Hej fina du,
Jag har fått några meddelanden gällande mitt inlägg “vem är hon” och jag vill verkligen förtydliga så det inte är några frågetecken.
Jag tycker inte att Celinas nya beteende är jobbigt för mig eller Ludwig, detta är helt normalt det förstår jag med – min eller snarare vår frustration ligger i att Celina har det kämpigt med alla nya känslor.
När jag skriver att hon trotsar så menar jag att jag är rädd att hon gör saker som kan skada henne, inte att hon ritar på sin byrå, det är en byrå och ritar hon på den så spelar det ingen roll alls, jag tar fram ett papper eller en målarbok och säger “vad kul att du vill rita men vi ritar i boken istället” jag säger inte nej om att hon ritar på byrån och bryr mig helt ärligt inte om den blir förstörd. Anledningen till att jag tog upp det som ett exempel var för att vi haft denna process 8 gånger på morgonen och försökt visa att man ritar på papper och målarböcker och ändå ville hon bara rita just där (ni ser till och med målarböckerna på golvet i det nämnda inlägget), jag satt i rummet hela tiden. Det var kanske ett dåligt exempel men det var väldigt aktuellt för mig just där och då.
Jag skulle aldrig vara sur eller arg på Celina för att hon har känslor eller testar nya saker det har vi alla, det som var meningen med inlägget var att be om hjälp på hur man lättast kan hjälpa henne hantera sina känslor.
Celina ligger före sin ålder framförallt motoriskt, vilket gör att hon inte alltid är lika duktig med att tänka konsekvent och kan där av löpa ner för en trappa utan att tänka två gånger, eller klättra upp på ett bord och kasta sig ner för det, självklart har vi barnsäkrat allt här hemma men det kan vara hemma hos någon annan – det är svårt att styra om just detta beteende upplever jag själv och det är en rädsla för mig när hon ska börja förskolan om en månad att en pedagog kanske inte hinner med att se när hon får feeling och ska kasta sig ner från något.
Jag är 100% för nära föräldraskap, kärlek och förståelse är nyckeln till allt och även om dom flesta människorna vi träffar blir chockade över hur framåt och orädd Celina är (både socialt och fysiskt) så tycker vi aldrig något hon gör är fel, hon är perfekt som hon är. Men jag vill också säga tack till alla som skrivit för det är som sagt super viktigt att påminna om att kärlek är bästa sättet att nå fram <3
Ha en magisk vecka <3
Hej, halkade in på din blogg och läste dina inlägg om din härliga dotter, runt 18 månaders ålder brukar de flesta barn ha en rejäl utvecklingsfas, där de sakta men säkert börjar upptäcka sitt jag, sin egna person, att de existerar. Då börjar en intensiv fas för de små liven, de ska sakta men säkert börja släppa mamma och pappa och upptäcka världen runt omkring på egen hand. Självklart blir det då en frustration när man inte riktigt kan greppa vad som händer.Ett litet barn kan såklart inte förstå konsekvensen av sina handlingar. Min yngsta dotter var väldigt tidig motoriskt, hon gick vid 7 månaders ålder och hade inget begrepp om att det var farligt att gå rakt ut från sängen, soffan, trappan osv, hon bara skrattade. Hon hade många bulor och blåmärken eftersom jag lät henne utforska världen runtomkring så mycket som möjligt, tillslut fattade hon att hon skulle gå baklänges ner.
Så till det här med sömnen, mitt råd till dig är att försöka få henne att sova två gånger på dagen, en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen, Ni kanske kan sova tillsammans. Eftersom hennes lilla hjärna går på högvarv har hon så mycket att bearbeta så på kvällen när hon ska sova kan hon inte slappna av, därav skriker hon sig till sömns. Mer sömn på dagen brukar generera i bättre sömn på natten.
Lycka till och hoppas det går bra, de är ändå för härliga de små liven.
Tack för din kommentar och vad roligt att du halkade in här ☺️♥️ Alla tips och erfarenheter mottages mer än gärna! Jag har också förstått att det är en fas (troligen 18 månaders fasen som kommit lite tidigare) det är självklart frustrerande för henne och det är helt OK att vara upprörd över allt man känner, jag vill bara hjälpa henne hantera sina känslor på bästa sätt då det är helt nytt för mig med just utbrotten, men det är självklart något man lär sig förutse med tiden.
då låter det som din dotter och Celina är lika med att testa sig fram motoriskt tidigt och självklart kommer ett eller två blåmärken med det – jag har samma uppfattning om att man får testa sig fram även om man faller en eller två gånger på kuppen, det är ju oftast inte farligt att falla (med undantag för branta trappor och höga byråar dvs). Celina har kastat sig ur sängen säkert 10 gånger, idag vet hon hur man går ner själv ☺️ Vi har 4 våningar här hemma och vi går i trappor varje dag så en dag kommer hon att backa ner, det är jag säker på ☺️
Angående sömnen – vi har testat att hon sover på eftermiddagen för att underlätta natt sömnen, men det blir 10 gånger värre, hon vill inte sova på eftermiddagen så hon skrattar bara om vi försöker sova hemma, går vi en promenad med vagnen kliver hon ur för att utforska annat ? Dom gångerna hon faktiskt sovit en stund på eftermiddagen är hon uppe till 1-2 på natten och vaknar ännu mer tills vi kliver upp, så jag förstår din tanke och logiskt så borde det funka men tyvärr är det inte aktuellt för Celina ♥️ Jag upplever själv att hon skriker sig till sömns för att hon inte vill sova utan vill göra annat och inte helt kan hantera/koppla känslorna till vad som är fel men det är som sagt svårt att veta exakt. Vi sover alltid tillsammans, hon ligger inte själv och skriker sig till sömns, det skulle aldrig hända hemma hos oss.
Tack igen för dina tips och ja visst är dom härliga ☺️