur ska man ta hand om, finnas där för men vi är en familj som tycker om att vara fria och åka runt överallt, om vi vill och när vi vill.

Jag har ju haft hund tidigare, innan min man fanns med i mitt liv.. Min hund hette Nitro, en jättefin och vacker dobermann. Med en fin stamtavla och tävlingshund skulle han bli. Han va så liten och söt när jag fick han, en liten fräckis som vägrade att gå ut om det regnade, så då skulle jag antingen bära han till platsen där han skulle rastas, eller bara gå under tak så som tunnlar. Herre Gud alltså vilken diva haha. Så min mor köpte han en regnjacka för hundar, man kan läsa om olika alternativ i husdjursrevyn.se tex. Och gissa om han gick ut då? Jajamänsan, han älskade att gå ut. Så himla söt.

Fram tills dess så hade jag ju trott att alla hundarna tyckte om att rulla runt i gyttjan och bli leriga men så va det minsann inte. Min fina diva va en sån hund som skulle ha det rent och bekvämt.

Olyckligtvis så kunde jag inte behålla den här hunden, för jag separerade med min dåvarande som hade sagt att han skulle ta hunden om det skulle gå mot separation någon gång. Och så blev inte fallet, kvar blev jag med vår hund, utan möjlighet till att lämna på hunddagis, eller be andra om hjälp så jag tvingades till att sälja han vidare.

Jag gick back en massa pengar men det hemskaste va när jag lämnade bort han. Jag tror man kunde höra mitt hjärta få en spricka där och då. Andningen slutade fungera och jag bara hyperventilerade. Jag hade både min bästa vän och min mamma med mig men jag mins inte ens vad de gjorde, det va en hemskt stund och även de kommande dagarna.

Så med andra ord, det är ett sånt stort ansvar att ha hund. Det är inte bara att skaffa och sen göra sig av med, det är en familjemedlem, ett liv som förtjänar all uppmärksamhet och kärlek. Hur mycket jag än vill ha så kan jag inte, för jag kommer att vilja resa till Colombia, till Spanien och till andra länder.. Kan man inte ge den det, så skaffa inte husdjur.?

bild lånad från Aftonbladet

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.