På Smällen!

Ja, ni läste rätt, jag har slutat amma! Och jag hoppas verkligen att jag inte har tagit ut glädjen i förskott. Det är nämligen mycket som kan gå fel… Lucas håller ju på att få tänder och just nu är han lite täppt också så om han blir riktigt förkyld så kanske det skiter sig… :-/

Nu har jag inte ammat på snart 2,5 dygn. Anledningen till att vi bestämde oss för att sluta just nu var för att jag ville det skulle bli spontant. Jag ville inte bestämma ett datum utan jag ville ta det en dag när allt klaffade rätt och helt enkelt passa på. Jag har sen en vecka tillbaka bara ammat på morgonen och då har det bara funnits lite mjölk så Lucas har inte nöjt sig utan sugit på bröstvårtorna tills det har gjort ont. Så jag har vetat att slutet har varit nära ett tag nu.

Igår vaknade Lucas för morgonen klockan 9.30 och när jag tog upp honom så var han pigg och glad och letade inte efter bröstet så vi gick direkt till köket och gjorde frukost istället. Den dagen fick han två små flaskor med mjölkersättning för att han hade lite svårt att äta, jag tror det berodde på att tänderna gjorde ont. Men han letade inte efter bröstet trots att jag hade urringat.

På kvällen när jag skulle lägga mig var båda brösten fortfarande mjuka trots att jag inte hade ammat på 1,5 dygn. På morgonen när jag vaknade idag var det däremot andra bullar. Det ena bröstet, det som jag brukade kalla melonen när Lucas var nyfödd, var kanonfullt och ömt med massor av hårda knutar. Det hade till och med läckt lite på mitt nattlinne. Jag har tryckt lite grann på knutarna och då har det sprutat 3 strålar med mjölk utan att jag ens behövde göra handmjölk-rörelsen. Jag har lättat lite på trycket för att jag är väldigt rädd för mjölkstockning, men jag pumpar inte för då kommer det ju bara mer.

Jag är glad att det verkar som jag kan sluta amma så här. Utan skrik och bråk med Lucas. Jag vill ju ge honom allt som han vill ha så för min del skulle det kännas väldigt bra om han inte visade att han ville amma för då behöver jag inte neka honom. Visst ibland när han har varit lite ledsen och jag har satt honom i mitt knä så har han vänt sig mot bröstet, men då har Jair alltid varit snabb med att ta fram flaskan med mjölkersättning och då har han blivit nöjd. Så har vi gjort sedan vi bestämde att han bara skulle amma en gång per natt och en gång per dag.

Än så länge känns allt rätt och jag har inget dåligt samvete eller hormoner som spökar. 🙂