Vi har satt barn till världen precis som våra föräldrar satte oss till världen. Påverkan vi har på våra barn är viktigt!
Jag kan sitta i timmar och fundera på saker som handlar om vad jag kommer låta mina barn göra i framtiden, så som tatueringar, piercing. Ja allt mellan a-ö som man nu kan få för sig i tonåren. Det är så svårt att hitta en balans! Jag vet föräldrar som sagt 100% nej till allt innan 18 år och därefter har barnen gått loss till 110% när de bestämmer över sig själva.
Hur hittar man en bra balans? Lite tidigt att tänka på nu kanske men tankar kan ingen rå för!
Visst är föräldrar tjatiga, fjantiga och överdrivet beskyddande det har vi nog alla tyckt. Vi har irriterat oss, varit arga för dom ringt och ”stört” eller kanske bara struntat i att svara?
Det är svårt att inte veta innan man själv sitter där som förälder. Hur rädd man faktiskt är om sina barn! Jag fattade kanske inte själv att jag var mammas och pappas allt i den där åldern men nu när jag har två egna barn förstår jag precis. Jag förstår varför dom ringde mig på kvällarna, ville möta upp mig trots att jag hade sällskap, hade bestämda tider att komma hem på mm.
Min mamma har alltid varit öppen för mig och jag har alltid kunnat vara ärlig mot henne vart jag befinner mig oavsett vad! Den relationen vill jag skapa mellan mig och mina barn. De ska känna att dom kan säga ALLT till mig!
Så till er alla unga här ute, tänk en gång extra innan ni skäller på era föräldrar för de är ”jobbiga” som ”stör” och va ärliga! Skulle det hända er något kanske det är livsavgörande om era föräldrar faktiskt vet vart ni befinner er ♡
Mamma älskar er!
gud vilka söta barn
Tack snälla :)
Mina föräldrar har hela min uppväxt varit väldigt öppna med mig, de har aldrig sagt absolut nej och förbjudit mig för saker utan berättat konsekvenser av allt istället. De har sagt när de inte vill att jag ska göra något men då alltid berättat varför de tycker och känner så. Gällande exempel alkohol (fyller strax 18) har de aldrig förbjudit det för mig för de är medvetna om att många går wild and crazy om föräldrarna är allt för hårda, istället har de sagt att i rimlig ålder är det okej om jag dricker men i absolut rimlig mängd och att de hämtar mig på kvällen. Ingenting jag har emot, jag tycker inte alkohol är intressant över huvud taget och jag är tacksam att mina föräldrar valt att uppfostra mig på det sättet de har. Självklart funkar det kanske inte för alla men för oss har det gått jättebra! Jag uppskattar att mamma hämtar mig om jag är i väg och känner att hon bryr sig när hon ringer och kollar läget.
Jättebra skrivet kram