Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Hej igen alla ni underbara som har skrivit till mig och tipsat på hur jag ska må bättre och om det där med pumpning. Värktabletten hjälpte men nu har den börjat släppa igen. Men jag har iaf fått vila och till och med sovit lite.
Jag glömde skriva förut att jag fick jättebra hjälp på Apoteket när jag kom in där. Jair försökte hämta dom nya tabletterna åt mig men dom ville prata med mig pga av det där med amning så när jag kom in där och storgrät så fick jag jättebra hjälp och fick gå före i kön. Så innan jag gick från Apoteket så hade jag fått med mig mycket skönare supersize bindor en dom på BB plus den där salvan xylocain!
Det där med pumpning var en bra idé. Det känns som mjölken har runnit till ordentligt nu så förhoppningsvis kanske det blir lite överskott så att jag kan pumpa ut lite. Vi har steriliserat våra nappflaskor idag så imorgonbitti ska jag försöka pumpa ut lite. Tänkte försöka låta bli att ta de nya tabletterna i natt så att det säkert finns lite ny mjölk i boobsen imorgon.
Tänkte förklara det där med min bristning. Hade egentligen tänkt skriva om det i förlossningsberättelsen men jag skriver det nu istället så att ni förstår lite bättre. Jag tycker att min förlossning gick jättebra och jag önskar inte att nåt gick annorlunda. Men efter lilla livet hade kommit ut så upptäckte BM till sin förvåning att min vävnad inte hade orkat med och jag hade fått en ganska lång och djup bristning som var tvungen att sys på operation. Först misstänkte dom att det hade påverkat ringmuskeln men som tur var hade det inte dt! Så strax efter att Lucas var född körde dom iväg mig till operation och sydde i 1,5 timme. Dom hade svårt att få stopp på blödningen så dom fick ta ovanligt många stygn förklarade dom för mig. Vid det här tillfället så brydde jag mig inte ett piss 😛 det enda jag kunde tänka på var vår underbara bebis så jag låg med ett leende på läpparna hela tiden! Nu ler jag inte hela tiden :-/ bara när Lucas är nära mig. Det känns som att han är min bästa medicin just nu. Jag skulle aldrig stå ut om han inte var här. Jag skulle inte ens klara om Jair skulle gå ut och promenera med honom och lämna mig själv känns det som. Jag behöver verkligen honom för att orka stå ut.
Tack Emelie för din kommentar!!! Jag förstår att det måste varit otroligt jobbigt för dig och att man oroar sig för sexlivet efteråt. Jag oroar mig också, jag är rädd att det ska göra ont. Det gör ont bara jag tänker på sex 🙁 Tycker det är jättekonstigt och hemskt att dom inte hjälper oss mammor att återställa oss om vi vill det, med nya stygn för blygdläppar och om det är några andra stygn som har gått upp som man behöver hjälp med för att det ska läka fint. Jag är iaf glad för din kommentar att jag inte är ensam. Tack!!
Åh vad jag lider med dig! Jag sprack inte så allvarligt men fick en del stygn i mellangården och så klövs en av mina inre blygdläppar mitt itu… Det lät inte alls så farligt när barnmorskan berättade om det på förlossningen, men kanske var jag helt enkelt för omtöcknad för att bry mig. Efter 1-2 veckor vågade jag titta med spegel och såg då att många stygn gått upp, bla de på blygdläppen. Efter samtal med bb så finns det inget att göra så jag får helt enkelt leva med bla en klyvd blygdläpp. Jag mådde sjukt dåligt! Psykiskt jobbigt att inte se ut som innan och så rädslan för om sexlivet någonsin ska kännas ok igen. Jag läste om andra som var ute och sprang efter några veckor medan jag kämpade med små promenader. Nu har det gått snart 10 veckor sen min son kom och jag känner mig mer och mer återställd för varje dag och börjar också acceptera mitt nya jag. När det känns jobbigt tittar jag på sonen och tycker det var så värt det.
Nåja detta inlägg kändes kanske lite meningslöst men min poäng var i alla fall att jag vill att du ska veta att du är inte ensam. Smärtan avtar, du kommer läka och överhuvudtaget kommer allt kännas lite lättare att hantera när hormonerna landat lite kroppen. Stor kram till dig!