Efter att ha blivit lite peppad av en vän så kände jag att ja nu tar jag tag i min träning. Antigen så tränar jag på gymmet eller så kör jag hemma. Men jag måste komma igång med mitt träningsschema. Lägg av med det här ohälsosamma sättet att leva och vara destruktiv. Varför är det så svårt att älska sig själv mer än skräpmat? Varför är det så svårt att ha mer respekt för sin kropp än en simpel hamburgare och några chips? Jag förtjänar att må bra, jag förtjänar att se bra ut, jag förtjänar att känna mig bekväm med mig själv, med mina kläder och i mitt liv.
Jag vill kunna förmedla ett sunt liv till mina barn. Jag vill kunna lära som jag lär, orka kämpa för mig, min hälsa, mitt välmående och vara en förebild för barnen så att de växer upp i en frisk familj med ett sunt tänkande på mat, dryck och hälsa. Lagom, balanserat, hälsosamt utan att vara till någon överdrift åt ena eller andra hållet.
Vi vuxna bär ju ett ansvar mot våra barn. Ett ansvar att visa de det bästa av livet, att lära de leva bra, att lära de respektera sig själva, sina kroppar både inuti och utanför. Ett ansvar att lära de uppskatta sig själva, älska sig själva. 
Det där är något jag tänkt ganska mycket på, det här med fysisk hälsa. Jag har varit på stranden en hel del nu och ser vansinnigt mycket ohälsa på stranden. Den fysiska ohälsan i form av fetma, bland barn! Vad har hänt? Har det alltid varit så? Jättestora stackars pojkar, som knappt orkar springa i kapp med sina vänner, ner i vattnet. Varför tillåter man sina barn bli så? Är det okunskap inom kost? Okunskap inom hälsa? Eller helt enkelt, eget matmissbruk som gör en förblindad och får en att missa hur barnen ser ut och mår?
Att sen komma och säga att vi ska lära de älska sig själva, precis som de ser ut, det känns ju bara som en bortförklaring till att inte behöva ta tag i kosten. Vi kan inte primärt lära våra barn att ska acceptera sig själv hur man än ser ut, istället för att lära sig att ta hand om sin hälsa och sin kropp? Det här är ett ämne som är svårt att ta över text. Man blir oftast missförstådd istället för förstådd. Men det jag menar är att det är väl viktigare att ge barn bra mat, motion och sunt förnuft än att lära de äta skräp, chips varje dag, läsk till varje måltid och sen säga ”du duger precis som du är”.. klart vi alltid duger, men fokusera på hälsan istället!
Så många som bara lever på bröd till frukost. Matar barn med läsk, chips, ostbågar och annat skräpmat lite för ofta. Det är sällan man ser frukt bland picknickarna. Jag väljer istället att ge frukost till mina i form av yoghurt med havregryn, lite bröd och avslutade med frukt tex. Varför kan inte det vara ett alternativ?
Vi kan väl ta hand om våra barn, om deras kroppar, sinnen och framtid.
