Jag har lyssnat en hel del på Alexandra Nilsson och Linda Maries podd ”Storlek spelar roll” och jag tycker de är bra. Jag tycker de har bra content och har en poäng i mycket av det de säger. Men samtidigt finns det mycket jag inte alls håller med om. Vilket såklart är helt okej.
Men ju mer jag lyssnar så känner jag mer skuldbeläggande känsla över att säga att jag tränar för att gå ner i vikt. Som om det vore fel liksom? All träning handlar inte om att bara bli stark, ha bra kondition, etc. Det är klart att sånt är bra, det är en sån bra effekt som kommer med bra motion. Men jag är en väldigt ärlig människa och jag står för att jag tränar för att gå ner i vikt och forma kroppen.
Jag förstår inte varför man inte kan få känna så?
Alexandra N har ett jobb med ett modeföretag. Hon fick kläder att visa upp, med storlek 36 men har nu råkat bli storlek 38. Hon nämner detta för Linda Marie och säger att hon stod mellan att träna sig ner till storlek 36 igen eller be om en storlek större på kläderna så att de passar.
Linda Marie blev provocerad av att höra att Alexandra tillslut valt att träna sig ner till storlek 36. För att det va som att hon inte kunde acceptera att hon hade en storlek större nu, att hon inte va lika fin. Va?! Vad hade det med saken att göra. Bara för att man inte vill stanna på storlek 38 så betyder det inte att man inte tycker att man är fin? Och varför ska man acceptera alla kilon man går upp? Ska man då bara leva helt okonsekvent i livet och äta allt man vill, dricka allt man vill, gå upp i vikt och bara ta smällen att gå upp x- antal kilo? Det förstår inte jag.
Vad är det som är så fel med att vilja gå ner i vikt, forma sin kropp, se mer fit ut, känna sig asläcker i de där jeansen? Varför är det fel? Varför ska det bli som att vi som tycker så, ska skuldbeläggas.
Jag förespråkar inte ohälsa! Jag tycker man ska äta allt, utan förbud, fast med måtta.
Jag tycker inte att man ska träna sönder kroppen, banta eller tro på dieter av olika namn. Jag tror på motion och bra kost. Kan vi inte bara få träna till vad vi nu än vill, utan att känna skuld för att vi tycker på ett speciellt sätt? Alla får se ut hur de vill, göra vad de vill. Var bara konsekventa i det liv ni väljer att ha.
