På Smällen!

Jag skrev ett inlägg för ett tag sen om barn och att dela med sig. Frågan var precis som inläggets rubrik lyder: Måste barn dela med sig av alla leksaker?

Jag passade faktiskt på att ta reda på vad som verkligen gäller för detta hos Lucas barnpsykolog. Egentligen pratar vi om hans matsituation där, men jag tycker tyvärr inte att vi har fått ett enda bra tips så vi har slutat gå dit. Men hur som helst, när det kommer till frågan om att dela med sig av sina leksaker så hade psykologen väldigt bra feedback tyckte jag. Han berättade att barn i 2-3 årsåldern är väldigt egoistiska, men att generositet föds ur egoismen. Man kan alltså aldrig lära eller tvinga fram generositet. Barnen upptäcker så småningom att andra, både barn och vuxna, har känslor och egna behov. Dom lär sig av sitt agerande, dom märker att kompisen blir ledsen när dom tar en leksak, men att kompisen blir glad när h*n får låna en leksak. Det är bra att uppmuntra sitt barn att dela med sig eller låna ut, men om barnet säger ”nej” så har man bara att förlora om man tvingar barnet. Det är mycket lättare för barnet att vilja dela med sig om det inte kommer under tvång. Barnet behöver känna att det har kontroll, särskilt över favoritleksakerna, annars blir ”dela med sig” något negativt för barnet. Självklart fungerar det inte om barnet inte vill dela med sig av en enda leksak, då blir det ju inte så kul för lekkamraten…

Jag berättade för barnpsykologen att vi tar undan Lucas två favoritleksaker när vi ska ha kompisar hemma. Han tyckte det var jättebra och han tyckte till och med att vi skulle låta Lucas ta undan det själv. Han menade att vi skulle prata med Lucas och fråga honom om han ville lägga undan just dom leksakerna så att valet är hans. Så nu frågar jag Lucas varje gång, men än så länge så förstår han inte riktigt, men förr eller senare kommer han ju förstå. Jag berättade också för barnpsykologen att jag försöker hela tiden relatera till hur jag själv kände när jag var liten och det tyckte han var väldigt bra. Han sa att alla föräldrar vill ju att ens barn ska vara generöst, snällt och en god medmänniska, men att det är viktigt att ta det i barnens takt för barn tänker inte som vuxna. Jag tyckte detta var så himla intressant att höra och det kändes så bra att få ett kvitto på att vi gör rätt! Det här med barnpsykologi är himla intressant, jag hade gärna lärt mig lite mer om det!

Lucas älskade gåbil som han inte vill dela med sig av. Han har verkligen blivit så fäst vid den!
Foto: Sabine Schnell på Makalösa Minnen