Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Jag har konstant dåligt samvete. Jag minns inte att jag hade det när jag var mammaledig med Lucas, men nu har jag det jämt. Jag är aldrig nöjd och tycker alltid att jag borde göra mer, vara bättre, roligare, mer uppmärksam, inte kolla på mobilen m.m. Jag försöker så gott jag kan att få kvalitetstid med Lucas och att även få tid till mig själv. Det är utmattande att aldrig göra något för sig själv, man behöver tänka på sig själv ibland. Men balansen att leva för både sina barn och för sig själv är ap-svår! Jag har inte lärt mig det än och ibland så kväver det där dåliga samvetet mig. Hur ska det då bli när bebis kommer? Då kommer väl jag känna så ännu mera!? Men vad ska jag göra för att inte ha dåligt samvete hela tiden? Och en till sak jag undrar är om jag är den enda mamman som känner så här? 
När vi bodde i Brasilien – här var Lucas 1 år precis 🙂
Saker som ger mig dåligt samvete:
- Ett typiskt scenario som får mig att må bajs är om det hinner gå två dagar som jag inte har hittat på nåt kul med Lucas. I lördags så behövde jag verkligen vila så Jair gick ut och lekte i snön med Lucas och när dom kom hem så var jag fortfarande för trött för att hitta på en egen aktivitet med Lucas. På söndagen var jag inte hemma och på måndagen fick jag plötsligt ont i magen. Så när tisdagen kom så hade jag fruktansvärt dåligt samvete för att jag var en sån tråkig mamma. Jag kanske gjorde nåt litet med Lucas dom här dagarna, men jag kände mig i alla fall inte nöjd. På tisdagen (igår) så bestämde jag mig för att gottgöra honom, så när han kom hem så var jag bakredo och då blev han jätteglad! Vi bakade bullar och sen kom grannfamiljen över och åt nybakta bullar med oss 🙂 Då kändes det bra 🙂
- Internet, bloggar, facebook osv. Ja, jag lider faktiskt av alla saker som skrivs. Varje vecka kan jag läsa om om mammor som tittar på sin mobil för mycket och inte är närvarande för sina barn. Jag tänker på mina egna telefonvanor och försöker hålla en sund inställning, lagom är bäst! Men faktum är att det har gått så långt med mitt samvete att jag ALLTID får dåligt samvete så fort jag håller i den! Jag har i alla fall gjort en sak som får mig att må bättre och det är att jag bloggar mest på kvällarna och extremt extremt lite när jag är med Lucas. Oftast ingenting när Lucas är med.
- När jag har varit ledsen/arg/upprörd framför Lucas. Då får jag sjukt dåligt samvete och känner mig som sämsta mamman i världen. Jag är liksom övertygad om att hans smågnälliga läten på natten är mardrömmar som jag har orsakat. Slutsatsen är att jag är världens sämsta mamma och så vill jag typ gråta ännu mera 🙁
Usch, jag har ingen aning om hur ni kommer uppfatta allt jag skriver nu. Jag skriver direkt från hjärtat för att jag verkligen behöver lätta det just nu och jag behöver nog få lite perspektiv på det också. Är det bara jag som går runt och känner så här? I ghettot i Brasilien så gjorde mammorna ingenting med sina barn och dom verkade inte ha dåligt samvete för det. Barnen var bara ett bihang liksom, inget som man behövde ordna playdates eller roliga aktiviteter för. Och man inkluderar ABSOLUT INTE barnen i köket. Egentligen så vet jag nånstans att jag är en bra mycket bättre mamma än vad jag ger mig själv credit för. Jag borde vara snällare mot mig själv. Jag älskar mitt barn och jag skulle göra allt för honom! Men hur blir jag då nöjd med den mamma jag är och slutar med det där dåliga samvetet?
Det ständigt dåliga samvetet, kan det inte bara försvinna!!! Eftersom man älskar sina barn och vill dom det bästa är risken stor att man aldrig känner sig riktigt nöjd med vad man gör tror jag… Men att lära sig leka själv, ha tråkigt ibland och se andra människor visa känslor tror jag är en viktig del i barnens väg till att blir socialiserade! Att vara med på vardagsgöra uppskattar dessutom många barn och dom tycker inte alls som vi, att det är vardagsgöra! 🙂
När jag väntade mitt andra barn hade jag ständigt dåligt samvete för att jag alltid var sjukt trött och mådde illa och därför inte alls va särskilt rolig. Det dåliga samvetet rann över när vi kom hem med lillebror från BB. Jag slets mellan känslorna av att få vara med lillen, amma, mysa, lära känna och knyta an. Och känslan av att på riktig inte kunna vara n 10 del så mkt med min dotter som innan… Jag ammade, ammade och ammade. Dottern klagade inte men varje gång jag såg henne i ögonen frågade jag mig själv vad vi hade gjort. Jag kände mig som världen hemskaste som hade tagit så mkt tid från dottern för att dela den med lillebror… I fyra dagar grät jag varje kväll när hon somnat för att jag va övertygad om att hon var olycklig! Efter en vecka la sig alla känslor och nu vet jag att hon är världens lyckligaste, vi har ju gjort familjen ännu större och ännu mer kärleksfull.
Det jag hade önskat var att någon hade förvarnat mig om att de är vanligt att man känner så här. Allra helst om man tycker att man inte är ”bra och rolig” nog innan… Så det jag vill säga är att du är tvungen att vänja dig vid tanken att inte alltid kunna vara rolig och kunna vara med och göra saker jämt. Men det gör dig inte till en sämre mamma. Du älskar ditt barn och gör allt för honom, han kommer vara lycklig för att just du är hans mamma!
Åh Linda! Jag fick tårar i ögonen när jag läste din kommentar! Tusen tack för att du delade med dig så att jag får en chans att förbereda mig och verkligen jobba med mig själv innan bebis kommer. Jag är också säker på att familjen bli berikad av ett syskon. JAg hade massor av glädje av mina syskon när jag växte upp och jag är lycklig över att jag har syskon. Jag ska komma ihåg det när bebisen kommer. Jag tänka mig att jag kommer känna som du gjorde annars. Skönt att känslorna la sig efter en vecka i alla fall. USch det måste varit riktigt jobbigt att känna så 🙁
På föräldrautbildningar brukar men rekommendera föräldrarna att tillbringa minst 30 min om dagen ostört med sina barn och göra det som barnen vill. Alltså inte läxor, städing osv. Att sitta på golvet och leka med bilar, rita en teckning, berätta en saga räcker gott. Barn behöver inga stora projekt, eller utflykter var och varannan dag. De vill ha närvarande intresserade föräldrar. Det betyder givietvis inte att man måste aktivera sina barn hela tiden!
Barn behöver lära sig att använda sin egen fantasi, leka ensamma, vänta på sin tur osv. Med andra ord kan du med gott samvete säga till ditt barn att: mamma måste svara på det här mailet nu eller nu får du leka själv en stund.
Tror nog att de flesta mammor (och pappor) lever med ett konstant (mer eller mindre) dåligt samvete för sina barn. Det och oron kommer på köpet och är på nåt sätt priset man får betala för all kärlek man får…
Åh tack S för att du skrev det! Dom där 30 minuterna ostört, dom uppfyller jag redan oftast mycket mer! Visste inte att det fanns en sån rekommendation, men det kändes skönt att läsa det för då kan jag ju ändå känna att 30 minuter är OK! Efter dagis hinner man kanske inte alltid mer än så och ofta är man trött då också. Jag tror att lite dåligt samvete kan vara bra för vissa, det gör att dom skärper sig, men det dåliga samvetet som jag har tampats med är allt annat än hälsosamt. Tack! Jag ska verkligen ha dom här 30 minuterna i huvudet och bestämma mig för att känna mig nöjd om jag har lekt 30 min ostört. När vi är lediga så blir det alltid mer, men jag ska iaf se till att jag alltid har 30 minuter ostört och känna mig nöjd med det.
Tänk inte så mycket på hur det kommer bli när bebis kommer, ta det som det kommer istället och planera inte så mycket innan. Kanske låter negativt men så menar jag inte, min son var 22 mån när lillebror kom i somras och jag tänkte läsa för honom under amning, jag gav honom en docka så att han skulle ha en egen bebis…det blev ingen amning denna gången så jag har ingen hand fri under matning och dockan tittade han på, puttade ner den från soffan och sa nej. Inget blev som jag tänkt. Fast det blev bra ändå till slut. Men dåligt samvete ja, men inte mot min tvååring utan mot bebisen som fick ligga en hel del själv i början då min annars så snälle pojk slog honom. Vi fick utökad tid på förskolan hela förra terminen så att bebisen skulle få lite ro. Nu är han 6 mån och nu får han mer pussar och kramar än slag. Jag är jättedålig på att hitta på saker, vi har ingen lekplats alls där vi bor, dom i närheten är inget för små barn, jättetråkigt. Tvååringen älskar förskolan så det är synd på det sättet att han bara får gå 15 timmar i veckan. Men baka, jag tror jag ska prova det med honom, vi har aldrig gjort det. Jag är inte så mycket för det trots att jag jobbar på bageri, haha! Jag tror alla har lite dåligt samvete emot sina barn, men jag vet också att ett litet barn kräver egentligen inte så mycket olika aktiviteter, jag tror pressen ligger hos oss som föräldrar. Min son kan vara nöjd bara han får gå lite ute och kolla på bilar och pinnar typ, eller att man sitter med på hans rum och kastar lite boll en stund, inte så avancerat. Jag hoppas det kommer bli som du planerar för er när bebisen kommit, men tänk inte för mycket på hur du vill att det ska bli är mitt råd, ta det som det kommer ☺ Nu är ju Lucas lite äldre än min Melvin, jag märker nu 6 mån senare att det är lättare att få honom att förstå grejen med lillebror. Och jag kan lova att om han drömmer mardrömmar så är det inte du som är orsaken!
Bra att du skriver det här! Jag ska försöka att inte planera för mycket, då blir man ju så lätt besviken om det inte blir som man har tänkt sig. Åh nej vad jobbigt, min mamma har också berättat att jag slog min bror hela tiden. Jag var knappt 2 år när han kom och jag slog honom så att han fick ha hjälm på sig tillslut för varje gång han satt upp så puttade jag honom hårt. Synd det där med förskolan, men prova att baka! Jag tycker det blev MYCKET roligare att baka när Lucas var med faktiskt. Det trodde jag aldrig men nu känns det som en mamma-son-grej liksom. Häromdagen när han kom hem från förskolan så viskade jag till honom ”idag ska vi baka” och han blev alldeles stollig av glädje! <3 Men annars så är Lucas också nöjd att bara gå ute och kasta sten eller plocka blommor och sånt 🙂 Superenkel att roa, det är ju bara att man själv dör av tristess när man kastar den sjuttioelfte stenen i dammen… haha!! Och tack för att du skrev det där med mardrömmar. Att jag inte är orsaken. Jag tror innerst inne att jag inte är orsaken, men ett litet frö av osäkerhet har liksom såtts.
Själv hade jag ingen bra kontakt med min mamma förrän vi flyttade hit när jag var 12! Hon jobbade o jobbade o vilket är vanligt att föräldrar är ute o jobbar. Hon hittade ändå hit att ta med oss på bio, restauranger och annat på helger. Kom med lunch till skolan osv. Man ser knapp då att någon föräldrar lekte med sina ungar, hade man råd så hade man en nanny till varje unge! Min moster var vår nanny.
Här är det många måsten och jag tycker inte att man behöver sätta press på sig själv. Här får jag ingen egentid känner jag då T har blivit mammig och M får tid att spela dataspel hello! Så jag skickar ut de utan mig, ingen mobil/ipad vid mat bordet, T vill ändå vara med på allting så vi umgås i köket, jag duschar med henne, hon fyller tvättmaskinen och sorterar tvätt. Man kan umgås på många sätt så det behöver inte vara en bokad aktivitet eller nåt. Kommer ju må pest om man tänker för mycket på vad man gör och inte gör med sitt barn. Dålig samvete får man så klart varje gång man blir arg när man inte ens får egentid att bara äta i lugn och ro typ.
Hehe ja, du har helt rätt! Jag skickar ofta ut Jair att hämta paket tillsammans med Lucas för att jag ska få egentid. Det funkar också 🙂 Jag har funderat på hur mycket min mamma och pappa lekte med mig när jag var liten och jag minns mest att vi lekte med varandra och så åkte vi till badhuset varje fredag. Jag känner inte att min mamma och pappa har varit tråkiga. Jag minns massor av kul saker men jag minns inte att dom var med och lekte med oss på golvet 🙂 Men såklart så leker jag med Lucas, han har ju inga syskon att leka med än, men jag leker inte med honom i flera timmar varje dag, han får leka själv också eller hjälpa mig att städa och annat som han tycker är kul 🙂
Såklart att man har dåligt samvete ibland. Jag tänker att det gäller att göra så gott man kan.
I mina ögon verkar ni hitta på massor av roliga grejer och ni har ju många roliga leksaker hemma. Mår du inte bra och måste vila en dag så är nog det det bästa just då. Du blir ingen rolig lekkamrat när du inte orkar. Barnen behöver ju även lära sig att alla kan må sämre vissa dagar, att inte ens mammor har superkrafter. Vi bor på landet och jag kan ha dåligt samvete för att vi inte kommer iväg på lekland, badhus, eller kompislek tillräckligt ofta.
Vad det gäller känslor så har jag gråtit ibland framför vårt barn. Jag är då noga med att berätta att hen inte har någon del i att jag är ledsen och att alla är ledsna ibland. Har jag blivit arg och höjt rösten så brukar jag be om ursäkt och förklara varför jag blev arg.
Så tänker jag.☺️
Ja, jag borde tänka mer så och bli nöjd nån gång. Just nu har det ju gått lite för långt. Jag blir aldrig nöjd och tycker alltid att jag kan mer eller vara bättre. Skönt att du säger att vi gör massa roliga grejer, jag har verkligen inte förskönat något här på bloggen. Jag skriver precis som det är, men jag kanske borde läsa vad jag skriver ibland också. Kanske summera veckorna så att jag själv kan se att vi faktiskt gör roliga saker tillsammans så att jag slutar hetsa mig själv 🙂
Sluta ha så höga krav på dig själv! Vi mammor är hopplösa (jag med). Du behöver inte planera aktivitet hela tiden. Gör vardagsgrejer. Vik tvätt ihop, rita och ät mellis, se en film under en filt i soffan, lek med tågnanan, sjung ihop, lär honom duka bordet mm. Lucas behöver tiden inte aktiviteterna. Jag har tre barn. En på 4 år, en 1.5 och en niomånaders. Jag hällde ut duplo på vardagsrumsgolvet, satte mig och ammade och så lekte vi samtidigt. Det går och du kommer också fixa det. Jag försöker ge storasyster egentid. Allt från att måla ihop när de små sover till att åka iväg på ngt roligt på helgen. Sen läser vi alltid för barnen innan sängdags. En och en. De väljer bok och läsande förälder. Kramas och prata lite om dagen. Perfekt egentid även om läggningen blir längre.
Ja usch, jag inser att jag måste släppa kraven för annars kommer jag inte räcka till! Du har helt rätt! Jag ska försöka bli bättre på att nöja mig med vardagsgrejerna 🙂 Jag tänkte också att Lucas skulle få nån egentid med mig när bebis sover så att han känner att han har mamma kvar 🙂
Jag gör inte alls så mkt ”roliga aktiviteter”. På vardagarna åker vi till affären, uträttar något ärende och så är dottern med när jag tvättar, tömmer diskmaskin osv. Hjälper till med maten ibland, det älskar hon. Jag säger ofta att ”nu hinner inte jag leka” osv, det ger mig dåligt samvete men det är så det är. Jag måste göra annat också och antingen så är hon med på det eller så får hon leka själv, titta på tv/ipad eller sitta med play doh/rita i köket medans ja lagar mat. Vi hittar på nåt som familj några helger i månaden. Träffar familj/vänner, går till ett köpcentrum eller lekland. Det räcker gott och väl för dottern, hon jublar när jag säger att vi ska åka till city gross 🙂 hon är 3 år.
Hihi! Lucas älskar också att handla 🙂 Han brukar alltid få följa med Jair för det är mest han som handlar. Egentligen räcker nog det jag gör gott och väl, jag har bara så svårt att se det. Jag vet inte var all min press på mig själv kommer ifrån…? Blir galen på mig själv ibland! Tack för att du delade med dig!
Hej, tycker du ska försöka att fokusera mindre på att det ska vara typ en planerad rolig aktivitet, utan istället låta Lukas vara delaktig i vardagen när han är hemma med dig, precis som det här med baket, en del av vardagen.
Barn ställer inte stora krav utan kan nöja sig med att just bara få vara nära. Sitta och spela ett spel eller pussla, måla, rita kan räcka fint. Känner du dig trött, kan du säga till Lukas typ nu måste mamma och bäbisen vila, vill vila med mamma så kan vi lyssna på ljudbok eller så kan Lukas massera mamma.
Barn behöver även känna att de kan leka ensamma, sitta på sina rum och leka själva,
Oroa dig inte för din egentid det är intensivt med små barn, men när de blir tonåringar så vill du ha barntid!
Lycka till!
Tack! Det låter bra 🙂 Ja, Lucas är verkligen inte svår att roa. Att gå och handla är som världens fest för honom. Baka, laga mat, skära frukt, allt sånt är superkul! Till och med städa och tvätta! Och jag tycker spela spel och pussla är jättekul, bra att du skrev det! Jag ska ta fram hans Memory imorgon igen så att vi kan öva lite på det, längtar verkligen tills han förstår hur man spelar 🙂 Idag byggde vi en jättetågbana och lekte med play doh. Lucas var helnöjd med dagen 🙂 Jag kände också att det blev en bra dag 🙂
Härligt när man känner sig nöjd, Man ska tänka på allt man har gjort under dagen och glömma det som man inte gjort!
Bara fokusera på det positiva..
Tack! Ja så är det <3
Hej Emma
Brukar läsa men inte kommentera! Dock måste jag nu för nu har jag läst flera gånger att Du känner dig skyldig när Du gråter eller så framför ditt barn. Det ÄR sunt att visa ALLA känslor inför ditt barn. Att vara arg eller ledsen är något ditt barn Upplever varje dag. Om Du gömmer dig kommer han ta efter dig och Tro att det är normalt beteende att gömma sig när man känner vissa känslor. Det är då INTE sunt att gömma sig eller stoppa undan känslorna. Lär honom istället vad han han ska göra av alla sina känslor. Att det är ok att vara ledsen eller arg och hur man ska bemöta det. Så känn inte alls skuldkänslor.
Tack för en bra blogg:)
/A
Tack A! Gud så snällt att du kommenterade för att säga detta! Första gången jag bloggade om detta så trodde jag att det bästa vore om jag aldrig grät framför Lucas men då var det faktiskt läsare som förklarade att det är viktigt att barnen får lära sig känslor av sina föräldrar. Så då släppte jag en ångest. Den ångesten som fortfarande är kvar är oron över att jag gråter FÖR mycket. Jag gömmer mig inte längre och jag säger till Lucas att jag är ledsen men det är ingen fara, det går över och att det inte är hans fel. Jag har varit mycket ledsen och mycket arg den senaste månaden. Jag ska verkligen försöka tygla mitt humör och inte bli arg (jag har aldrig blivit arg på Lucas) för det känns inte alls bra. Men tårarna är svåra att hålla borta. Tack för att du skrev ”känn inte skuldkänslor”. Ju mer jag hör det, ju lättare känns det att släppa lite av ångesten. Jag tror också att jag kommer bli mindre ledsen om jag kan släppa skuldkänslorna, dom gör ju mig också ledsen.
Kram!
Känner igen mig så väl! Känns som jag själv skrev detta inlägg..
Har bf om 5 dagar och ska då vara hemma med min tvååring och bebis, hur ska det gå! Med amning och (kanske) gnällig bebis, hur ska jag kunna roa min tvååring hela dagarna, här på landet i vårt nya hus utan umgängeskrets, ensam!…. Ångest!!!!
Åh! Just det där försöker jag också förbereda mig på nu! Ett tips från en läsare är att läsa böcker för storasyskonet medan bebis ammas. Då kan ni göra det till en mysig lässtund istället för att du känner dig stressad över att du inte kan vara med din stora 😛
Min dotter kan inte sitta still en sekund och läsa bok 🙁 men det kanske ändras nu 🙂
Hehe! Ja, det kanske ändras för jag tänker att hon kommer vilja vara med och vara nära dig när du ammar, isf kanske ni kan läsa bok 🙂
Förstår dig precis! Jobbar oxå med det ständiga dåliga samvetet… Försöker intala mig att barnen behöver ha tråkigt oxå och jag jobbar som lärare och ser att det säkert stämmer rätt bra. Barnen är vana att hela tiden göra roliga saker så de ser inte nyttan i att göra mindre roliga saker eller har inte tålamod att göra sånt som de inte anser är kul (gäller självklart inte alla!). Jag tror barnen hemma mår bra av att få vara med sina föräldrar (lägga ner telefonen!) de kan vara med och baka, laga mat, tvätta, osv. Det viktiga är inte att göra massa roliga aktiviteter. men självklart försöker vi hitta på mycket saker med vår son (2,5) oxå! Gärna aktiviteter där han rör på sig tex badhuset, Leos lekland, gymnastik, ut o åka pulka, mm. Men det blir absolut inte varannan dag. Men jag känner som du att jag gärna vill aktivera honom även om jag jobbar på att han ska lära sig leka själv hemma med. Oj vilket rörigt svar men hoppas du förstår lite hur jag tänker.
Jag tycker det du skriver låter vettigt! Jag har valt att lägga ner telefonen när jag leker med Lucas, då fokuserar jag bara på honom. Jag tänker att om man tar bort det där multitaskandet där man tror att man kan vara en närvarande förälder samtidigt som man är på fejjann, då har man kommit långt. Jag unnar mig min egentid när Lucas sover eller om vi kommer hem från en utflykt/playdate, då kan jag ta fram telefonen en stund. Greja lite och samla kraft för att sätta igång med nästa projekt.
Lucas älskar att hjälpa till att städa, tvätta, plocka in och ur diskmaskinen, laga mat så jag har alltid med honom på såna saker. Då känns det som vi gjort något tillsammans även om det inte är superkul för mig. För Lucas är det ju kul 🙂
Du är en jättebra mamma! Utan tvekan!
Jag gör inte i närheten så mycket grejer med Leon som du gör med Lucas. Med andra barnet är det dessutom väldigt mycket svårare att få till lika mycket aktiviteter som med första barnet.
Jag tror du har rätt i att man ska försöka minska på telefontiden när man är med sina barn. Det är jag själv kass på. Blev alldeles för mobilberoende min första föräldraledigt. Jobbar på det. Men däremot tror jag inte att barnen mår dåligt av att inte göra roliga saker varje dag! Dom måste lära sig att ha lite tråkigt emellanåt oxå! Och att leka själva! Det är nog mest vi själva som känner oss rastlösa och tvungna att göra roliga aktiviteter hela tiden. Dom klarar sig fint ändå! 🙂
Tack fina Josephine! Vad snäll du är! Ja, det är det jag är rädd för, att jag ska få ännu mer dåligt samvete för att jag inte har hittat en rimlig nivå innan bebis nummer 2 kommer.
Egentligen tror jag inte att man måste ta bort telefontiden. Jag tror bara att man måste sluta multitaska. När man är med sitt barn, så är man med sitt barn. När man ska göra nåt på telefonen så gör man det, men inte lite då och då utan som jag gör nu. Jag leker med Lucas och sitter på kvällen när han har somnat. Eller så sitter jag med telefonen en stund efter att vi kommer hem från en utflykt, men inte under själva utflykten.
Och jag tror också att barnen mår bra av att leka själva egentligen. Det är bara balansen som är svår för mig…