På Smällen!

Varje dag lär man sig något nytt om sitt föräldraskap. Vi har nu haft Lucas i 2 år och vi har haft båda tuffa och fantastiska perioder. Vi har inte bara lärt oss att vara föräldrar, vi har lärt oss att vara föräldrar tillsammans. Innan jag fick barn hade jag aldrig nånsin kunnat förbereda mig på alla olikheter, värderingar och uppfostringsmetoder som vi har tyckt olika om. Av oss två är jag den som oftast ”vinner” diskussionerna, men jag har länge trott att Jair förstått min motivering och tyckt att ”ja, men det där stämmer ju”. Det senaste året har jag insett att så är det inte alltid, Jair gillar inte att diskutera och vara osams så han säger ok för att jag ska bli nöjd. Det känns hemskt! Jag vill ju att vi ska bli enade och jag vill gärna höra hans motivering, men han vill inte gå in i diskussion.

En annan sak som jag också har insett är att det inte bara finns ett rätt. Det finns alltså inte bara ett sätt att vara en bra förälder. För mig finns det bara ett rätt och för Jair finns det ett annat rätt och vi har inte samma rätt, det betyder att vi alltså har två olika syner, två olika måttstockar på vad som är bra. Detta kommer jag aldrig nånsin kunna ändra på. Och varför ska jag ändra på det? Varför är jag den som har mer rätt eller vet bättre än honom? Nej, jag vet inte bättre, jag är ingen allvetare även om jag tror att jag vet mer psykologi etc. Jair är uppfostrad och uppväxt på ett sätt och jag ett annat. Vi har olika måttstockar och olika värderingar. Vi har olika mål i våra föräldraskap och det är något som jag måste ACCEPTERA! Jag insåg det först häromveckan. Jag ska inte tjata, det är jag som ska acceptera. Vi ska inte dela lika på allt till vilka villkor som helst. Vi måste tillsammans hitta våra olika sätt att vara dom bästa föräldrarna tillsammans för Lucas.

Det känns som att i min generation så kan man nästan fightas hela vägen in i graven för att det ska delas lika på allt. Men jag inser nu att det inte behövs. Ibland ska man göra det man är bäst på också. Det är egentligen samma sak som att jag inte gillar att laga mat, men Jair gillar det så då gör han det. Jag väljer att städa istället. Vi behöver inte dela lika på allt och ibland gäller detta även våra barn.

Hur hemskt är det inte t.ex. när föräldrar bråkar om vem som ska byta blöjan INFÖR BARNET?! Lucas förstår inte allt, men han förstår MYCKET mer än vad vi tror. Det är en tidsfråga innan han förstår den typen av diskussioner. Hemma hos oss har vi alltid delat ganska lika på blöjbytandet, men vi har också påpekat många gånger att det är den andra som borde byta och ett och ett annat surt ord har utbytts framför Lucas. Men nu är det stopp med det! Jag ska aldrig nånsin säga något om dom där blöjbytena framför Lucas igen. Fy vad hemskt om han skulle förstå och tro att vi tycker det är jobbigt att byta blöja på honom! Nej, det är inte värt det! Man ska inte tjata om allt och särskilt inte framför barnen. Byta blöja tar ett par minuter, jag gör det hellre själv varje gång tills han blir blöjfri än att han ska behöva känna sig jobbig.