Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Lucas gör en liten knäpp sak ibland när vi säger nej till honom eller när han söker uppmärksamhet. Sen några månader tillbaka har han börjat dunka huvudet i väggen/golvet. Han har väl märkt att när han slår sig så kommer vi alltid. Han dunkar inte värsta hårt men ändå ganska hårt och det ser ganska brutalt ut. En liten 1-åring som slår sig själv! Det känns inte helt ok! Jag hade tänkt fråga BVC varför han gör så här, om det är normalt och hur vi får honom att sluta… Men så läste jag i tidningen Föräldrar & Barn att det är inte bara vår lille son som håller på så här. Tydligen är detta ett ganska vanligt fenomen, särskilt bland pojkar, cirka var femte pojke har det här beteendet. Beteendet kan börja när barnen är 6 månader och hålla på ända tills barnen är 4 år.
När Lucas dunkar sitt huvud så syns det hur tydligt som helst att han vill ha vår uppmärksamhet. Han liksom fäster blicken på nån av oss och dunkar pannan eller bakhuvudet i något hårt. Vi säger nej men han fortsätter tills vi tar bort honom. Jag vet inte riktigt hur vi ska gå tillväga… Ska man ge uppmärksamhet när han gör så? Eller ska man inte göra det? Min magkänsla säger att vi borde ge honom den uppmärksamhet han söker… Han har aldrig dunkat huvudet så hårt att det på riktigt har gjort riktigt ont, men lite småont måste han ju ändå få när han håller på så… Nån som vet nåt?
Your website is extremely easy to navigate for all ages.
Your site’s color scheme creates a calming effect.
I love how every page feels connected to the overall theme.
The simplicity in the design enhances user engagement.
I love how responsive and easy to use your menus are.
The website’s interface is smooth and user-friendly.
Your website’s organization is efficient and practical.
I appreciate the logical progression of content.
The site’s navigation is intuitive and straightforward.
The site’s navigation is intuitive and straightforward.
The user interface is simple yet powerful.
The content is well-organized and easy to skim.
Your website’s theme is consistent and cohesive.
Your website feels highly professional and polished.
The design is visually captivating without sacrificing functionality.
The design feels intuitive and easy to use.
The site is easy to navigate, even for first-time visitors.
Your site’s content is clear and easy to understand.
Your website is truly a joy to explore.
The page transitions are fluid and well-executed.
The interface feels intuitive and easy to learn.
A well-crafted site with exceptional usability.
Thanks for always being there for me.
Thanks for sharing beautiful content. I got information from your blog. keep sharing
Really appreciate you sharing this article post.
This article has so much amazing information.
Heej Emma..
Min lille skrutt gör så också, kan gå och slå huvudet mot köksluckorna och golvet när han blir arg.. När han började göra så, så tog vi bort han eller sa ifrån men det blev bara värre och han dunkade mer.. Sen har vi bara ignorerat honom, då slutar han.. Så visst verkar det vara vanligt, men det va otäckt i början när han gjorde så.. Ignorera bara så kommer han sluta så småningom..
Fy de later laskigt! Jag tror de basta ar att forsoka avleda, typ ropa – nemmen titta en hund! sa att han glommer bort vad han haller pa med. Sa gor jag med Myriam nar jag marker att hon gor saker bara for att provocera och da glommer hon oftast bort sej =) Lycka till! kram
Min dotter är 1 år och 2 månader och har inte börjat än, men med den envisheten och frustrationen när hon inte får som hon vill förvånar det mig inte om hon skulle börja. Har funderat mycket på detta och vad jag skulle göra om det händer. Har kommit fram till att jag skulle inte ge uppmärksamhet. Kanske skulle gå därifrån till och med. Finns det ingen publik så är det kanske inte lika ”roligt”.
Det är svårt det där och det finns väl inga rätt och fel i vad man ska göra.
Hej!
Jag har följd er några år tillbaka nu. Jag beundra er jättemycker. Det hade jag inte orkat på grund av mina diganoser som jag har. Har själv en blogg som jag skriver om mitt liv och mina diganoser. men jag är väldig glad det jag har om kring mig.Har min familj. Ni har fin bilder och bolgg m.m. Kommer åter att följa er. Ni är duktiga alla hopp tycker jag. Du gärna skriva tikkbaka om du vill. Har det så gott i varmen.
/Mia
Jag är en mamma som inte är som alla andra mammor. Jag följer min egna väg och kan man inte respektera det så håll dig undan. Jag älskar djur men katter och hundar ligger mig varmast om hjärtat. Sen så betyder min familj ALLT för mig så ni vet*S*
Kolla gärna in min blogg och lämna gärna ett avtryck! Antingen i gästboken eller med en kommentar!
Tankar från en helt vanlig ungdom med diagnosen ”autismspektrumtillstånd
men lever efter mottot att hellre se möjligheter än problem! Bloggat tidigare, men blev inte mycket av det hela till slut – får se om det blir annorlunda nu!
Syftet med mitt bloggande är att dela med mig av mina åsikter och innesta tankar + skriva om vad som händer i mitt liv! Har alltså inget specifikt ämne att skriva om – får bli vad det blir helt enkelt… 🙂
http://miamiamia.bloggplatsen.se/ och E-mail: [email protected]
Svara
Claes gör också så och har gjort det sen han var 10 månader. Han är lila gammal som Lukas. När han gör så ger vi honom uppmärksamhet eftersom att det är det han söker. Däremot så talar vi alltid om att vi inte tycker om att han gör så för att vi är rädda om honom ovh inte vill att han ska slå sig. Han har slagit pannan, bakhuvudet och tänderna så hårt att han gjort sig riktigt illa flera gånger. Vi måste liksom gå in och avbryta beteendet för att han inte ska skada sig. Vi har dock märkt att det börjat avta lite… Vi tror och hoppas att det beror på att vi visar honom att det finns andra trevligare sätt att söka uppmärksamhet på.
Jag jobbar på förskola så jag har sett sådant beteende. Tror som Sandra att man ska ignorera. Får han uppmärksamhet som han vill kommer beteendet fortsätta. Tror det kan vara en enkel form av tvångstanke. Men också att det är en fas som kommer att gå över.
Hej Emma! Tittar in på din blogg flera gånger i veckan och älskar den fortfarande:) Är dock dålig på att kommentera.. Men angående detta med huvuddunkande så gör Emilio likadant när han blir arg, han har även börjat bitas. Vi har testat massa olika sätt att få honom att sluta men det enda som fungerar är att ignorera det. Vi tittar bort kör han gör det och när han slutat pratat vi lugnt med honom som vanligt och säger typ ”nu blev Emilio arg för att …, men…”. Vi pratar och förklarar mycket för honom och han förstår väldigt bra. Söte Lukas slutar säkert också snart, ni kommer hitta något sätt som fungerar. Det känns konstigt att strunta i att de slår sig i början men bär man märker att det hjälper är det värt det. Att ignorera bett är däremot lite svårare, gör så jäkla ont ibland..!;) Ha det bäst, kramar
A är 3 veckor yngre än Lucas. Hon har i några veckor nu börjat skrika och bitas när hon inte får som hon vill. Hon är väldigt trotsig och skriker högt. Men när jag säger till kramar hon mig eller låtsas att hon har ont någonstans och vill att man pussar där. Lite gulligt men jobbigt med skrik.
Vår dotter gjorde så ett bra tag samt slänger sig hårt i golvet. Vi har ignorerat beteendet för annars får hon som hon vill. Tar man bort henne hela tiden så inser hon ju att när jag skadar mig själv så kommer mamma eller pappa vilket resulterar i mer sånt beteende. Hon slutade rätt snabbt med detta då hon inte fick vår uppmärksamhet på det sättet. Hon slänger sig på golvet än men det är mer av ilska nu när hon inte får som hon vill. :p hon började med att dunka huvudet i väggen eller golvet vid ca 1 års ålder och slutade efter några månader. Nu blir hon snart 2 år och trotsen har satt in istället. :p haha 🙂
Kram
Min lillebror på 3,5 år gör sådär och har gjort det länge. Hans pappa verkligen ogillar detta och visar det oxå. Och det märks tydligt att han fortsätter för att han vet att det får pappans uppmärksamhet. Med min mamma gör han det däremot inte, för han vet att hon ändå inte ”bryr” sig när han gör så. Så det verkar som han använder det som ett vapen mot pappan när han inte får som han vill. Så jag tror det bästa är att ”ignorera” det och inte göra nån stor grej av det. Gör han det för hårt så lär han ju märka själv att det gör ont.